SvVEIAE OIVET Mlanmark och Trorelsen mellan Preussen. och Sverge icke är så omfångsrik, att den skulle göra en direkt förening mellan de preussiska och svenska telegraflinierna nödvändig. : Så säga de officiösa korrespondensefna. Men jag kan försäkra er, att denna motivering väckt dels ovilja, dels munterhet, och att det ingalunda lyckats de ministeriella organerna att öfvertyga allmänheten, som intresserar sig för frågan, om de anförda argumenternas riktighet. A den liberala sidan har man anmärkt, att den kommersiella rörelsen mellan svenska och preussiska Östersjökusterna är ganska, betydlig. Om den teleafiska korrespondensen visat sig SRA har sådant sin: orsak just i det nuvarande tillståndet och lemnar det bästa bevis, att det ligger i den preussiska handelns intresse. att med ifver önska en direkt telegrafförbindelse. Det är tydligt, att ett: svenskt fartyg, som anFinder til Stettin elier omvändt, gerna sätter sig i beröring med hemmet, om sådant kunde billigt och hastigt. Vid en direkt telegrafförbindelse skulle detta afstånd vara ungefär 30 mil, och depescherna kunna befordras billigt och hastigt. . Nu deremot måste afsändaren af en telegram taga omvägen öfver Stettin, Berlin, Hannover, Hamburg; Korsör och Köpenhamn samt sålunda tillryggalägga en tio gånger så lång och tio gånger så dyr väg, och dessutom vara beredd att, ifall mycket är att göra på någon af mellanstationerna, telegrammen kan bli så länge uppehållen, att emellertid ett ångfartyg kan hinna två gånger fram och tillbaka mellan Ystad och tyska kusten. Den -kommersiella sidan af saken talar sålunda afgjordt för den direkta förbindelsen. Men man. har också från oppositionens sida anmärkt emot de officiösa förklaringarne, att den finansiella fördelen för båda staterna skulle vara icke obetydlig, emedan de preussiska linierna sedan skulle få befordra Sverges telegrafkorrespondens med nästan hela verlden, äfvensom dennes med Sverge. Detta är så klart att man icke behöiver vidare utveckla det. Äfven den politiska: fördelen är alltför klar för att erfordra särskilt utläggning. Alla dessa skäl, till fördel för telegrafförbindelsen, äro helt öppet afhandlade 1 politiska kretsar och i tidningarne. Jag meddelar således icke någon hemlighet, då jag i korthet sammanfattar dem. Ni finner emellertid deraf, att den allmänna meningen här i landet är för den af er regering framlagda planen. Må vi hoppas att ifrågavarande underhandlingar snart, åter skola med bättre framgång återupptagas. Lösningen af den stora frågan om regentskapet rycker allt närmare. Den 23 Januari utlöper prinsens af Preussen mandat, och man måste slutligen välja mellan de många utvägar, som på senaste tiden varit diskuterade. Ett nytt element har föröfrigt blifvit infördtidebatten, derigenom att nu senast det varit mycket tal om att konungen måhända sjelf skall kunna öfvertaga ärendenas ledning, åtminstone till en del. Det talas redan i tidningarne mycket derom, men jag tvor mig kunna uppgifva såsom riktiga följande föga bekanta fakta. d Den 6 December lät konungen kalla hr v: Manteuffel till. Charlottenburg och sade, i det han förde handen öfver pannan, åt ministern, att han visserligen kände sig något angripen, 1 att snart åter kunna öfvertaga ringen. . Denna konungens önskan yppade sig sedan vid många andra tillfällen. Läkarne deremot rådde honom att skona sig, och drottningen: understödde lifligt doktorernas råd. Drottningen darrar vid tanken på att den tillfälliga förbättringen, just genom återtagandet af. arbetet, skulle kunna föranleda ett betänkligt recidiv. och äfventyra hennes gemåls lif, Till dessa olika önskningar slöto sig sedan planerna för ett medregentskap, hvarmed man någon tid umgåtts. Då ett sådant skulle ännu mera inskränka prinsens af Preussen mandat, så inser mån lätt att han, hvars.ställning redan nu är svår och plågsam, blott med stor motvilja skall derpå ingå. Man säger att enkestorhertiginnan af. Mecklenburg, syster till konungen och prinsen af Preussen, intresserade sig för regleringen af. denna: angelägenhet-och sökte att hos : såväl prinsen-interimsregenten som prinsessan af Preussen verka för mottagandet af medregentskapet. Emöt de framlagda betänkligheterna åberopades, att konungen sannolikt, såsom synnerligen drottningen förordade, skulle företaga en resa åt södern.. Medregentskapet skulle således mera blifva en-form;, för att skona konungens önskningar, men i verkligheten mera utvidga prinsens mandat. Derigenom vann denna plan några utsigter; men den synes detroaktadt i de senaste dågarne åter hafva trädt i bakgrunden, emedan isymnerhet drottningen icke kunde bemästra sid sorg. Deremot är det uu starkt i fråga, att prinsen af Preussen skulle den 25 Januari kunna öfvervara sin sons förmälningsakt i London. Konungen önskar åtminstone detta och vill 14 dagar innan det nuvarande mandatet utlöper utfärda en ordonnans, som tillkännagifver hans återställande och hans afsigt att bifalla prinsens af Preussen faderliga önskan. Konungen skulle således i hvarje händelse under prinsens frånvaro i London åter öfvertaga regeringen liksom på försök, och sedan, om försöket lyckades, också framgent bibehålla den. Det heter också, att man ville på: detta sätt kringgå svårigheterna att vid prinsens afresa en annan regent skulle utnämnas och af konungen bekräftas. När detta bref hinner till Stockholmyskola också måhända dessa senare enskiltheter angående prinsens :resa till London hafva hunnit till pressen. Jag kan emellertid uppgifva dem såsom riktiga, sådana de här blifvit framstälda. För öfrigt skall det gå meddenna som med så många an: dra frågor. Den 23 Januari skall sannölikt FOUNESKESA E U JU ge Ae ra tt RR RR St I Se fr JA nn ING pg rt RR om rit Pt an nå UN EET tm bed Be fåt nns ont SR ln nl ride Nn ED TT Ar a RA AA