BIE UPPER. MILERSERSRnER: ISAR. KUEna BITER NEG: UME IRIVTE tiska kunskapsvägen kan ernås. Lund den 9 December 1857. Gustaf Nyblens. Ytterligare om kammarladdningskanonen. Genom den skriftvexling, som någon tid fortvarat. i tidningarne angående nämde kanonkonstruktion, torde nu kunna anses för bevisadt, htad som förut inom mindre kretsar länge varit väl kändt, att den verklige ippfinnaren af den s. k. Wahrendorftska kawonen är herr mekanikus Moberg, hvilken vid den tid uppfinningen skedde var verkmästare vid Åkers styckebruk, som då egdes och ännu ges af.baron Wahrendorff. Sannoikt skulle det likväl ännu dröjt länge, innan detta förhållande blifvit för allmänheten bekant, om ej herr baron Wahrendorff sjelf derom dragit försorg genom sitt minst sagdt besynnerliga uppträdande mot löjtnant Engström, då denne var frånvarande utomlands. för. att låta profskjuta en. kammarladdningskanon af annan konstruktion, hvarå han här agit patent. Förmodligen stött öfver några ord i Svenska Tidningen — och om vi ej missminna oss äfven i Illustrerad Tidning — pm det intresse, med hvilket man utomlands följde nämde profskjutningsförsök, lät barob W. i Svenska Tidningen införa en mot löjtaant E. riktad artikel af den mest förolämpande art, hvari den senare skildras som en edragare, hvilken, några mindre förändringar å part, blott lyste med en fullständig copian af baron W:s uppfinning, och detta paktadt det stått bemälde baron fritt, att när löjtnant E. här sökte patenträtt, i laga ordning häremot anföra klagan. Hvarföre skedde ej detta? Vid sin hemkomst kunde löjtnant E. naturligtvis icke underlåta att svara på ett sådant tillmäle, och detta gjorde han på ett vis, som sätter. utom allt tvifvel, hvad för männen af facket redan länge varit klart, att hans kanonkonstruktion verkligen är en ny uppfinning af helt annan beskaffenhet än den s. k. Wahrendorffska, vida skiljaktligare än major Cavallis, mot hvars patent baron W. intet haft att anmärka. Hvilken af dessa konstruktioner är den bästa, hör icke hit, och torde dessutom ännu icke vara tillfullo utrönt genom de försök, som till dato skett. Jemte nämde förklaring bifogades af löjtnant E. en detaljerad framställning af herr mekanikus Moberg angående det sätt, på hvilket problemet om kammarladdningsidens praktiska utförande af denne löstes, hvarigenom baron W:s uppträdande framstår i en så mycket besynnerligare dager, som det blir tydligt, att han icke ens sjelf gjort den uppfinning, för hvars orättmätiga användande han velat beskylla en annan. Det svar baron W. härå meddelat är äfven så skrufvadt, tillkonstladt och uppfyldt af personliga tillmälen, att man ej kan undgå att finna, huru besvärad baronen varit af den kinkiga ställning, i hvilken han genom sitt eget förvållande kommit. Man har svårt att förstå, hvarföre baron W. ej velat nöja sig med den ära honom obestridligen tillkommer såsom uppfinningens örlagsman, såsom den hvilken för densamna brutit vägen och på egen risk vedervågat Iryga kapitaler till försöks anställande, en sak för hvilken svenska folket städse bör egna aonom tacksamhet, och hvarföre han äfven blifvit hedrad både med inoch utländska utmnärkelser. Man måste förvånas öfver en persons äflan att framstå som uppfinnare, hvilxen hvarken varit militär eller mekanikus, och hvarken förr eller senare, såvidt veterligt är. gjort sig känd för någon annan uppfinning. Detta är så mycket oförsigtigare, då det gäller en sådan motståndare, som hr Moberg. hvilken redan länge varit fördelaktigt känd — ehuru kanhända ej nog uppmärksammad — genom sitt ovanliga och mångsidiga mekaniska snille. Den som uppbygt Riddarholmstornet, här i Sverge det största arbete i sitt slag, för hvars utförande ensamt flera mindre appfinningar voro nödvändiga; den som gifvit ideen till det s. k. melodiverket, som för kyrkosången är af så stor vigt; den som genom så många förbättringar befrämjat den enskilta mekaniska industriens utveckling, och hvilken slutligen, märkvärdigt nog, äfven alternativt framstälde iden till löjtnant E:s kanonkonstruktion, fastän detta för den senare blef obekant — denne bör sannerligen ej frukta baron W. på uppfinningens fält eller vädja till någon annan domare, än sina egna verk. Då baron W. likväl ej drager i betänkande att i sitt ofvannämde svar på det häftigaste anfalla hr M:s person, göra vi blott enringa handling af rättvisa, då vi här nedan lemna rum för den senares reklamation: Till Redaktionen af Aftonbladet! Återkommen till hufvudstaden efter ett vistande i landsorten, har jag fått kännedom om hr baron Wah-endorfis mot mig riktade artikel i Svenska Tidningen (n:o 234), hvaruti jag af hr baronen är angripen på ett sätt, som ej medgifver tystnad å min sida. Då hr baronen i nämde artikel oaktadt många slingringar likväl ej vågat direkt förneka, att jag verkligen är uppfinnaren till den efter honom namngifna kammarladdningskanonen, vill jag, för att ej uttrötta allmänhetens tålamod, till besvarande här blott upptaga hr baronens beskyllning, att jag skulle hotat honom med tidningsartiklar, derest han ej till mig iemnade penningar. Meddenna hans osanna och rängda framställning förhåller sig som följer. Sedan jag lyckats utarbeta uppfinningen å kammarladdningskanonen så, att den kunde anses ha något värde och vara till sin hufvudsak lyckad, ville baron W. ensam och för egen räkning taga den om händer, för att deraf bereda sig all den vinst och förtjenst han kunde. Då jag såsom uppfinnare äfven trodde mig ega rätt till någon förmån, förklarade baron W., att ban såsom styckebruksegare hade medel att göra uppfinningen bekant och försäkrade mig, att då saken kommit så långt, att den kunde lemna någon bebållning, kunde jag vara öfvertygad om att derför erhålla ett honorarium. irhållandevarade i flera år, och hvarje Tfada hann MW Länna dar ham LAS kn;