STOCKHOLM den 15 Okt. Samvetsfriket, ja, det är en helt annan sak! vi medgifva gerna, att grundlagen stadgh att full samvetsfrihet skall ega rum i verge och vi äro de varmaste anhängare af en sådan frihet; hvem skulle icke vara vän af tankeoch samvetsirihet? Men det är ju en orimlighet att påstå, att samveten tvingas i vårt land; hvar och en kan ju alldeles obehindradt tänka och tro hvad han ber hagar Så ungefär låter den invändning, som man ofta hör. från deras sida, som inbilla sig vara mycket frisinnade, men som oaktadt denna frisinthet äro fiender till religionsfriheten och taga illa vid sig, då man visar att grundlagens bud derom, att ingens samvete skall tvingas, utan hvar och en skyddas vid en fril! utöffling af sin religion, föga ,harmoniera med särskilta lagstadganden uch författningar, efter hvilka personer dömas till böter, fängelse och landsförvisning för sin religiösa bekännelses skull. Vi tillåta oss fästa dessa ärade fribetsvänners, uppmärksamhet derpå, att om samvets-1 tvång skulle bestå deri, att hindra. eller tvinj en-menniska att i sitt hjerta tro och tänka så eller så, då ha samvetstvång. och religiös intolerans alirig existerat i verlden, och då ha all. den kamp och alla. de. ansträngningar, genom hvilka menskligheten sträfvat att lösa sig från hvad man ansett för religiöst förtryck och hierarkiskt. godtycke, varit alldeles fruktlösa:-och onyttiga. Är det icke samvetstvång, när man medelst paragrafer i missgerningsbalken vill tillförbinda,en menniska att bekänna sig till en viss tro och lära, då ha aldrig -religionsförföljelser :någonsin funnits; då är det sett stort misstag: tt föreställa sig, att det var ett religionstvång, när de romerske kejsarne läto vilda djur. till folkets förlustelse sönderslita de första krjstna, ty dessa skulle ju alltid kunnat i siti hjerta tro på de kristna lärorna, på samma ång de i det yttre med itver omfattat der fodbiktromeröke kulten; då är det en dår skap att säga, att det var-religiöst förtryck och intolerans, när Albigenserna utrotades med eld och svärd, när Savonarola och Huss måste bestiga bålet, ty det var ju endast den öppna bekännelsen af deras religiösa öfvertygelse som bestraffades, och om de blott Hade förstått att hyckla eller tiga stilla, så hade ingen hindrat dem att tänka hvad de behagade; då innebar .det.icke heller det ringaste ingrepp i tankefriheten och den fria forskningen, när man tvang Galilei. att offentligen aflägga ed derpå, att jorden står stilla, -då--han ju i alla fall om den saken: kundestänka hvad :han behagade, samt till och med mumla för sig sjelf: hon rörer sig i alla fall. Efter en analog uppfattning skulle man kunna säga, att det för närvarande finnes full poliisk yttranderätt i Frankrike eller Ryssland, derföre att en person i enrum med ett per fört:oliga vänner, och då han är fuilt räker för spioner och lysshare, kan uttala gitt ogillande af.styrelse: systemet och beklaga den ställning, i hvilken landet befinner sig. Det lärer väl, när man: något närmare beötänker saken, få anses såsom: temligen klart, att samvetsfriket icke finnes, der man icke får i den yttre bekännelsen följa sitt samvete och sin öivertygelse, utan.äfventyr att. för denna bekännelse blifva behandlad. såsom en brottsling. Luther, om hvilken mången hierark, som säger ,sig . vara luthersk prest, visst kunde ha skäl att-önska.att han förr vore bränd än af hvar man känd, visar i sina många skarpa och bestämda yttranden mot alla slags verldsliga straff för religiösa villfarelser och emot. alla slags kättareförföljelser så klart som möjligt, tt samvetstvånget just ligger deri, att man genom lagtvång och straffbestämmelser vill drifva menniskor att i det yttre förneka sin öfvertygelse, att ljuga, förneka och säga, annat, än, hvad dei sitt hjerta hålla före.n När grundlagens stiftare 1809 i regeringsformen infört det nya, i full öfverensstämmelse med den frisinnade anda, som hos dem gjorde sig gällande, stående stadgandet, att konungen — d. v. 8. Kongl. Maj:t såsom högsta maktens innehafvare, ehvad hans verksemhet framträder inom regeringseller lagstiftnisgsordrådet. eller ock i lapa pine genom högsta domstolen — hvarken sjelf skall tvinga eller låta någon annan tvinga en undersåtes samvete, och dertill yttermera kommer ett bestämdt åläggande för regeringsmakten att skydda hvar och en vid den fria utöfningen af-sin-religion, så fordras det nästan att man -med vett och vilja skall göra sig blind, för att-icke finna, att grundlagsbudetenligt sin ordalydelse åsyftar fötbindrandet afallreligiös intölerana och att gifva frihet åt, demreligiösa bekännelsen, hvilket ytterligare bestyrkes af 1809 ärs konstitutionsutskotts skrifvelse rörande denna paragraf, liksom äfven Kongl. Maj:t i sin proposition rörande religionsfriheten för sin del högtidligen erkänt, att denna 16. 8 innehåller en bestämmelse om religionsfrihet, . med hvilken åtskilliga bittills tillämpade särskilta författningar och lagstadganden stå i-atrid. Den sofistiska invändningen, att denna S endast skulle innebära skydd för främmande trosförvandter, att de icke måtte tvingas att öfvergå till ;statsreligionen, faller till ett intet inför den tydliga:bestäromelsen. att hvar EN QVINNA om mm AE a AA AA AR AA AR ON OR OR