laga hinder emot bifall till ansökningen icke förekomma, för sådan rärings utöfvande å uppgifvet tälle vederbörligt tillatind:beris utfärda. N:o 120. Afstyrker af rikslägsman Nås Andersson från Krisiiaustads län i bondeståndet väck mo:ion om uifärdanda af kungörelse, innehållande föreskrifter för resandes snteckningser i dagbos, ; N:o 121. Afstyrker al riksdagsmännen Pehr Motisson från Vesternorrlaods, Håkan Pettersson från Biekidge och Joh. Johansson Bramt A. P. Andersson från Östergöthlands län i bondeståndet väckta motoner, rörande seglationsordvingen den 15 Maj 1843. Reservation är snmäld af doktor Nordlander, so; — tillstyrker rikets ständer att anhålla, det K. Maj:i be hagade tillse, om icka inklarering kunde få egarum vid de hamnar, der tillräckligt antal tulltjeas.emän finnes stationeradt, och har Petter Jönsson i denna eservation instämt. —A Ridderskapet och Adeln. Diskussionen om ändringarne i tryckfrihetsförordningen. Vi återkomma nu, enligt löfie, till ea något fullständigare redogörelse för de öfverläggsingar, som j lördaga förmiddag egde rum på riddarhuset angående d2 uti konstitutionsuiskottets memorialer n:is 36 och 37 uppiagna förslag till ändringar i teyckfribetsförordningen. Memorialet n:r 36 föreslår tryckfrihstsämdenor (jurysas) utväljande af konstitutionsoch lagutskoiteb samt tryckfribetsmålens afgörande inför Svea hofrätt. göfverläggningen rörande detta förslag öppnades al Hr Dalman, W. F., som viast icke ville påsiå, ati den ouvarande sam:nansättvingen afjuryn i t-yckfrikets mål, der pirterna å ömse sidor fiage välja sina domare, vore förtrifllig; tvärtom vore det ganska önskligt ox den blefve förändrad; men i talarens tanka vore likvål den nuvarande organisationen vida bättre än den konstitutionsutskottet bjudit oss på. Deuna utginge nemligen från en princip, som vore på dei högsta vådlig, nemligen ait Jåta lagstiftande mak ten på sitt sätt deltsga i deb lagskipande. Sverges riksdagshistoria under den beryktade fribetstiden hade i detta hänseende efierleninat blodiga spår sf den lagiöshet, det partisin: e och dea orMtvisa, som dikterat besluien hos d2 af rikets ständer nedsatta kommissioser och de deruii af sekreta utskoitet tillsatts domare. Konstitutionsutskotiets förslag to:de också leda till enshanda resultat, då under partitider majoriteten genom den af benne ör tre år utvalda juryn kunde under tiden göra sig till herre öfver tryck friheten. Men äfven om man vile antaga den italarens tanka oriktiga princip, ast låta tryckfrihetsnämden väljas af rikeis ständer, så vore åctfastobegripligt, hvarföre rikets ständer skulle delegera denua valrätt åt konstitutionsoch lagutskottets fyratio !edamöter, deraf följden. skulle kunna blifva at segren åt en vellista kunde bestämmas af den förseglade sedeln, hvilket väl vore särdeles olyckligt. Då vore det väl vida lämpligare att hvartdera siåndet genom direkta val utsåge femton ledamö:er eiler till-sammans s-xtio. Man finge då åtminstone representerad majoritetens mening inom alla fyra stånden, då den eljest kunde komma att representeras af majoriteterna ewdast inom två stånd till höger eller venster. Men; som sagdt är, talareo ansåg bela denna! nya iostitution helt och hållet förkastlig. Ettannati högst väsentlizt fel i konstitutionsutskottets förslag vore den förderfliga centralisationen. Elle: vore dej rimligt att göra Svea hofrätt till ensam domare i alla tryckfribetsmål?. Vore det rimligt att koncentrera jurymännea enssmi i hufvudstaden och dess! granuskep och derigenom blottställa juryn för så( många missiag, angående personsr och förhållanden, hvilka kunde vara väl kända i orterna, men här i bufvudstadec vore aildeles obekanta? Hvika obsräkneliga olägenheter, hvilket trassel och bvilken långsamhe: i rättegången skulle det icke meditra att ransakningen och jäfsanmärkningar kunde blifva dubbia, d. v. s. både vid underrätien och hofrätten. På detia sätt skulle äfven en förbrytare mot tryckfrihetslagen beröfvas en iastans iör anförande af klagomål öfver ärendets a öjligen olagliga handläggsing eli-r den oriktiga tillämpningen af straffet med den domstolen förbehållna betydliga latitud. På alla dessa skäl och ävvu flera, som tal. 2ncåg dfverflödiga at anföra, yrkade han förkastanda af konstituusonsuiekottews förslag; men då han nikvål ansäge en förändring af den nu varanda tryckrihetsnämden öiskvärd, ville han förena sig i hr Rudlings reservation, som utgår från den, ef:er hans sanka, riktiga princip, att en ständig jury skal utses i hvarje stad der boktryckeri finnes ait fungera, t. ex, i tre år. . Olägenheterna af dessa val kunde tal. ej 1nse ty äfven om juryn i vissa städer aldrig behöfde samimanträdg, vore ju dermed ingen skada skedd. Det bevisade ju endast et: ganska lyckligt förhållarde, neinligen att någon förbrytelse mot tryckfribeten der ej egt rum, som ansåges värd att itzla. Hr G. Cederschiöld trodde det äfven vara rättast, att om tryckfrihetsnärsden skulle utses af ständerna, va!et borde förrättas af stånden direkte. För sin del ansåg taiaren dock icke heller detta vara önskvärdt. Att åter tryckfrihetsmåien enligt det förevarande förslaget skulle öfverlemnas åt en enda domstol, d-tia ansåg talaren ej så betänkligt; men. deremot lade han stor vigt på den omständigheten atv en instans på detta sätt skulle gå förlorad, hvilken omständighet var för honom ett ytterligare skäl, att motsätta sig förslaget i dess nuvarande form. Och ban yrkade derföre, i likhet med hr Dalman, dess återf rvisning till utskottet för att omarbetas i den riktning hr Rudlings reservation antydde. Hr v: Koch ansåg det förevarande förslaget ha så rioga utsigt att gå igenom, ait han ej trodde mycket om detsamma behöfva sägas. För sin del var talaren emot den centralisationsprincip, som blifvit F lagd till grund för förslaget, hvarföre han också gaf I företräder åt den princip, som blifvit uttalad i hr Rudlings reservation (att en tryckfrihetsnämd skulle I för viss tid utses i hvarje stad der boktryckeri finaes). De betänkligheter man hyst emot hr Rudlings förslag ansåg talaren dels icke vara af särdeles be-p vydenhet, dels fann han dem lätta att undanrödja, hvartill flera utvigar erbjödo sig. Den befarade lik giltigheten för valet t. ex. trodde han kunna undan-J rödjas. derigenom att de valde utsågos för en längre l. tid. Man kunde äfven helt och hållet undvika vall om det t. ex. stadgades, att jurymännen skulle vid i j ; hvarje förekommande fall genom loftning uttagss bland redan bestående myndigheter, såsom städernas ildste, sockenstämmonämderna o. s. v., hvilka alla kunna antagas vara sammansatta af män, som åtnjuta medborgerligt förtroende och vid hvilkas val inga politiska partiafsigter gjort sig gällande. Han instämde således i yrkandet om förslsgets återsändande för att omarbetas i den riktning hr Rudling antydt, Grefse G. Lagerbjelke började med att förklara, ) det han icke var någon beundsrare af den föreslagna juryn, men att han dock ansåg den bättre än den suvsrande, hvilken bade alla de allmänt kända och erkända olägenheterna af en specialkomit. Alla ore ense derom, att den nuvarande juryinrättninges vore bristfällig, och alla vore äfven Öfverens derom, utt medlemmarne af juryn borde utses för en längre id ech de för bvarje särskilt fall fungerande derfier uttagas gevom lottving. Huru det störrs antaet skall utses, derom äro åter meniogarne delade. Man hade inom utskottet först tagit i öfvervägande ! stt förslag sådant som det, hvilket finnes upptaget i a Data Rna rasarvatinnmen då man tärkta oi.