kertullen kunnat framkastas af-en man, som icke borde vara främmande för dessa ämnen. Den, som vill närmare betråktå möotiverno för det nya: täll-lagutkastet skell väl finna. döm! i. någon mån förbättrade; men dock, såsom vi längre ned sKola viks, ieke så litet oriktiga. I motiverna af 1852 sades, att tullsättningen på raffineradt socker, rungligen gick ut på att blött och bart förskaffå ett moderat skydd tt en al åläet nedtryckt inSORT och dyrbart arfvegods!) mot det holländska och belgiska premiesystemet,. Är det möjligt att säga mera nontent i så få räder? I fall Holland och Belgien vil!e åtaga sig att leverera oss socker till 1äre priw än chvartill vi sjolfve kunna anskaffa det, så borde vi väl låta. döt komia id landet, och det desto viliigare ju större kapitaler utlan et använder för att få sitt Bocker exporteradt. Det törde vara nog med ati betala sin egen regerings dårskaper; men här skulle vi ju äfven få plikta för den hollindska och belgiska regeringens. Och med så dana fraser elår en man omkring Big, som -krifvit en tjock bok om orimligheten af alla skyddsstadgar för industtien och om frihåndeins företräde! Man säger att andras galenskapet börå tjeha oss till varning; mötivärna af 1852 deremot säga att vi böra efterapa dem, a Men nu skulle man åtminstone tro, att i Holland och Belgien verkligen förefinnes ett sidant premiesystem som det omtalta, och att medelst dess inverkan raffineradt socker kunde från dessa länder levereras billigare än från våra egna fabriker; men denna uppgift är en fabel och blef redan 1853 hänförd under denra kategori. Ett premiesystem i, Holland och Belgien för exporterande af socker bar aldrig funnits till, men väl har man längre tillbaka återbetalt tull och accis i Nederländörna; eller, om man :å vill, äfskrifvits den för raffinadörernå efter ött förhållande, söm; på grund af enförbättrad tillverkning, namneligen i de nya ångsockerkokerierna, var fördelaktigare för dessa än som vederbort.. I Belgien har man träffat den bestämning, att sockeraccisen skall inbringa ett minihum i statskatsan. Sjelfva afgiften är således något olike, alltefter som konsumtionen är större eller mindre det ena året än det andra; men godtgörelsen för exporterad raffinad är beräknad efter det utbyte, som man antager kunna erhållas af råvara; och dertill eller derifrån den obetydliga skilnad, som kan uppstå derigenom, att hela afgiften gifver öfver eller under misimum. till den 1 Januari 1851 var iirawbac. en beräknad efter 7224 4 utbyte af ritt socker. En reduktion egde efter hand rum ill den 31 Mars 1852, då 81,08 4 antogs som stående. Förhållandet i Holland. är så nära detsavima, att vi icke anse nödigt ått här vidröra det särskilt. En åådan konkurrens är lätt att uthärda. (Forts.)