Rikets stän e:s gen ma öfverligsniagsr rörande rb:isio sfrihetefrågean togo, som beramsadt var, sin början i sår afton kl. 5. R:ddärhusslen, alldetes uppfy!d nens representanter åf Oliva stånd, blandede om hvarahara, företedde en högtidlig anblick, eburu de ; tarfliga upplysning, som öm aftnarne bestås på riddarhuset, gaf försam ingen en någat dyster snastrykning för den, som från läktaren tog densamma i ögonsigte. Diskussionen öppnades af general Lefren, som tycktes hä för afsigt ati redan i början alldeies uttröita församlingen, i det hån företög sig att uppläsa icke blott hela konventikelplakatet, utan äfven 1781 års kungörelse rörande främmande trosbekännare, för att vie2 2it desså båda författningar vore mycket förtraffliga tili sitt innehåll, och aft vi i vårt kära fädernesland ba en särdeles vidsträckt religionsfrihet: Det end2, som kunde anses behöfligt, vore att bor taga den del af konventikalplakatet, som lägger Hinder i vägen för enskilta andaktsöfningar. Det visade sig i hela föredrazet, ät den gamle aktade generalen rörde sig på ett område, der han icke mycket var homfnfatadf och ått här ibke bade nigot Öet grepp om lagstiftningen i andra länder i dettå hänseende; specielt syr ex Han vara alldeles okunnig derom, att det icke finhes något protestantiskt land rer än Sverge, dor men bestraffer affäilingar med landsförvisn ng, Såsom bevis på de faror, som hota.från katolicismens sida, Upplåste han ytterligare långa utdrsg utäf en fransk tidning; Lami de la religion, hvilka Han titälerade för statistiska bidrag till känfiedömen om kåtd:icismens fra steg uti England. Generälen tycktes dervid helt och hållet förbise en hel mängd omständigheter, 8åsom att den ultrakatolska tidning, som han citerade, icke vore någon särdeles officiel eller ens tillförlitlig källa, då den just gjört sig bekant för sitt ständiga lögnaktiga skryt öfver katolicismens blomstring och tillväxt, för hvilket ändamål den hufvudsakligen blifvit uppsatt; att det ökade antalet af katoliker i England och Skottland i icke ringå mån beror af inflyttning från Icland, der återigen, sedan tvånget mot katolikerna upphörde, protestantismen börjat gå mycket framåt; att när man beräknar den tillväxt kätolikerna vunnit i England och Skottland sedan 1760, måste man äfven taga i betraktande den ofantliga förökning hela -folkstocken vunnit sedän dennå tid; och att om ka tolicismen har nägra främgångar att berömma sig af i Eagland, så beror detta väsentligen deraf att den engelska statskyrkan sjelf är så ytterligt konservativ och bevarat så mycket papistiskt uti sig, att inom densamma till och med utbildat siv äkta katolska riktningar, t. ex. puseyitismer, hvilka utgjort bryggor till katolicismen, samt att det just är religionsfribeten och det protestantiskt religiösa lif, som framkallats genom de dissonterande sekterna, som man har att tacka för atticke den engelska kyrkan helt och hållet gått upp uti katol:cism. Damprosten Knös lemnade derefter ea utveckling af religionsfrihetens begrepp och grader, och ansåg, att endast hvad han kallade tankeoch trosfrihöt vorå den fribei, som ovilkorligen härflöts från protestantismens väsende, hvaremot bskännelsefrihsten och lärofriheten måste vara underkastade begränsningar från såmhällets sida. Han tycktes alldeles förbise, att depna tänkefrihets som han ansäg så protestantisk; och till-hvilken e isämt han ville lämpa Euthers frisinnade yttranden, är en sådan, i hvilken någotingrepp af mensklig makt sldrig kan göras. ILandsförv sningssraffer ansäg han ieke böra bibehållas, icke derföre som skulle det i sig sjelft vara orätt eller olämplist, men derföre att det numera blifvit en omöjligh t tll följd af den utveckling; rom den internationella folkrätten på senate uden erhållit. Efter ea kridik af några detaljer i det gen och sedan ban förordat biskop Thomanders motion, att lndsfrvisning skulle bibehållas endast för ulindske proselytmakare, önskade han en äterremiss tu: lagutskottet med förständigande att behandla denna sak framför alla sndra, och så fort fom möjligt inkomma: med; nytt förslag i ävnet. Kammerherre N. Tersmeden uppträdde der efter. fn före Irag, Kaltande eh Klent till formen, var till innehållet . något af det vedervärdigaste vi någonbin hört på riddar u set eller öfverhuofvud taget inom riks lagen. Det innehöll hufvudsakligen direkta och indirekta f rebråelser och tillvitelset mot ko nung Oskar, detföre att han, geröm ätt ha uttalat de märkliga diden i tröntalet och se dermera framlagt deita förelåg i frihetens och toleransens intr sse, skulle ha öfvergifvit den äg, som Sverges framfarna ärorika konungar beträdt; talarenl skydde härvid icke att upprepa lösliga rykten och dåliga, insinuationer, så att : ans framställning, ehtru han icke försummade tillfället att tala föraktligt om pressen, tycktes i väsentlig mån grunda sig på de sämsta kmutsbladens utgjitelser och intäga deras ståndpunkt i frågan; En lång, träkig. och ingenting bevisande tolkning a! 16 S regeringsformen tjenade ytterligare till att uttrötta åhörarnes tålamod. Ett ankenämt afbrott emot den föregående talarens taktlöshet och intoleranta hätftighe! gjorde prosten Emanuelssons lugna och vär3 hArDdiga uppträdande. Denne talarb gr rad sig ill en början anse landåförvisnidg Sågon: