att alla de olika nyanserna och intressena inom det engelska siatslifvet blifva tillräckligt representerade; men det är äfven högst önskvärdt. att de alla samt och synnerligen bli representerade af män. hvilkas äs j tet som möjligt cusidiga och H Men häri ligger just den stora skilnaden emellan den indirekta klassrepresentationen och den direkta klassifikationen af valkorporationer i och för en mera bestämd (d. v. s. ensidig) representation, att i det förra fallet representanterna äro underkastade sådana mnaturliga modifikationer af deras klassopinioner, som andra klassers inflytande naturligen åstadkommer, medan i det senare fallet alla deras åsigter skärpas och inskränkas genom det läge, hvari de, som erkända sakförare för vissa klasser, befinna sig. Hvem kan be1vifla, att om den plan till korporationsprivilegier för de bildade klasserna, hvarom nu är fråga, sättes i verket, både yrkesklasserna sjelfva och deras representanter snart skulle finna politiska åsigter, som vore långt skarpare markerade och stode i långt bjertare motsats till det öfriga samhällets, än dem de nu uttala? Vana som dc snart skulle bli att anse det som ett dem särskilt tillkommande åliggande att hejda den oupplysta folkopinioneas ifrande efter förändringar och reformer, skulle de småningom förlora de sympatier de nu hysa för folkets :sträfvarden och önskningar, och deras tankar vch känslor skulle börja att flyta i dessa fördomens en gång för alla gifna strömfåror. som folkets misstänksamhet genast skulle tillvita dem och som deras eget högmod som privilegierad klass endast alltför sannolikt skulle förmå dem att välja. En klass, sålunda enkom afskild för att bevaka den andliga kulturens intressen, kunde ej undgå att mycket snart förlora all verklig sympati för alla andra intressen. De folkliga valkorporatiomerna skulle beständigt göra dess privilegier till föremål för satiriskt åtlöje, och en reputation af detta slag blir endast alltför villigt både antagen och rättfärdigad af den på detta sätt i opinionen nedsatta klassen. Följden skulle nästan oundvikligen blifva den, att de bildade klassernas intressen, i stället att vinna någon social fördel. skulle förlora ofantligt. Den intellektuella bildningen skulle utan tvifvel vinna i skenbart inflytande, men genom antagande af detta. formligen afskilda läge, genom afläggande af hvad vi skulle kunna kalla dess naturliga och kloka inkognito, gerom att hellre: jemföra sig med frånvaron af bildning under sig, än söka efterlikna lifvet och värman hos de folkliga impulserna omkring sig, skulle den förlora:så mycket i friskhet och kraft och vinna så mycket i förhatlighet, att det allmänna resultatet skulle bli en bestämd förlust. Det är den stora fördelen af förmögenhetsqvalifikationen i det engelska valsystemet, att det, hvad beträffar de klasser det upptager. är moraliskt tillfälligt. De åsigter det håller tillbaka på ett ställe för det til seger på ett annat. Det utesluter visserligen tfverallt den senda klass, som är så stor och så omogen. att den i antal skulle vida öfverväga alla de sandra klasserna i landet tillsammanstagna; men af de klasser det upptager är en tillfälligtvis den första i en köping, den andra i en annan, så att medan nästan alla, med und.antag af arbetarne, äro representerade, ingen är representerad som klass, utan får sina önskningar och behof uttalade i och genom de tillfälliga intressena hos särskilta orter eller med. tillbjelp af den öfvergående entusiasm som. åtföljer någon stor tilldragelse. Detta är det trygga och sanna slaget af klassrepresentation; tryggt, emedan det ej uppväcker ömig misstro, på samma gång det bevakar tressen; sant. emedan det ej försöker kilta trådar af samhällslif utreda dessa hvarandra korsande linier af sintressen, som äro verkligt samman sian hvarje persons politiska öfvertygelse. Skulle deremot hos oss ytterligare bildar yrkesk r, och landtmannaklasser, och köpmanna ser 0. S. V. — Säsom petitionärerna påyrka i afseende på en af yrkesklasserna — så komme hvarje sådan valkorporation attutöfva ett långt större tvång på sin representantsöfvertygelse, än som är möjligt nu, då en man utses af en brokig massa af valmin. icke blott af många opinionsskiftningar, utan af alla slags vanor och olika smak. Under det nya systenret skurle han naturligtvis mera blifva en organ för sin klass och mindre en jelfständigt tänkande varelse, emedan de särskilta karaktersdragen och de rådande önskmingarne hos den valkorporatron. som utseti henom, skulle blifva varaktigare inpräglade i hans sinne än som nu är möjligt. Om detta icke är förhållandet tmed universiteven och andra aktningsvärda klasskorporationer, så ar det emedan de icke äro klasckorporationer 1 denna uttryckliga och rivalitet med andra klasser åsyftande mening. Men antag endast, att alldeles samma valkrets inneslöte mer av en valkorporation med olika politiska företrädesrättigheter, och det är knapt möjligt att se någon gräns för det klasstyranni, som skulle utöfvas på representanterna för att tvinga dem att troget fullfölja dem ena korporationens afsigt och önskan att korsa der andra täflande korporationens planer. Och representanterna sjelfva, såsom representerande en fullkomligt olika art af intellektuel odling, skulle sannolikt af alla krafter deltaga i denna rivalitet. Korteligen, planen är helt och hållet overkställbar och på intet sätt önskvärd. Den utgör en helt och hållet oriktig tillämpning af en riktig grundsats. Vi