vd I EST ortsblad. Kurir från Paris. Af ORV. ODD. Den 14 Dec. Om jag begrep hvad-dessa herrar korrespondenter på stat, hvilka hela dagen igenom ses på cafeerna och i läskabinetterna Peta ihop det ena brefvet efter det andra, om jag begrep hvad det egentligen är de skrifva om! Dessa arma djeflar hafva naturligtvis en gång för alla åtagit sig, kontraktsmessigt förbundit sig; att två gånger i veckan, måhända reguliert för hvarje dag, mata ett eller annat tyskt blad — ty dessa äro väl de flesta — med enskilta körrespondenser från Paris, med politiska detaljer, vhemtade från de bästa källor, .med pikanta on dits,, med intressanta; revelationer från bakom: kulisserna, med kritiska. kommentarier öfver dagens händelser. Stoppades en gång dessa verldshistoriska med.delanden, uteblefve dessa kurirer, nödgades denna stora nyhetsbörs inställa sina betalningar; denna grandiosa korrespondensmarknad slå igen sina butiker, då skulle Europa försmäkta af andlig hunger och törst och en dödssuck gå genom vår verldsdel; — Alltså, skrifva, meddela och kommentera måste dessa femhundra herrar pariserkorrespondenter i de femtio, de hundra millionernas allmänna intresse; de måste det vid deras egen frid och :salighet.. Men hvad skrifva de då om i detta ögonblick? Jag har anstält tysta observationer på ett par af dessa tyska korrespondensfäbrikörer, hvitka äro phabitus, på ett visst cafå, det jag ofta besöker. Redan tidigt på förmiddagen äro de der att anträffa, sysselsatta med att genomläsa dagens samtliga tidningar från Moniteur och Journal des Debats till Entract och sista modejournalen. Detta vore ett lätt studium, såframt man hade alla dessa tidningar liggande tillreds framför sig på ett bräde, men det är ett långt och besvärligt, der man, som på ett parisercaf, skall uppsöka dem i tusen vinklar och vrår, tinga dem förut af andra senfärdiga läsare, ligga ät på gargonerna. Ändtligen efter flera timmars förlopp har man då lyckats göra undan dessa preliminärer; man lägger ifrån sig det sista bladet, man drager andan, man kastar ögat på sina annotationer, gjorda en passant på ett litet stycke papper, och man Pörjar rifva sig i håret. Den ene korrespondenten, hr — 4, —, rifver sig i sitt blonda hår, den andre hr 4, rifver sig i sitt svarta hår, den tredje, hr tt, rifver sig i sitt gråspräckliga, men alla hålla de ett förfärligt väsen i sina hufvuden; detta varar efter omständigheterna fem minuter, tio minuter, en god qvart. Slutligen intaga de här eller der i någon lugnare vrå af cafet sitt vanliga posto, lägga framför sig ett halft ark papper och doppa pennan i bläckhornet. Och nu är det ja åter frågar: Hvad fan skrifva dessa herrar om? Jag har för roskull följt med och eftergjort-hela operationen ett par gånger; äfven Jag har läst igenom alla dessa tidningar från Moniteur ända till Enträcte,äfven jag måhända icke utan all, jag vill icke säga talang, men öfning i att koka soppa på en spik; men jag tillstår, att jag för min del skulle varit bragt till sann förtviflan, i fall det verkligen varit mitt åliggande att af dessa materialier — och det är. väl till märkandes, att stort andra ega de flesta af dessa ordinarie korrespondenter icke till sin rådighet — göra någonting liknande ett politiskt bref, framför allt att göra någonting liknande en politisk händelse. Det går i detta fall väl också nåorlunda an med mig, ty dels har jag haft en försigtigheten att icke förbinda mig till att skrifva annat än små oskyldiga bref om likt och. olikt, dels har Aftonbladet här på be sin correspondentparticulier förut, vilken, jag förmodar det, eger att tillgå helt andra källor för sina meddelanden än den fattiga tidningspressen; men dessa olyckliga, trefalt olyckliga nyhetsleverantörer till Hamburg, till Köln, till Berlin, till Dresden! Jag har redan i ett föregående bref — om jag e) missminner mig — anmärkt detta förhållande med den franska pressen, sådan den nu för tiden vegeterar, att den, hvilken fordom visste allt, talade med om allt, nästan afgjorde allt, den vet nu intet, har eller får ej hafva ett ord i någonsomhelst fråga, inverkar På intet. För en menniska från ett land, der offentligheten dock har något att betyda, der pressen dock utöfvar ett icke så obetydligt inflytande, och kritiken äfven af regeringsbandlingar är en erkänd rätt, kan detta herrskande förhållande inom den franska tidningspressen icke annat än vara i hög grad frapperande — jag inskränker mig till detta ord — och jag anser det i det hela taget vara så kuriöst, att det, om också blott såsom faktum, förtjenar att Påpekas alldeles specielt och påpekas omigen. För den, som t. ex.iSverse följer med den utländska pressen och derför äfven håller några franska blad, är det viserligen ingen nyhet att han i dessa sistnämta blad icke nu för tiden finner synnerligt mycket till sin uppbyggelse; många torde hafva gort den erfarenheten, att han lika gerna kume vara dem förutan; men vida bjertare franställer sig naturligtvis detta förhållande för de,, som