ten, det numera till ett intet reducerade Sig tuna-. och Upsala; der man ännu defvel ej blott i minnet; utan äfven i hoppet om er framtids. 7 Första planschen framställer en interiör aj S:t Olofs: kyrkoruin i Sigtuna, Oaktadt et dylikt bygnadsmonument för en ytligt bildad artistisk blick, inför hvilken ingenting anna finner nåd än klassiciteten eller rättare de nyare uppkok derpå, som förhåller sig såsom Corneille och Racine till Sofokles, förefalle mycket rått, företer det dock i sjelfva verke ett. stort intresse, såsom?ett af de äldsta minnesmärken vi ega af den romaniska stilen i dess första, stränga och allvarliga former, öfverensstämmande med den tidens anda och kyrkliga kult. Något sinne för den arkäologiska betydelsen af denna ruin finner man icke hos hr Billmark, liksom ej heller något sträfvande efter att göra densamma öfverskådlig och fattlig. Det pittoreska är, såsom vi redan antydt, för honom hufvudsaken. och han har sökt åt ruinen ge en särskilt poetisk anstrykning genom att framställa ruinen i nattlig belysning, dels af ett svagt månskimmer, dels genom skenet från en under en hvalfbåge upptänd brasa, omkring hvilken några. figurer värma sig. . Hållningen i taflan är god, och den anmärkning man skulle vara hugad att göra emot luftens fullkomliga sammansmältning med murens ton i andra planen, måste förfalla, då man besinnar att en detaljering här skulle betydligen skadat totalintrycket. Andra planschen, en vy af Upsala, har i artistiskt hänseenhe samma förtjenst som den föregående, att nemligen vara stort sedd, och den ger dessutom, genom aftonbelysningens långasslagskuggor och varma dagräår, en rikedom i färg, som är både behaglig och sann. Att der ligger nog mycket luft emellan slottet och domkyrkan kan icke nekas, men detta fel får sättas på poesiens och det pittoreskas räkning och bidrager att gifva stadspartiet ett utseende af storhet, som det under andra vilkor skulle hafva saknat. Härefter följer en detaljvy af domkyrkan , Artisten har valt sin ståndpunkt bakom koret, troligen för att icke nödgas återgifva den skrikande anakronism, som ligger i de med roccocons nattmössor krönta tornen, dem han ock nästan helt och hållet sluppit ifrån. Planschen, ritad med den hos Billmark vanliga troheten i linier, vore tillräckligt stor för att visa götisk. arkitektur med alla sina pittoreska orneringar; men olyckligtvis består .Upsalas domkyrkokor . endast af tegelmurar med ofantliga sträfpelare, alltsammans krönt af hvitrappade lister, och med undantag af fönstren, finnas således inga intressanta smärre detaljer att fästa sig vid, utan föremålets behag ligger i belysningen och färgen. Den förra har B, tagit efter naturen, men åt den senare har han icke på långt när gifvit den kraft, som skulle erfordrats för att göra ett om öriginalet påminnande intryck. Slutligen komma vi på fjerde planschen in i Gustaf I:s grafkor. Så, som denna bild med afseende å belysning och färg blifvit behandlad, skulle den kunnat vara bland de yppersta arbeten af Billmarks hand; men genom den onaturliga vidgning han gifvit åt synvinkeln eller derigenom, att han vid föremålets aftecknande icke, såsom vid återgifvandet af interiörer ofta är en nödvändighet, förestält sig ståndpunkten längre aflägsen, har liniernas lutning mot horisonten blifvit för skarp, hvarigenom ock hufvudföremålet på taflan, Gustaf I:s sarkofag, undergått en obehaglig formförändring, som bordt och kunnat undvikas, ehuru den efter perspektivens konstruktionslagar kan försvaras. De å taflan förekommande figurerna äro tecknade med talang och sanning. Vi förmoda, att dessa hr Billmarks exteriörer och interiörer skola hos allmänheten tillvinna sig samma sympatier som artistens föregående -arbeten, så väl de, till hvilka motiverna voro hemtade från utlandet, som de senaste, med fosterländska suäjetter, redan förvärfvat sig, och att detta bifall måtte vara honom en anmaning att vidare rastlöst fortgå å konstens bana, der ständigt nya framsteg kun göras och nya segra vinnas.