öfverhufyud aldrig mera Don Juan, han hade på senare tider öfvertagit kommendörens rol, påstodo de. Nu börjades emellertid dansen. Det förstäs att Anima i dubbelt hänseende här betraktades såsom la Reine du bal; till icke liten förundran vägrade hon dock att dansa. Då hr v. Arnim tigit plats bakom hennes stol. trodde man till en början, att hon, tvärtemot bruket, ämnade dansa första dansen med honom, men detta inträffade icke heller, och hon afsade sig både den och flera derpå följande. 2 Det var temligen långt lidet på aftonen. Anima hade tagit plats vid ett fönster på något afstånd från den döfvande orkestern. Hr Vv. Arnim närmade sig. Ni dansar inte, sade han i frågande ton. Vid mina år är det icke mera vackert. invände hon. Hon sade detta i en lekande, ingaltnda ovänlig ton; han tycktes dock obehagligt träffad deraf; såsom vid känslan at någon plötslig smärta, förde han hastigt handen till hjertat. Ilon anade lätt inom sig beskaffenheten af det obehag han erfor, och hade derföre gerna velat återtaga sina ord om hon det kunnat, då hon såg att han gif-i vit dem en sårande betydelse. Der stod nå:gra blommande rosenlagrar i fönstret bredwid; tankfullt upplyfte Anima en blomklase med handen. Vill ni gifva mig en af degsa 2? bad han, med en värma i ton och uttryck, som icke tycktes passa till en så ringa bön. De stå er alla till tjenst, sade hon småleende och böjde den blommande grenen mot honom, vilj!p Han skakade endast sorgset sitt hufvud, utan. att vidröra den, Hon höll ännu alltjemt blommorra qvar, och örskade måhända inom sig att han skulle förnya sin begäran, men