STOCKHOLM den 10 Okt. Den snöpliga behandling, som alla da vid denna riksdag väckta förslagen till en mera genom ripan e representationsreform tönt inom onstitutionsutskottet, : vittnar tillräckligt derom, att-rhan under närvarande omständigheter icke har stora utsigter att i konstitutionel ordning få ett nytt representationsförslag af alla fyrar stånden antaget. eller -etis. hvilande till grundlagsenlig! behandling vid en annan riksdag, och att de konservativa majoritetzrna inom de båda första stånden smickra sig med hoppet att man skall kunna tillfredsställa eller afvisa reformanspråken hos de båda andra stånden och hos den -stora. mängden af orepresenterade genom att vidtaga en och an: nan partiell förbättring, som låter stånd.väsendet orubbadt qvarstå. Vi ha redan förut uttalat vår tanke, det tiden synes våra inne att öfverallt i landet; der ett klart medvetande finnes om det djupt bedröfliga och omöjliga i vårt nuvarahde representationssätt, höja representationsreformens fana. Men för att-detta skall kunna ske med någon: kraft och framgång, är det nödvändigt att reformens alla verkliga vänner förena sig om ett demokratiskt representationsförslag, med uppoffrande a! enskilta tycken och meningar om huru den eller den detaljbestämmelsen om valrätten m. m. bäst skulle kunna anordnas. Man har en beklaglig erfarenhet derom, hvarthän det leder, då reformens vänner splittra sig i olika läger och bekriga bvarandra, till stor fröjd och gamman för ultrakonservatismen. Man har också just i dessa dagar sett, huru borgareoch bondeståndens ledamöter inom konstitutionsutskottet, i stället för att sinsemellan öfverenskomma om ett representatiofisförslag, hvarigenom ett sådant nu skulle kunnat bli hvilande, i stället till ingen nytta mot hvarandra förfäktat särskilta meningar. Det är som sagdt vigtigt; att de liberala bli ense om ett representationsförslag, och vi vidblifva vår i detta hänseende redan yttrade mening, att ett demokratiskt representatiohsförslag har längt mera utsigt för sig att on gång kunna bli antaget, än något medelvägsförslag, mera lämce efter ståndsfördomar och nuvarande missörhållanden. De konservativa majoriteterna ha alltför tydligt visat, ätt de icke ärna ingå å något slags ackord, och man böricke heler. förglömma, att 1840 års representationsförslag antogs af två riksstånd, men det kungliga förslaget blott af ett stånd. Att emellertid, i afvaktan på en genomgripande representationsreform undanskjuta alla Pe reformer, som på något sätt kunnas idraga till att föra ossen hårsmån framåt på den konstitutionella banan är mer än dåraktigt. Och särskilt är i och för en blifvande omskäapning af representationen hvarje steg vigtigts som ger ökad betydelss åt de bådas stånd, hvilka med något större berättigaride kunna sögas representera folket... Man kan deiföre iske: annat än erfara den lifligaste förvåning öfver det starka motstånd; som i bondeståndet mötte det förslag, hvilket gick ut på att genom -medgifvarde af valbarhet till ondeständet åt ett betydligt antal bittils orepresenterade fastighetsegare på landet och derigenom på en gång uppfylla billighetens kräf och gifva en ökad kraft och större moralitkt inflytande åt bondeståndet. Då bondeståndets ledamöter; utam tvifvel väl visste lvad öde som i konstitutionsutskottet skulle drabba de derstädes främlagda representätionsförslagen, så kan man knappast betrakta detta ifriga hänvisande : på öd vidsträcktare re: forms nödvändighet såsom -higonting annat än de -obotfärdigas förhinder, en skenfager mantel att -hölja öfver gamla ensidiga och skråmässiga ståndsfördomar. Man hörde ju Fä aknapig nog sjelfva konservatismens förnämste kämpe inom bonde: ståndet, Petter Jönsson i Träslända, med mycken salvelse förklara; att en sådan utsträckning af representationsrätten inom bondeståndet skulle blifva ett binder för en större representationsreform, somp, tillade han naturligtvis med den innerligaste uppriktighet, alla erkänna våra af behöfvet påkallad,; hvarföre man ej heller, som en annan talare, Nils Hansson, förmenade, vidare borde lappa på. det gamlas, Dessa fraser upprepades, som läsaren finner af: den i värt -blad införda redogörelsen för debatten, af hvarenda talare mot förslaget med alldeles etahanda försäkringar om den öfversvinnliga kärlek, som alla i gemen och hvar och en isynnerhet hyste för en mera omfattande representationsförändring. Men på samma. gång vi på det högsta beklaga den stela ståndsensidigheten hos bondeståndets majoritet, är det oss eå stor tillfredsställelse att erkänna, att minöriteteh, som bland sig räknar ståndets utmärktäste ledamöter, behandlade frågan från en både rättvis och upplyst politisk synpdöäkt samt uti flera förträffliga yttranden ådagalade både nyttan och nödvändigheten af den ifrågastälda partiella: reformen, förnämligast såsom ett medel att derigenom småningom åstadkomma en mera omfattade reform, : Bland dessa yttranden fästa vi särskilt uppmärksamhet vid riksdagsmånnen Pehr Sahl: ströms. Det vederlägger äfven på ettslående sätt Svenska Tidningens helt ock hållet ur luften gripna upsgift, att denne utmärkte re: presentant först skulle hafva i konstitutionsutskottet biträdt, men sedan reserverat sik mol det ifrågavarande förslaget. Tvärtom har han i sitt ständ derför : gifvit. nästan bättre skäl, än som finnas anförde. i sjelfva Könstitutionsutskottets betänkande: och man kan deraf sluta.