Om man tager de 3 förenade rikena tillsammans, såsom man bör görb, der en nåstan oufphörlig folk vandring dem emellan sker främ och tillbaka, så ske långt flera affall-från än till katolicismen. Men affallen tl!-katolicikmen ske, af-lätt förklarliga skäl, ofta blånd äristokratiens och Högkyrkans pråster. Öfvergången från katolicismen sker: deremot bland de fattigare klasserna. Dö förra väcka mycket mera eende, omtalas öth utbasuneras i alla verldens tidniogar både af katolicismens vänner och. fiender. D6 senare döljas deremot ofta af båda partierna. Jag tror icke att någon, söm känner förhållandena, bör frukta samma benägenhet här i Sverge för katolicism som den hvilken verkligen finnes bland Englands högkyrkas prester och vissa af engelska ariÅ stokratiens medlemmar. Det är väl bekant att reI formationen i England skedde mera i den verldsliga ) maktens än i religionens intresse, att den gamla högkyrkans dogmer i många fall stå katolikernas fördelar nära och att derföre ofta de denna kyrka d tillhörande finna mera af dessa gemensamma dogÅ mer följdriktigt leda till katolitism. Ått protestanTtiska dissenters, eller de som tillhöra-den: så kallade low churchp, öfvergå till katolicism tror jag är ganska rart. Bland engelska aristokratien finnas åter åtskilliga, som anse katolicismen dels såsom en för rikt folk beqväm religion, dels ock för ett konservatismensnödankare mot den påträngande demokratien. I intetdera af dessa afseenden tror-jag våra förLållanden vara jemförliga med de engelska. Vår kyrka är skarpt afskild frå den katölska. Jag har aldrig sport, att vår aristokrati har den ringaste sympati för katolicism. Mig veterligen har ickp någon svensk prest eller adelsman i mannsminne blifvit katolik. Jag känner icke ens en enda bildad svensk man som öfvergått till dehna lära. Af vår allmo. e tror jag att vi hafva ändåmindre att frukta i detta afseende... Den anser i allmänhet katolicism och påfvedöme nästan med afsky. De samhälsklasser som för närvarande ebsamt forde kunna lemna nåsra adepter för katolska proselytmakare vore till äfventyrs några af hufvudstadens sjömän, handtverkslärlingar eller fattiga qvinspersoner. Men blir hufvudstaden, såsom jag hoppas, snart försedd med tillräckligt antal, med anständiga, bestämda löner försedda prestmän, så tror jag att vi ejheller böra behöfva frukta nägon öfvergång till katolicism. För närvarande kunna. beklagligen inom. vissa af Stockholms större och fattigare församlibgar de illa aflönade och fåtaliga presterna omöjligen medHinna tillbörlig själavård, hvilken således endast på papperet finnes till. Antages E. M:ts förslag, anser jag dessutom följande omständigheter komma att hindra affallen; nemligen : När saken blir tillåten, retas ingen af motstånd, lockas ingen af. martyrkronan, hejdas må ga af det allmänna ogillande, som alltid drabbar den som öfvergifver sina fäders tro. Om jag trodde att antagandet af den kongliga propositionen skulle befordra katolicismen, om äbnu någon i 1l:te timman kunde göra sådant för mig:sannolikt, så skulle jag votera emot densamma. -Men jag är ötvertygad om motsatsen, och derföre anser jag den böra bifallas. I afseende å hvad här blifvit yttradt om kätolicismens tilltagande i Holland, vill jag blott nämna, att jag tror äfven dessa uppgifter härfly.a från orena källor. Man har dock temligen tillförlitliga och allmänt tillgängliga uppgifter avgående förhållandet i detta land. Almanach de Gotha för 1845 och 1857 pag. 470 och 568 innehåNler, att enligt folkberäkningen i Holland den 1 Jan. 1841 voro katoliker 1,100616; protestanter 1,704,275, år 1857 1,164,148; protestanter 1,834,924. Således tillväxten katoliker 63,532 och protestanter 130,659. Under dessa 16 år hafva således -katolikerne i Hoiland tillvext med blott ömkring 55. procent, då deremot protestanterne der ökata med 7 717 Procent. Att dessutom i Hollavd öfvergåog til katolicism icke måtte vara särdeles allmän slutar jag bland annat deraf, att jag erinrar mig, det år 1851 ett upplopp egde fum endast i anledning deraf, att en reformert flicka öfvergått till katolicismen, och redemptorister, som derföre gåfvos skuldeh, insulteradös och bortjagades af folket De faror man völat härleda f-ån exemplet med Holland torde således befinnas alldeles ogrundade. I Hr Tersmed n har dessutom frågat: hvad tvingar oss till denna reform? Jag svarar: nuvarande lagstiftnings föråldrade skick och otillämplighet för de fall då den bör till statskyrkans betryggande användas. : Hrr Knös och Emanuelsson bafva medgifvit landsförvisningsstraffets afskaffande och, så vidt jag kunnat. sluta, väl i hofvudsak gillat K. M:ts nådiga förslag, föstän i detaljerna önkades några förändringar, för hvilkas tillvägabringande de yrkat återremiss af betänkandet: Mig: förefaller dock i Sanning, att knappast något bättre försvar för nämde förslag finnes, än. att så kunnige och skarpsinnige män icke mäktat uppleta mera väsentliga anmärkningar mot letsamma, hvarken i sak eller form. Den hufvudsakligaste invändningen tycktes vara, att man borde hafva något annat hinder mot affall stället för landsflykt. Men jag är öfvertygad att ngen på allvar, undantagandes doktor Knös, vill hinIra affall medelst någon sådan straffart som fängelse eller böter. Den,som affaller, blif dock icke ostrafad. Blir han t. ex. katolik, så mister han valbar1et till riksdagsman, kompetens till civila och donareembeten o. s. v. Hr Emanuelsson har velat utesluta sista mom. af S, angående föregående anmälan åf öfverträdelser itaf denna hos justitiekansleren. Enskilt och å mina Nlifvande efterträdares vägnar är jag honom derför särleles tacksam. Men jag fruktar, att huru klena: teooger justitiekanslererna varit, äro och blifva, hvilket serna medgifves, så torde likväl åtminstone en och innan länsman och stadsfiskal blifva åndå mindre kompetent att bedöma, hvilka lärosatser.söm mot len rena evangeliska lärans grundsanningar strilande. äro;. . Någon pröfning, innan hvarje åklagare landsorterna får draga persoher till rätta för dyika mål torde således väl vara nödig. Att lemna röfningen i presterskapets händer, fruktar jag ej eller vore så lämpligt. De flesta prestmän älska cke att bestämma åtal mot åhörare. Justitiestatsninistern eller ecklesiastikministern eller båda isamåd vore kanske de bästa myndigheter. En sådan indring kan ju ske, om den finnes nödig — derom ag ej vidare vill yttra mig. I anledniog af fir prosten Melanders yttrande, att lappheten uti lapstiftningen under sista decensiernar öranledt affallen öch oordningarne inom församlinsarne, vill;jag blott yttra, det jag, som åtager mig unsvaret för denna slapphet, med tacksamhet tillvaatagit detta yttrande af en prestman, för att lägga vågskålen mot de ej mindre stränga beskyllningar ör förföljelse, som å andra sidan, både inom och gr det riktats mot åklagaremakten under samna tid. . Grefve Sparre syntes sjelf vara; odeeiderad i denna råga. Å ena sidan tycktes han sjelf önska, men å ndra sidan nu afråda antagandet af K. Mits för? lag. Bland de skäl han emot detsamma anförde ar, att man ej på en gång borde öppna dörrarne på id gafvel. Månvne icke lagutskottet just gör detta onu mer? Vidare yttrade han, natt-religionsfriketen j vunnit anklang: Men här är ju icke fråga om såan frihet, utan endast om en något-uividgad, knapast det en gång, efter min tanke, utan snarare blott tt ordnande af lagstiftningen i ämnet, till mera betärbdhet och tillämplighet än nuvarande förhålanden. Grefven är för öfrigt rädd för katolicism och aner lika med hrr Lefrön och Tersmeden, ått den fantligt tilltagit i England och Holland. Jag önsär, att hvad förut och nu Kär är yttradt kunde lug8grefven, likasom det gjort mig, hvilken delat refvens farhågor, och att vi således för denna, likadd a CL lär OL CR be in USS mr Få Pet CD AR KA ke -— nå RA RR BR Rn it förrn HR ng IA I Hg JR ER I ER IR KE ET TERESE EEE EEE TA OLM met