Tidningens program är ganska rikt, och man bar hört yttras, att om redaktören endast håller hälften af hvad han utlofvat, så kan allmänheten dermed vara belåten och eger full valuta för prenumerationsmedlen. Hvar och en bör kunna förutse; att ej hvarje nummer kan komma: att ega samma omfång, utförlighet och omvexling som föreliggande profnummer, helst bihanget naturligtvis måste höra till undantaget. Men i alla fall bör tidningen bära sig redan såsom en akademisk . tidning, cch den förvärfvar Sig helt säkert publik, om den skrifver med rättvisa, opartiskhet och humanitet samt höjer sig öfver allt kotteriintresse, för hvilket äfven ett rent sinne kan omedvetet råka ut. Tidningens formella och stilistiska sida synes af profnumret förtjena erkännande, uttrycket är i allmänhet vårdadt och egentligt. Deremot har man icke gillat den ton, hvarmed stockholmskorrespondenten bedömt de vittra personer, som stå utanföre wuniversiteterna och svenska akademien. Det ligger i de ännu qvarstående garamalakademiska anspråken någonting nackstyft, bredbent och stormagadt, som misskläder och skadar genom att reta. Crusenstolpe har i en del af sin Morian historiskt visat, att redan vid svenska akademiens stiftelse lika många och stora förmågor och förtjenster stannade utanför svenska akademien som -de, hvilka af densamma inbjödos och upptogos, och hvad universiteterna angår. så inser man lätteligen, att den lärda akademien kan för vitterheten och dess idkare vara regulativ, men direkt bidragande till dess utveckling och flor endast tillfälligtvis, så vida snillrika och vittra personer der finnas. Men de finnas gemenligen än här och än der, och äro icke församlade på ett och samma ställe. Att t. ex. August Blanche förer en vitter och talangfull penna, det erkänner sedan länge den bildade och vitterhetsälskande allmänheten, och den skulle vidhålla sin mening derom, äfven om svenska akademien och universiteten protesterade. Hvad man kunnat gissa har också bekräftat sig i profnumret, nemligen tidningens starkt skandinaviska tendens. Att detta förhållande härstädes: mött mycken sympati och nästan allmänt bifall, icke blott med afseende: den inre, andliga beröring, som redan inge egt rum mellan de skandinaviska folken, utan äfven ur politisk synpunkt, är lätt att förstå. Jag har redan yttrat den förmodan, som härstädes tyckes vara temligen allmänt delad. att tidningen äfven såsom blott och bart en akademisk tidning borde kunna litterärt och ekonomiskt häfda sin plats. Den hade i sådant fall ingen annan uppgift än att referera hvad inom det akademiska lifvet sig tilldrager och bedöma sådana tilldragelser efter normen af en egen, sjelfständig öfvertygelse. Men bland mycket annat lofvar tidningen äfven att, åtminstone såsom referent, sysselsätta sig med politik. I sådant fall behöfver tidningen, i våra dagar i synnerhet, en viss politisk färg, hvilket naturligtvis en rent akademisk tidning icke skulle behöfva; men någon anstrykning af politisk färg har man icke ansett sig kunna upptäcka i profnumret och programmet. En och annan, som velat anses bättre underrättad, har tilltrott sig kunna försäkra, att detta förhållande icke är tillfälligt, utan afsigtligt, och förespått att tidningen i politiskt afseende blir konservativ, men med partiella tillgöranden, som komma att innebära anspråk på anseende för liberalitet. På denna förutsägelse lägga vi ingen större vigt, än att vi blott säga: den, som lefver, får väl se. Redaktionen visar sig komma att meddela hvad de så kallade tabule nigre innehålla. Det är ett ganska vVälbetänkt och godt löfte, och man bör hoppas, att redaktionen dervid ieke endast blir referent, utan äfven anmärker, om något kunde tillgå annorlunda och bättre än det gör. Så t. ex. talas å consistorii academici tabula nigra om högre fakulteter och en lägre fakultet, nemligen den filosofiska. Man känner rätt väl huru dessa benämningar uppkommit, och de sakna icke grund. Men de äro i alla fall otjenliga, de kunna missleda omdömet och de göra ej något godt intryck. Att för inträde i de så kallade högre fakulteterna erfordras en humanistisk grundläggning inom den filosofiska, är faktiskt och hvad som föranledt de omtalta benämningarne, äfvensom att man, till och med efter hunnen magistergrad, går till specialstudier inom de så kallade högre; men af de anförda benämningarne inser ej en hvar att det sistnämda fallet hörer till ; undantagen, samt att för dem, som göra humanistiska studier till sitt yttersta mål, för bildnings skull eller för inträde i läroverket, den filosofiska fakulteten är den sista och den högsta. Benämningen gcientia scientiarum har filosofien från gammalt velat tillegna sig, och, är det fråga om exaktityd, lärer väl endast matematiken kunna med densamma derom täfla ; men teologien har äfven gjort anspråk på denna titel, och i våra dagar har den på svenska kallat sig vetenskapernas drottning. Vetenskaperna böra ej täfla om yttre anseende, och man bör ej egga dem till en rangstrid, den tiden vuxit ifrån. 4 Men beträffande teologien, hvilken såsom vetenskap icke torde kunna kräfva första rummet, men såsom religionslära icke behöfver) RR Re a