ningen för ögonblicket åsyftar, nemligen at framstilla sig sjelf såsom en lidande -oskuld. såsom en martyr för Aftonbladets förfärlig: påståenden, att, SvenskarTidningen, vad de pledande .elementet ångår, hästan aldrig ut vecklar någon verksamhet eller ådagaligge något intresse, annat än då fråga är att genon Jhyarjehanda pölitiska hokuspokus. blånda bor en sjuk sak och så godt sig göra låter förgylla de obotfärdigas förhinder: Detiär:dessa på: ståenden, för hvilka nästan hvarje artikel, som flutit ur; den ledande handen, ger ctt slående vittnesbörd, som nu skola göras till en diktad allmän karakteristisk,, till en jagt efter afsigter och hemliga bevekelsegrunder, och det passar derföre i da så väl att framstilla de nämda Jandsortsbladens beskyllningar mot Aftonbladet såsom någonting oriktigt, någonting gement. men tillika endast innebärande en rättvis Nemesis åt Aftonbladet, som nu öfverfalles af sina lärjungar med vapen, dem de och den öfriga pressen af honom lärt att förfärdiga och svänga.n Seder taktiska mästerprof ur tvenne efter hvarandra följande nr, och till: hvilka man skulle finna många motstycken, om Svenska Tidningens görande och låtande följdes med en mera nagelfarande uppmärksamhet. Är det underligt om en taktiker, som manövrerar på sådant sätt, snarare skulle påminna om en ordensgeneral, än om en krigare i fri och öppen fejd? Är det genom dylikt -beteende man inbillar sig eller vill inbilla andra, att man Supphjelper pressen ur dess förfall? Ha väl någonsin Svenska Biet eller Tiden, dessa tidningar, som voro lika konservativa som Svenska Tidningen, men ärligare och uppriktigare och utan så många personliga undseenden betett sig på ett sämre sätt och mera lemnat den publicistiska moralen i sticket? Vi sakna i dag utrymme för belysning af ett par andra manövrer från Svenska Pidgin: gens sida och för en närmare granskning af den prunkande orlofssedel för sig sjelf, som hon låtit utfärda och inrycka i åtskilliga landsortsblad.