stött hans egenkärlek och begrepp om mannens högre värde. Olycklig den qvinna — mor, maka eller dotter — som försyndar sig i detta afseende; hon kan vara säker på att i den sårade egenkör!eken hafva en fiende, som alltid ..motarbetar de ömmare känslorna. Noras far betraktade dottren såsom en varelse den der råkat på villovägar, och hvilken genom sitt okloka, oskickliga och opassande uppförande förverkat hans kärlek. Så stodo sakerna då bokbindar Engström helt hastigt aflad och Nora beröfvades det arbete hon i:rån honow haft. Samma dag detta dödsfall inträffade, gick Nora till fru D—, som alltid försåg henne med ärbete, dels för egen och dels för bekantas räkning. Då Nora inträdde i salen, fann hon fru D— der; men i stället för att såsom vanligt helsa på Nora vänligt och bedja henne stiga fram,besvarade han blott med en stel böjning på bufvudet den unga flickans ödmjuka helsning och lät henne qvarstå vid dörren. Jag skulle lemna det färdigsydda arbetet, började Nora, då fru D — icke tilltalade henne, soch bedja att få de öfriga skjortorna, som nådig frun var så god och lofvade mig. Fru D— tog det framräckta paketet och lemnade rummet, utan att säga ett ord. Några ögonblick derefter återkom hon med pennNingar, dem hon lemnade Nora, sägande: Här är liqvid för det mamsell har sytt; men jag har ioke något arbete att vidare lemna mamsell. Den person jag, genom att gifva förtjenst, söker bjelpa, bör visa sig värd mitt beskydd, och när jag finner densamma oförtjent deraf, åå öfverflyttar jag det på ett värdigare föremål. Nu förhåller det sig så, att jag anser mig dermed kunna tjena andra mera aktningsvärda flickor, än den, som glömmer att hon är qvinna, och genom ett lättsinnigt och oskickligt uppförande ger folk anledning icke allenast till klander, utan till ett uppenbart ogillande. Derföre, mameell, räkna icke