höga oci branta berg; och skjuta langtmr landet, ofta till en längd af flera hundra eng. mil. Dalarnes riktning går gemenligen parallelt med kustens, och skär fjordarne nästan rätvinkligt, så att de it förening med dessa vattenpass dela bergen i ofantliga, irreguliera block, med nästan lodräta sidor, och bergsplatåer, som ligga på en höjd af från tvåtusen till fyratusen fot öfver hafsytan. Detta är orsaken till, att det icke finnes någon oafbrutet fortgående landsväg genom Norge; båt och skjätshäst omvexla beständigt. De djupaste fjordarne gå nära fram till bergregionens ryggkedja, och att anlägga en landsväg från Bergen till denna linie skulle möta flera svårigheter än som vore förenade med anläggning af en landsväg öfver Alperna. Jemförelsevis med folkmängd och penningemedel bar Norge gjort mer för vägbygnad; än något land i verlden. Icke: blott: de stora låndsväarne, utan äfven -bivägarne, bära vittie om eundränsvärd skicklighet, flit och ihärdighet. Storthinget hår nyligen. anslagit en summa af 188.000 dollars till förbättring af. vägarne, utom den vägbygnadspligt, som åligger börderna och söm utgör nästari deras endaskattetuhbgå, emedan någon grundskatt ej finnes. Något besynnerligt förefaller det emellertid att åträffa detta kännemärke-pås den. högsta civiisation i förening med folkets halfbärbariska tillstånd; ty i allmänhet. plägar samfärdsmedlens förbättring i ett landstå i jemt förhålläfide till dess framsteg i hyfsning: Emedan-Vi voro nödsakade att afvakta morgonen för att fortsätta vår färd, gåfvo vi oss åstad att söka qvällsvard och nattherberge. Någro shuskiga sängar i ett snuskigt vindsrum utgjorde det senare; men med den förra var -det-rätt kinkigt. Värden, som envisades med att kalla mig sDock, gjorde en: furageringsexkursion i husen och återkom efter någon tids förlopp med en :sält och rökt fårbog, litet härsket smör, hårdt hafrebröd och stinkande ost; Jag: åt, för att uppfylla en pligt mot min kropp; .men mina-reskamrater vörö ej så samvetsgranna. Vi: ha intet att berömma oss af för det vi uppstodo så bittidå följade morgonen, ;ej heller var det en följd åf någon sjelfförsåkelse: som vi nöjde oss med en enda Kopp kaffe. Roddaärne, fem till antalet, som hade blifvit påtingade dagen förut, instufvade våra schäsar i fören, -under det vi tre hopträngde oss bakuti den trånga båten. Just som vi skulle lägga ut från land; uppsteg en af roddkarlarne på en stenoch skrek med hög röst: Kom och hjelp oss, sjötröll! hvaråt de andra hjertligt skrattade. Vinden låg emot oss; men jag tyckte likväl att roddarne höllo närmare stranden än nödigt . var, Jag har sedermera gjort samma iakttaBelse och talat. derom, men man säger att et i dessa fjordar går en stärk strömsåt hafvet till; Också ärvatthet föga salthåltigt, och ebb och flod vet man knappt utaf. Osterfjordens-sceneri är praktfullt; Berg af tvåtusen: fots höjd omgifva hönom-på-alla si-Å dor. Nakna klippor luta sig deröfvercoch I. vattenfall nedstörta i långa, skummande slingringar deri. Här och der fägnas ögat af en liten instängd dal med menniskoboningar och odlade fält. Till och med på de vildaste branterna, der det nästan synes omöjligt för menniskofoten att finna ett fäste, äflas man att, med fara för lifvet, inberga en knapp höskörd för den kommande vintern. Getter beta öfverallt, och våra roddare roade sig med att narra tackorna att följaoss längs med klipporna, derigenom att de härmade killingarnes bräkande. Mot middagen lemmade vi öppna fjorden och inkommo i ett trångt sund, som låg i en evig skuggå under mörka, dystra klippväggar. Middagssolen brände med en tropisk styrka och målade de aflägsna bergens spetsar i-gullgult, under det deras sidor antogo en allt djupare blånad, tills de slutligen förenade sig med det mörkgröna vattnet. Då och då instängde höjderna oss; så att det-ej fanns någon utgång, men återigen öppnade de sig, liksom med flit för att bana oss väg, tills vår båt slutligen hamnade vid en trång dal; der landsvägen åter tog vid: Fyra mil genom denna dalsänkning förde oss till en annan Vik af sammä fjord, der vi åter voro är att låta söndertaga våra kärror och sjöledes fortskaffa oss ett Kort stycke. Vid ändan af fjorden smalnade han och ännu högre berg reste sig rundt omkring. Instängdt bland dessa, likt en palmbeväxt dal i hjertat af Såharas porfyrberg, låg Bolstadören, ett under af grönska och fägring: En smaragdfärgad sammetsmatta, nedhängande i de mjukaste veck ända till vattenbrynet, var utbredd öfver dalen; kornet var nyss afskuret och uppsatt i höga skylar för att torka, och kronan på allt var, att ofvan landningsstället stod ett tvåvåningshus, framför hvilket en fet, treflig landtjunkare slagit sig ned med git pipa, och i dörren till hvilket ett halft ,dussin vackra fruntimmer stodo i lifligt samspråk med hvarandra. Kunna vi få något att äta? var vår första fråga. :Herrarne kunna få färsk lax och potates, och rödt vin, om de behaga, svarade -frun; Naturligtvis ville vi det; våra pretentioner sträckte sig ej längre än att erhålla mat, som voreren. nog att kunna ätas, och löftet om en sådan kost var för oss som manna i öknen. Laxen,som nyss kommit ur strömmen, var särdeles läcker; sådan fisk finnes här i deå mängd, att ,xår värd, enligt hvad han berättade oss; under loppet af en sommar erhållit 962 stycken. (Forts. följer.) UTBIKES. De i går afton och i dag strax på eftermiddagen ankomna posterna medförde tidningar från London af den 5, Paris, Brissel och Berlin af den 6 samt Hambärg och Köpenhamn af den 7 dennes. DANMARK Ce Need mtr hot ig 1 RR RE ER ag EE Eg EEE E I 5 f r