STOCEHOLM don 16 Jan. PS re 7 örsök mot kolsar Napoleon. tt mordattentat, blifvit begånget Napoleon, ett attentat, som i e ven denna gång har Louis Napoleon på ett nästan underbart sätt blifvit räddad. Vimeddela på annat ställe i bladet de trenne telerafdepescher vi mottagit rörande denna händelse, som kunnat medföra så oberäkneliga följder. Deraf synes, att kejsaren den 14 dennes om aftonen hade för alsigt att besöka operan, och att mordförsöket blifvit verkstäldt just i det ögonblick kejsaren stod i begrepp att inträda i operahuset. Då den senare af de båda depescherna nämner, att kejsarens vagn blifvit söndersplittrad, synes man derat kunna sluta, att .mordvapnen varit riktade mot densamma, men att såväl kejsaren som kejsarinnan, hvilken åtföljde honom, redan hade hunnit stiga ur då mordförsöket skedde. Man kan således antaga, att det var denna omständighet som kejsarparet hade att tacka för sin räddning, fastin kejsaren och kejsarinnan ännu befunno sig så nära, att Louis Napoleon fick sin hatt genomborrad. :Mordförsöket verkstäldes med något slags exploderande kastpjeser, hvilkas beskaffenhet depescherna likväl icke närmare angifva, liksom icke heller sättet huru de blifvit afskjutna elier kastade; men då man erfar att såväl general Roquet som flera soldater af eskorten blifvit sårade, och tvenne af. dem till och med dödligt, kan man deraf sluta, att åttentatet blifvit förberedt öch utfördt på ett sådant sätt, att det måste anses snart sagdt underbart. att den, mot Kvilken det egentligen var riktadt, undgick all fara: Louis Napoleon synes vid tillfället ha gifvit ett nytt prof på den kallblodighet, för vilken han gjort sig känd, då han, oaktadt den uppskakandt händelsen, likväl icke afstod från sin afsigt att bevista operarepresentationen, utan öfvervar densamma ända till slutet och sålunda med kejsarinnan qgvardröjde på operan ända till midnatt. Emellertid hade undefrättelser om hvad som inträffat hunnit sprida sig i staden, så att vid kejsarparets återfärd redan en illumination vär föränstaltad på boulevarderna, öfver hvilka deras väg gick till Tuilefierna, der diplomater och dignitärer sämlats för att mottäga och lyckönska kejsaren till hans räddning. Händelsen har emellertid gifvit en ny på: minnelse om huru mycket som under Euröpas härvarande förhållanden är beroende på en enda mans lif. Det ligger i klar dager, att den närvarande ställningen i vår verldsdel måste vard i den yttersta grad ihålig, då enhvar känner med sig, att det bestående hänger på en så skör tråd, som ett af tusende: faror hotadt menniskolif. Huru olyckligt derföre det system, som bygger samhällenas bestånd, millioner medborgares väl eller ve på en så bräcklig grund, och dertill låter ett Pamocles-svärd oåflåthigen sväfva öfver sina egna uppbofsmäns hufvuden!