egna riksgäldskontoret en utvidgad myndighet, samt försätta de förvaltande embetsverken i en underordnad ställning till nämde kontor, kunde sannerligen ingen af deputerade någonsin ana. Såsom en bland bemälde deputerade, protesterade talaren på det besfämdaste emot andra bevekelsegrunder till och afsigter med det framlagda förslaget, än detta samt det afgifna memorialet innefattade. Beträffande de många anmärkningar, som blifvit framstälda emot detaljerna af utskottets förslag, erinrade talaren, att i första punkten ingalunda stadgades, att kronans uppbördsmedel skulle ingå och af kronofogdarne eller andra. uppbördsmän levereras i privatoch filialbånkerna. Någon den ringaste förändring i nu gäl lande författningar angående upbördens verkställande och redovisande samt aflemnande vore icke ifrågasatt. Hela uppbörden från både landet och städerna skulle hädanefter lika som hittills ingå i landtränterierna. Endast vid de sålunda influtna medlens remittering från. ränterierna till statsoch riksgäldskontoren skulle den förändring ske, att de penningar, som borde remitteras, komme att tillställas den i samma stad befintliga bank, i stället för att aflemnas på dervarande postkontor. Förslaget härom grundar sig på rikets senast församlade ständers beslut, genom bifallandet af bankoutskottets. utlåtande n:r 32. De i detta utlåtande, föreslagna stadganden till undvikande at penningars försändande med posterna gillades ai samtliga stånden, som dervid äfven godkände den at nämde utskott uttalade åsigt, att det då afsedda nyttiga syftemålet icke kunde fullständigt vinnas, med mindre från statens sida nödiga åtgärder vidtogos i afseende på det föreslagna remitteringssättets anlitande af såväl landtränterierna som statens förvaltande verk, Det är också just detta som stätsutskottet nu föreslagit. Det allmänna syntes verkligen icke underkasta sig något äfventyr derigenom, att en del af statens medel insättes i en solidarisk bank, i stältet för att lemnas till en postverkets tjensteman, för att genom dess försorg försändas till annan ort. Valutan -för de insatta medlen måste efter några få dagars förlopp å bankens vägnar ovilkorligen å denna ort tillhandahållas. Det embetsverk, till hvilket bankens insättningsbevis eller anvisning afsändes, kom! mer naturligtvis icke att qvittera det sålunda remitterade beloppet förr, än vederbörande tjensteman lyftat valutan eller gjort sig förvissad, att densamme vid anfordran kunde utbekommas. Någon -sammanblandning eller förveckling mellan embetsverken och bankinrättningarne skulle således härvid ingalunda vara att befara. Samma förfaringssätt vid penningeförsändningar från hufvudstaden till landsorterna, som i andra punkten vore föreslaget, iakttoges redan allmänt, då större här i hufvudstaden lyftade summor skola tillsändas enskilta personer i någon stad, der privateller filialbank finnes. Det lyftade beloppet insättes nemligen å nämde banks räkning i riksbanken och bankoattesten, öfversändes till den person, å hvars vägnar insättningen skett. En tidsvinst af flera veckor skulle kunna beredas, om krigskollegium eller förvaltningen af sjöärendena m. fl. verk finge omedelbart vända sig till riksgäldskontoret med reqvisitioner å extra anslagssummor. Hittills hafva dessa verk hos statskontcret reqvirerat sådana summor. hvarefter statskontoret hos riksgäldskontoret anmält dessa reqvisitioner, och det senare kontoret utanordnat det reqvirerade beloppet till det förra. Statskontoret eger dock ingen kontrolleringsrätt eller skyldighet i afseende på de till andra embetsverk utbetalda extr: anslag; och statsusutskottet utlemnar icke några dylika medel förr än desamma erhållits från riksgälds kontoret. Med hänsigt till det förra af de i 5:te punkten föreslagna tvenne särskilta stadganden erinrade talaren, hurusom öfverskottsmedlen under senaste, tiden blifvit på K. M:ts befallning afräkningsvis i större poster aflemnade till riksgäldskontoret. hvarest vanligen genast några få kända s. k. penningefurstar anmält sig och med begagnande af föreskrifna hypteksobligationer satt sig i besittning a! största delen. utaf det utlåningsbara beloppet. Den basfiga och opåräknade förstärkning rörelsekapitalet inom hnufvadstaden sålunda erhå!lit har äfven en och annan gång visat sitt inflytande på riksbankens metalliska kassa. Obestridligen skulle, det i alla hänseenden vara för penningerörelsen inom landet nyttigare, om öfverskottsmedlen kunde successive tillhandahålas rörelsen och lån deraf tilldelas andra, än några i hufvudstaden boende innehafvare af hypoteksobligationer. Hvad det senare stadgandet i samma punkt vidkommer, måste, då uppbörden af de ordinarie statsinkomsterna samt hela bränvinsskatten verkställes under viss tid, större kontanta behållningar, som vore. afsedda för de ordinarie statsutgifterna, samlas i statskontoret. Dessa medel torde således kunna tidtals af detta verk undvaras. Om de under tiden deponerades i banken eller aflemnades till. riksgäldskontoret, måste icke kunna inverka på K. M:ts eller statskontorets dispositionsrät! deröfver. Något misstroende till riksgäldskontoret eller dess styrelses vilja och förmåga att, enligt gällande reglementariska föreskrifter, hålla dessa medel statskontoret tillhanda, borde lika litet hysas nu som tillförene, då hela statsmaskinens gång varit beroende deraf, att den till ett par millioner rdr bko uppgående s. k. statsfyllhadssumman genäst vid derå skeende reqvisitioner kunnat erhållas från riksgäldskontoret. Talaren veterligen hade aldrig någon anmärkning förekommit i afseende på verkställigheten af de riksgäldskontoret ålagda ovilkorliga utbetalningar till statskontoret. Fråga hade visserligen hos deputerade varit väckt om de för statskontoret umbärliga medlens användande i rikets ständers banks utlåningsrörelse; men rikets ständers vid denna riksdag redan fattade beslut, angående bankens förvaltning och rörelse, ansågos för närvarande utgöra hinder emot några nya stadgandens meddelande i detta hänseende. Den 7:de punkten motsvarar 3:ne 45 i riksgäldskontorets nu gällande reglemente, och innehåller flera vigtiga förändringar i nuvarande föreskrifter, hvilka senares olämplighet senaste tidens erfarenhet nogsamt vitsordat, Dessa föreskrifter kunna svårligen bibehållas; och statsutskottet har för sin nu gjorda framställning om deras förändrande hemtat ytterligare stöd af väckta motioner, med yrkande, att mera vigtiga förändringar i åberopade reglemente måtte, innan förslaget till det nya reglementet aflemnades, särskilt understillas rikets ständers pröfning. Med föreskrifterna i 8:de punkten afsågs, bland annat, att riksgäldskontoret tillhöriga medel icke skulle behöfva sändas fram och tillbaka mellan kontoret och banken inom den ort, der ett samma medel motsvarande belopp efter en eller annan månad måste åter utbetalas. Då större delen af de beslut och bestämmelser, som nu blifvit af statsutskottet förordade, icke kan komma till någon verkställighet med mindre K. M:t anbefaller de förvaltande embetsverken att ställa sig samma beslut och bestämmelser till behörig efterrättelse, måste K. M:ts nådiga bifall till densamma ovilkorligen förutsättas. Skulle detta nådiga bifall icke vinnas, förfalla naturligtvis sagde beslut till all kraft och verkan, så vidt de afse vederbörande embetsmyndigheters tillgöranden. Detta syntes så klart och gifvet, att någon särskilt erinran derom icke ansågs behöflig; ankommande för öfrigt den formella uppställningen af rikets ständers underdåniga skrifvelse i ämnet på expeditionsutskottet. Talaren slutade med att fästa ridderskapets och adelns uppmärksamhet på vigten och angelägenheten deraf, att rikets nu församlade ständer meddelade nya föreskrifter angående det ämne, hvarom förevarande memorial handlade. Diskussionen om statsutskottets förslag, angående de i kronans kassor influtna medlens tillhandahbållande åt allmänna rörelsen, fortsattes i detta plenum och öppnades af Grefve E. Sparre, som ansåg det hopande af statsmedlen i kassorna, hvilket för närvarade eger rum, synnerligen under vissa delar af året, vara olämpligt och skadligt. Såväl de ordinarie skatterna som hela bränvinsbränningsafgiften inginge nemligen under lopnå AF ÄN 4 2 2. ARh då halnnnnt of Jaccn