I en by, benämd S:t Maurice aux Riches Hommes, vid pass 15 mil från Sens, blef ett protestantiskt tempel stängdt på befallning af en öfverste, som förde befälet i distriktet under det oroliga året 1848. Det är naturligtvis rätt under ett belägringstillstånd att taga nödiga försigtighetsmått och förhindra alla sammankomster, på hvilkas art man icke är rätt säker; men alla memorial till prefekten och alla petitioner till två, tre. hvarandra efterträdande ministrar för allmänna undervisningen hafva icke lyckats få återstäld den igionsfrihet, som under Ludvig Filip tillörsäkrades S:t Maurice; och likväl får det rum, der protestanterna då höllo sin gudstjenst, nu begagnas till skola. Under åren i854—1850 plägade den protestantiska församlingen, förjagad från sina kapell i departementet Haute-Vienne, samlas i skogen, liksom deras förfäder i Languedoc under Ludvig den 14:des och hans dragonaders milda spira. Likheten drefs ända derhän. att polisen verkligen drog ut för att förfölja de under fri himmel sin gudstjenst firande, hvilka räddades från fängelse endast genom sina speculatores, som voro utstälde för att gifva församlingen underrättelse om polisens möjliga ankomst. Psalmen afbröts, stundom också bönen eller predikan: och när rättvisans tjenare kommo till stället, funno de män, qvinnor och barn samlande nötter eller roande sig med att klättra i träden. En bögre uppsatt person lyckades få företräde hos kejsaren, och H. M. lärer uttryckt någon harm öfver dylika åtgöranden. Order sändes till prefekten att åter öppna templen i Villefavard, Thiat, Chateauponsac, Rangon och Balledent, allt kommuner i närheten af Le Dognon. I Juni 1856 syntes invånarne i dessa kommuner fulla af. glädje, och i första utbrottet af sin tacksamhet göto de tårar och ropade: Lefve kejsaren! Om kejsaren kände troheten hos denna del af sina undersåter, protestanterna, deras fullkomliga hkgiltighet för allt hvad politik heter, blott de i fred få njuta sin religiösa frihet, så skulle han icke bortkasta denna rika perla. Händelser, liknande de anförda, kunde uppräknas i stort untal, och ni har fullkomligt rätt, min herre, när ni säger, att det är den täta prestfalangen, verkande på de verldsliga myndigheterna i landsorterna, som vidmakthåller detta bedröfliga tillstånd i Frankrike. Den franska hierarkien har anhållit hos den kejserliga regeringen, icke om att upphäfva konsistorierna och stänga de protestantiska templen i de stora städerna — ty detta veta de allt för väl skulle reta franska folket — men att stäfja propagandismen i landsorterna, hvilken i sjelfva verket på mån-. ga ställen tagit en fart; som uppskrämmer biskoparne och bringar Univers i raseri. Ett sällskap har nyligen bildat sig i Paris, för att hejda protestantismens utbredning i Frank-: rike. : De två erkända protestantiska samfunden — det reformerta och detlutherska — hafva 370 pastorer, 1371 gudstjenstrum (bland dessa 1SL regelbundet bygda kapell, eller tempel, såsom de benämna dem) samt 1645 skolor. Om härtill läggas de fria kyrkorna, non salariges de VEtat och icke erkända af staten, så uppgår antalet af protestantiska gudstjenstrum i hela Frankrike till nära 1600, med nära 1000 prester. Antalet af protestanter i Frankrike beräknas till 1,500,000, men torde uppgå till närmare 2 millioner. Jag hoppas, min herre, att ni vill åtaga er religionsfrihetens sak för de protestantiska bröderna på andra sidan om Kanalen; de kunna icke skydda sig sjelfva, ej heller våga de vädja till allmänna meningen. Edra betraktelser hinna fram till kejsaren sjelf, och han kan på det sättet erfara, huru några af hans prefekter arbeta på att samla missnöje mot hans regering. En förteckning på de tempel och skolor, som nu äro stängda eller som protestanter äro förbjudna att begagna under lika gemena som orimliga förevändningar. kan vid tillfälle lemnas till deras tjenst, som tilläfventyrs betvifla här meddelade uppgifter af Ett ögonvittne Till svar uppå detta bref har Constitution