— Bland de invändningar, som man senas hört göras mot upphäfvande af det gröfat religionstvåoget, är den, att när hvar och ej skulle bli berättigad att utträda ur statskyr kan (d. v. s. derigenom endast bli förlusti, åtskilliga politiska och medborgerliga rättig heter, men slippa landsförvisas), så skulle de bli en stor mängd personer, som öfverginge icke till någon viss främmande trosbekännel se, utan till fullkomlig religionslöshet, oci att man sålunda skulle få ett antal ateiste i samhället. CMan har dervid omnämt, att Amerika finnås dylika, till intet religionssam fund hörande personer, och att äfven i Eng land gifves ett icke obetydligt antal religions lösa menniskor. Följden häraf kan bli, at ar af barn uppvexa uti ett hedniskt mör r. Vi hemställa till de högvördiga herrar, sor yttrat dessa betänkligheter, huruvida de atei ster-och religionslösa menniskor, som -genon fruktan för landsförvisningsstraffet skulle hål las qvar inom den svenska kyrkan, kunn för henne vara af något synnerligt gagn, huruvi da det är genom dem hon kan vinna kraft, lif oc! bestånd. Man har visserligen i dessa dagar hör rent af predikas om hyckleriets nödvändighet men det faller oss dock något svårt att rikti inse den moraliska vinst, som samhället ska kunna draga af det religiösa hyckleriet Bli dessa religionslösa menniskor till någor fromma för kyrkan och sambället, derföre at de stå inregistrerade i några kyrkoböcker eller derföre att de, för att erhålla lysning til äktenskap eller af något annat dylikt skäl, gå till nattvarden eller kompanioch plutonvis kommendras till kyrkan och nattvardsbordet. Emsllertid kunna våra prelater vara ganska lugna: ic skola. utan tvi:vel inem kyrkan få behålla dessa religionslösa menniskor, så länge en .med, några företrädesrättigheter uirustad statskyrka finnes. Det fordras en positiv tro för ått underkasta sig de ;obehag och den minskning. i medborgerlig rätt,. som genom en öfvergång från statsreligionen Käll bli en följd. De absoluta indifferentisteroa skola visst icke besvära sig dermed, utan stanna var och fortfarande praktiskt söka ådagaga... hyckleriets nödvändighets. Spörjer man. närmare efter, skall man finna, att de också äro likgiltiga för religionsfriheten, så vida. de icke äro mycket hätska och fientliga gr. densamma. 5 . aoditg Nordamerika finnas visserligen personer, som, icke höra till något N oliglonttsmfund. men. på samma gång de. underkasta sig, icke blott de allmänna lagarne, utan äfven de af den kristliga moralen påverkade sederna, äro, de icke skyddade bakom masken af ett kyrkligt hyckleri, utan utgöra företrädesvis föremål för det religiösa. omvändelsenitet hos de särskilta kristna konfessionernas prester och missionärer. ; Att det. is England, osktadt. allt hvad som der: gjorts för upplysningen och det andliga : framåtskridandet, finnes en folkmassa, som ännu Jefver i okunnighet och hedendom, det är icke en följd af religionsfriheten, utan tvärtom. en qvarlefva af religionstvångets följder,.— Den episkopala statskyrkan. har, under det. den sysselsatte sig med lärda verk och teologiska kontroverser, försummat att göra någonting. för folkets religiösa uppfostran. Det är just genom religionsfribeten. och medelst dissenters som någonting blifvit gjordt för den religiösa folkbildningen; genom dem har det. religiösa lifvet både inom och utom episkopalkyrkan vaknat till kraft; det är just genom dem, som protestantismen firat sina triumfer och utfört sina enda verldsbistoriska bedrifter i senare tider, genom missionsväsendet, slafemancipationen, o. s. v., och det är öreträdesvis de, som ha all möda ospard att uppsöka de okunniga och i hedendom lefvande i deras uslaste nästen, i fabrikerna, i djupet. af stenkolsgrufvorna, för att söka bibringa dem någon andlig bildning. Tiden medger oss ioke att nu till genmäle upptaga några andra med den ofvannämda beslägtade sofismer och förvrängningar. Vi kunna emellertid icke underlita at uttrycka den allmänna nyfikenhet som råder att få veta hvem denne ene norrman är, som grefve E. Sparre så triumferande åberopat, såsom len der i samspråk med honom skall ha ytrat, att religionsfribetens följder lätt syntes kunna bli betänkliga, och hvilket vittnesbörd edermera med glädje blifvit anfördt af Peter Jönsson och i en mot religionsfriheten fintlig tidning. Det kunde vara intressant att rfara den personens namn, för att kunna belöna hvad bans vittnesbörd kan väga emoi len opinion, som gjort sig gällande inom hela len norska pressen och inom storthinget, då det ifven måhända, skulle visa sig att br grefvens ippfattning berott på ett missförstånd. — L — EK. M:t har, enligt Posttidningen, den 3 i denna månad utnämt och förordnat tilll: nvoyg.. extra-ordinaire och ministre plå-Å: