sändt expresidenten hjelp, såvida den ej befärat en blokad af sina hamnar genom de närvarande engelska och frahska örlogsskeppen. Om Sookertullen. Vi ha uti en föregående artikel (A.B: D:o 231) sökt visa, buru det förhåller sig med sockerpatronernas uppgift om de holländska och belgiska premisrna på utfördt raffineradt socker. . Till. ytterligare belysning af detta ämne meddela vi följande artikel ur danska tidnipgen Fzdrelandet: I Fedrelandet för den 20: sistlidne Augusti sökte vi fästa uppmärksamheten på vigten för alla samhällets ftder deraf; att en sådan nödvändighetsartikel som socker icke måtte genom tullbestämmielser fördyräg ter än som nödigt är för att skaffa statskassan dess tillbörliga. inkomst, och att följaktligen tullen på raffineradt socker måtte sättas i en rättvis proportion till den på oraffineradt. I fall införseltullen på råffineradt söcker Kär i landet sättes högre än en rättvis proportion till den på oraffineradt socker bjuder, så tillstädjer staten de härvarande sockerfabrikanterna att af bvårje hushåll låta betala sig så mycket mer, som skilnaden utgör, utöfver den vinst de annars draga, och som ingen vill förmenå dem. Vi Kafva ri att staten begår n orättvisa thöt hölk jefolktiingeh, när dennö genom lag tvingat att ätgöra 8 indirekt skatt till erskilta Hiedborgare, som icke ens Häfvä skenet al rättighet till en sådan afgift, och vi vilja nu aänhålla om våra läsares, hvaribland vi hoppas mången husmoders uppmärksamhet för några torra kalkyler och ahtoärkningar. För den händelse att dessa skulle röna motsägelte från hrr sockerfabrikatittr8 sida — hvilket är troligt nog, då de allt hittills slagit dunstiögonen på folk, för att få behålla sina RA stora årliga fördelar — ämna vi ingalurida låta dei få sista ordet, utan tähka kämpa striden ut. 3 nm Som bekant, våt införseln åf raffinerädt köcker före år 1844 Belt och hållet frbjuden. Hea landet var på nåd och onäd lermnadt i d? inländska sockerfabrikanternab makt. Följ dörfis voro då i sådana fall vanlige: Det uteslutande rättigheten att lemma räffinerddt söcket till de priser; man åjölf bestämde; förlamade industrien. Allting gick i den, vanliga slentrianen, inga förbättringar infördes, fabrikatet blef dåligt och dyrt, och d: höga priserna skaffåde mera sysselsättning åt Siätggleriet än åt fabrikerna. Dessa gingo antingen öfver ända, eller befango sig i det ömkligaste tillstånd. I trots af raffinadörernas skrik och protester upphäfdes införselförbudet ofvannämdö är; och oaktadt man faststälde den oförskämda tullsatsen af öfver 7 sk. pr (inclusive Sundstullen) raffineradt socker mot 234 sk. för ut: Jändskt samt 127, sk. för dansk-vestindiskt råsocker ), åstadkom dock möjligtHeten af laglg införgel något lif i fabrikatiofen och ett gande i smugglingen. Sockerfabrikerna började repa sig, fabrikatet blef bättre; och priserna något rimligare. , . Hösten 1852, då ministören Bluhme ledt oss F på.en hel olet dina dersid en tull: örening med. Holstein borde åvägåbringas. ansäga det nödigt, med hönsecgde till dette land, ett föreslå en nedsättning i tullen på raffineradt. socker af icke mindre än omkring 2 sk. pr E. Vid: detta försläg voro fogade motivers, som tycktes vara uppsatta af s00kerfabrikanterna sjelfvå; och Hikväl upphäfde dessa en ömklig jemmerflåt öfver en tullbestämning, som ändock — i tröts af alla dåvarande förbållanden — lemnadd. deri en extra vinst af 2 åk. pr söcker. Efter denna nedsättning infördes äntiu flöra förbättringar ? fabrikationön, och döt är bekant att alla de stora sockerfabrikerna senare åren renderat så ofantligt, att det väl nu vote på. tiden ått låta dem nöja sig med den anständiga vinst, som en förnuftigt drifven sockerfabrik öfver hufvud bör lemna. Den förändring af tulltariffen, som 1852 föreslogs, härledde sig hvarken derifrån att vår tullag ursprungligen blifvit bestämd till en ouppbörlig revision, eller derifrån, att. regerinmn laopa då dess mångfaldiga orättvisa estämningar, utan helt enkelt från politiska grähder; och det var dessa; söm Vörkäde, att finansministern grefve Sponnecks åsigter om en tullsats länipatle sig efter misjoritetens i thinget. I utskottet skall han hafva varit mycket villig att afstå från de plumpa skyddssatserna, blott han dymedelst kännät vinna terräng för sjelfva lägen. Men dåsådänt icke ville -lyckas, jtvergiok han till. skyddspartiet, som stod under ledning af frihasdelsmannen mår illö tempöre protektionist) öfverste Tröherning, hvilken vid detta tillfälle lät förleda sig nn omtan fram Med de SE botingdr eter ), Regeringens orättvisa tull på raffiperadr socker förblef stående, och dess tull På lump till och med förhöjdes från 5 m:k till 9 m:k pr 100 . Att den dåvarande finansministern handlade söm Nån gjorde, det är numert tämligen lätt att förstå. Men mindce begripligt ät, ätt en så löslig Motivering för den föreslagna 8oc) I Sverge har intör eltullen på råffinad med til18; sd öppgått till möllsh och 10 sk. rmt, med en något högre tull på råsocker än i Danmark, sera ärar VER or rmt. Skyddet har således: likväl; ; ännu at je. vr nä dåkomm for på tikgar re här... Reds. anm.