0. Nr — Vi sakna i dag både tid, lust och utrymme att utförligare sysselsätta oss med de kuriöst hopfogade uppsatser, medelst hvilka Svenska Tidningen nu, söker betäcka sin reträtt i finansfrågan. Efter sitt vanliga maner ropar hon nu: Ord! ord! ord!, i afseende på allt hvad :henries! motståndare anfört, sedan hon sjelf låtit komma sig till last ett ordflöde blottadt på allt positivt innehåll, och endast tjenande till en orättvis och gagnlös agitation; och ehuru: kon behagar karakterisera det för ett ,utslitet charlatanerin, när man vill förmå henne att hålla stånd bakom dessa illvilligt eller lättsinnigt utkastade ord., samt visar allmänheten hvad de innehålla och jill hvilka konseqvenser de leda, så gör hon i sjelfva verket helt sakteligen det ena medgifvandet och tillbakatagandet efter det andra, förmodligen efter -tillskyndelse af. någon atjenstaktig vänn, som gjort det klart för henne; att hon -alltför mycket huggit i sten: då hon ensamt och uteslutande på importörerna velat skjuta skölden för det närvarande betrycket. Så göres nu t. ex. det. stora medgifvandet, att älla samhällsklasser, Jja sjelfva regeringen gjört sig saker till delaktighet i de svindlande spekulationerna, att hjutningsbegäret är et allmänt natiorallyte, ja till och med ati en stor del äf.den der importen, öfver hvilken dagen förut fördes så mycket oljud, utgjort råämnen för våra fabriker och näringar, redskap och maskinerter för nya anläggningar; fartyg, materiel för jerhvägar ms m. För öfrigt låtsar bladet : som skulle vår polemik med detsamma gälla det i en petition till regeringen framstälda förslaget till lättnad ä affärsställningen, hvilket vi uttryckligen förklarat oss icke förfäkta, ehuru vi å andra sidan icke ansett det tillständigt att genast bryta stafven öfver detsamma, i synnerhet då man icke lärer ha att befara att regeringen fattar något förhastadt beslut i ämnet och då man inom få dagar törde kunna emotse betänkanden från vederbörande utskott, såväl med anledning af återremissen till statsutskottet af betänkandet rörande inflytande statsmedels tillhandahållande för allmänna rörelsen, som öfver de af hr Björck i borgareståndet väckta motioner. Rd Svenska Tidningen har i sin hufvudlösa agitation mot handeln och affärsverlden fått en värdig sekundant uti Folkets Röst, som med beröm aftrycker dess hätskaste artikel, och utan tvifvel skall man i morgon finna ett troget eko af dess anda och tonart uti den andra af hoöfvets skandaltidningar, Sön dagsbladetn. i i Posttidningen innehöll deremot i går följande artikel, som fullkomligt öfverensstäroraer med de 3sigter vi uttalat: En ganska liflig strid föres för närvarande mellan Aftonbladet och Svenska Tidningen, mindre om: orsakerna till närvarande kris. än om hvem skulden egentligen bör drabba, antingen de handlande, den s. k. börsen, eller hela landet, eller möjligen hela den civiliserade verlden oeh förhållandenas egen makt i förening med den menskliga naturens svagheter. Utan tvifvel hafva alla dessa faktorer hvar i sin. mån medverkat och man gjorde kanske klokare uti att mindre sysselsätta sig: med orsakerna än med de möjliga botemedlen. Kan man väl inbilla sig att Sverge skulle äfven med en försigtighet, som alldeles icke ligger i svenska lynnet, kunnat gå fritt för en skakning, som drabbat länder och samhällen, de der företrädesvis utmärka sig för kommerciel klokhet och erfarenhet? Sv. T. vill väl ej neka att krediten är icke blott handelns utan industriens -lifsprincip, nemligen om dem användes för produktiva ändamål, och att den således är alldeles nödvändig för hvarje nation, som vill deltaga i verldshandeln. Men denna kredit har också till följd att äfven de försigtiga få lida för deras skull, som missbruka den. Ingen enda köpxaan kan bestå, om alla hans kreditorer ansätta honom, medan han icke kan erhålla betalning af sina debitorer eller ieke kan rear lisera sina varor, ens till inköpspriset. Det är detta förhållande som inträffat, icke blott -med Stockholms, utan äfven med fera andra hufvudoch handelsstäders börser, och hvartll första orsaken bör tillskrifvas Nordamerikas Förenta stater, der kreditoch spekulationsraserietnått sin största höjd och derföre först ramlat, Att kasta största delen af skulden -på våra importörer, vittnar om stor kortsynthet. Importören är i statsekonomisk meMing lika mycket producent som fabrikören, och båda anskaffa varor för allmänhetens behbof och båda förbruka endast den vinst som alränhetön gifver dem. Att fordra det impottörerna skola bestämma eller begränsa konsumtionen är löjligt. Vi hafva också icke hört att importörerna nu gifvit längre kredit än som förut varit vanligt. För öfrigt är det detaljören och landthandtaren, men icke imgng som -bortprånglar varerna. Den som ar penningar köper, och förtjenar han icke i proportion, tager han af sina fordna förtjenster så länge de räcka. Det är detta som svenska allmänheten gjort, och detta ärall deles icke importörens skuld. Så länge en vara efterfrågas, så anskaffas den. Importören mottager penningarne och köper derför antingen silfver i batiken eller ock en vexel af exportörerna eller af hvem som helst, hvilken vill eller kan aflåta en sådan. Att im: portrörelsen skulle vara mera lönande än exyrtrörelsen, hafva vi icke hört. Fastmera torde just den stora förmögenheten samlat sig pi exportörernas händer. Men en sanning är, att importen i allmänhet forårar mindre förlag och sålunda tillåter en större konkurrens, hvarföre Aertalet af Våra köpmän äro iniportörer. I vanliga förbållanden egporteras likväl lika mycket som importen utgör, men här allmänheten icke vill inskränka sig, ehuru exvostartiklarne tryta, måste silfver i stället gå ut; Så är förhållandet med det redan försvunna silfret. föranledt af den stärka minsk