ning i rikets tjenst, oaktadt de vid tiden för valet äro från det andra riksståndet genom förändrad samhällsställning skilda eller från den innehafda bestallniogen och dermed följande förbindelser entiedigade och befriade. Dessa samhällsmedlemmar äro dåmera till yrket ingenting annat än hvad vi äro; och deras intressen äro gemensamma med våra. Skilnaden är ingen annan än den, att de vanligen besitta en något högre grad af bildning, än som blifvit oss bönder i allmänhet beskärd. Men det synes just vara för denna högre bildniogs skull, sohfde icke tillåtas att i riksdagsmannavslen med boadeståndet deltaga, och orimligheten framträder då så mycket klarare Det är t. ex. tydligt. enligt nu gällande stådgånde, att om en; staieås :embetsman har en person i sin enskilta 1jenst, en dräng eller :betjent, och de båda taga afsked, embetsmannen från statens tjenst och drängen eller betjenten från sin busbondes, samt köpa sig och bruka hvar sin hemmansdel, så är drängen eller betjenten genast icke allenast vaålberätligad, utan. äfven valbar till riksdagsman, under det att hans förre husbonde, den fordne embetsmannen med bildning och kunskaper, icke en gång är anförtrodd att.gifva honom sin röst. Och sådana orimligheter år det, som man fu med all gevalt söker att förssvara:cMen den fordran, :som nu göres på inträde i Tepresentationsrätten för de ifrågavarande orepresenteradej är icke: allenast stödd på hvad rättvisa vch billighet bjuda — det bör äfven vara för bondeståndet gagnelgt att upphörmta de krafter och den Upplysning, Som hos den ifrågavarande samhällsklassen stå att finna, för att derigenom ännu mera höja sitt anseende och sitt inflytande. sf Orubblig sjelfständighet är en egenskap, som bondeståndet framförallt fordrar af sina representsnter; — och jag skulle icke vilja lemna min röst för bifall till en lag, genom hvars antagande denna fordran i någon mån sattes åsido; men man bör beBinna, att sjelfständighet och bildning trifvas mycket väl tillsammans; att den sanna upplysningen just är sjelfständighetens säkraste bundsförvandt och trog-Å naste stöd, der sjelfständigheten eljest villy hålla hus. Må vi derföre icke sägaxnej: till evt förslag, hvilket; såsom detta, finnes bygdt på det rätt förstådda allmänna gagnets, billighetens och framförallt på rättvisans grund! — Jag bifaller förslaget. i Med Nils Larsson instämde Nils Olssop, Lekberg och Johan Johansson från Örebro län, Petter Cari Andersson m, fl. Anders Eriksson från Eifsborgs län kunde icke inbe, att någon våda skulle uppstå af den. föreslagna grundlagsförändringen. Han hade visserligen hyst betänkligheter, huruvida icke ett bifall till utskottets förslag skulle skjuta en mera genomgripande representationsförändring i bakgrunden, men då ban kommit till den slutsatts, att ju mera man utspider:de särskilta stånden, desto mera nedrifver man gränsorna. dem emellan, så hade hans betänkligheter försvunnit, och då han föröfrigt fann, att, om bondestådet blefve sålunda utvidgad: och likväl icke erhölle mer än !, i represeotatiop, det orimliga förhållandet med representationens fördelning ännu re skulle framträda, samt äniv påtagligare visa behofvet af en genomgripande representationsreform, så kunde han icke annat än rösta för att förslaget måtte g.dkännas att hroila till pästa riksdag. De förut vidtagna förändringarne i afseende på bondeståndets represeatationsrätt hade rönt et lika motstånd, men sedan de blifvit utförda, hade inga olägenheter deraf visat sig. Detsamma skulle äfven inträffa nu, om den föreslagsa förändringen blefre godkänd. Sköldberg önskade äfven en genomgripanda förändring af representationssättet; men då han befarade, att en sådan icke för närvarande står att vinna, så ville han icke sätta sig emot det förevarande förslaget, som enligt talarens åsigt ofelbart skulle närma oss till en bättre representationsform, utanatt deraf några faror kunde uppstå, men väl den fördelen genast vinnas, att riksdagskostnaderna för de valberättigade af bondeståndet skulie blifva minskade. Sköldberg ville således bifalla förslaget. Bjerkander kunde icke heller inse faran af att gilla utskottets framställning. De skäl utskottet aofört, ansåg hån vara tillfyllest talande, åberopsde dem och förklarade sig, instämmande med Sahlström, vilja rösta för bifall. 5 Efraim Larsson yttrde sig för afslag. Medin önskade en förbättrad representation; men sådan att deraf blir något helt. Han kunde visserligen icke finna någon fara uppkomrnmå af ett bifall till förslaget; men icke heller skulle deraf härflyta någon synnerlig fördel. Då det är bekant att moiioner äro ivgifna till konstitutionsutskottet, hvilka afse reformer, som kunna göra representationen till något helt, så hade det varit bättre att de blifvit först behandlade. När det blir fråga om att bifalla en sådan, så är det tid att bondeståndet låter inskränka sin reprentationsrätt, men för detta förslag ansåg han icke skäl att uppträda. Det är visserigen satt, att bondeståndet bland sig behöfver upp lysta personer, men genom ifrågavarände förslag kulle. den. egentliga odalmannens rätt komma;att lida. Om man icke får en genomgripande repre: sentationsförändring, så är det bättre ätt behålla det gamla; man vet hvad man-Har, men icke hvad man kan få. Per Erik Andersson; Cederskog, An.ders Nilsson från Halland, och många andrainstämde med Medin. Jonas Andersson förklarade, att ingen kan lifligare än han önsiaven igenomgripånd röpresentationsreform. Den nuvarande: fyrdelniogen är så orimlig, att om det förevarande förslaget skulle blifva bett medel till dess bevarande och förbindrande af en verklig representationsförändring, så skulle han visst icke vilja rösta för detsamma. . Men: dåbanicke Ånge att dess antagande kan föranleda ett sådan: resultat, så ansåg han sig böra bifalla det, såsom utgående på syftemålet med en stor genomgripande reform, den att ståndsfördomarne skulle: bortarbetas. Vådorna af förslagets antagande äro icke farliga; bondeståndet har älltför mycken sjölfständighet att låta sig förledas af. en eller annan, som möjligen genom dennå förändring skulle kunga få ett ord ibot detsamma. Föröfrigt företade sig Jonas Anders on med Nils Larsson. Lagergren ansåg bondeståndet icke behöfva någon förstärkning så länge ständsfördelningen qvarstär. Sven Haraldsson och. Bergström instämde. Vice talmannen Anders Andersson trodde att för. slaget skulle bhfva hbvilande,--antingen.. bondeståndet gaf sitt bifall dertill eller icke. Om han-no yttråde sig emot det, sårskulledet likväl kunba bända att ibavcafter närmare pröfnivg vid. en följande riksdag skulle kunna komma att vara för dess antagande. För närvarande ansåg ban det Kvarken nyttigt eller nödigt. Med vice talmannen instämde Öbom, Glad. Carl Thol:son, Daniel Danielsson, Johan Andersson frås Dalaroe, Wellmark, Erik Olsson frän Nerike m. fi. Bulttman: För den händelse att man kundesnart få hoppas en ombildning af vår nationa representation, stödd på allmänna val, efter Örebroförslaget, i första rummet, eller ock Bengt Gudmundssons förslag , .skullejag motantagande af förevarande onstitutionsutskottets betänkande n:o 32 utropa ett högt nej! Men att boppss ett förslag i liberal anda ligger ännu i en oviss framtid. Dock måste det ske, på ett:eller apnat sätt, men tiden är måhända icke ännu kom men; man ser det tydeligen, emedan motioner va: rit väckta.så vid föregående, som denna riksdeg och alltid rönt och får röna samma öde, att kastat under; bordet. Således, efter mitt förmenande, bör man äntsga det lilla, ehuru ringa, som erbjudes; ja kanpficke finna att den nu föreslagna utvidgningen fö: detta stånd skall utgöralen försämring, utan — fast mera en förbättriog. Jåg bifaller betänkandet utar fruktan och tror, att jag derigenom mera gagnar är skadar det stånd jag tillhörer; och med detsamm: rentvår mig från en inkonseqvens att neka det ens, och -bifalla ett annat, som ega så obestridligt sam manhang. Lars Rasmusson här alltsedan 1840 lifliot intvacon dr MA utr Ne ie L KAN ER BK RA ee jr Nn ön OA kr Ve oe peng tt pt REAR IEA MSE tre po NÄR Ag Fn FA Unt a KN RR UA dn ÅR bn oe ms ÖS wo — ÖR AAR NE OG a vv Vg