JÄRNET Detta blad har lidit en svår förlust, den största persenliga förlust, som klämde drabba detsamma. — Aftonbladets Infradredaktör, rektor P. E. SYEDBOT, har i dag med döden afgått.. Ännu i går. fullkomligt frisk och oförtrutet verksam, träffades han sent i går afton af ett häftigt koleraanfall, mot hvilket läkarekonstens och den ömmaste omrvårdnads alla ansträngningar och bemödanden visade sig fruktlösa, ochafled stilia i dag kl. nära half Il förmiddagen, Plötsligen träffade af. denna olycka, liksom af ett åskslag från en diar himmel, och med hjerta och sinnen nedtryckta af den enskilta vänskapens bittra saknad, kunna vi icke i dag fullgöra de rättmätiga anspråken. på en utförligare teckning af den ädle hådangångnes lif, verksamhet och personlighet. I det vi förbehålla oss att en annan dag lemna ett försök till en dylik skildring, kunna vi lugnt uttala den: öfvertygelsen, att det allmänna omdömet skall göra full rättvisa åt Svedboms stora förtjenster om det allmänna. vad han verkat såsom praktisk skolman, såsom under många år den varmaste och mest nitiske kämpen för de nya åsigterna i fråga om undervisningsväsendet och slutligen såsom frisinnad och för allmänt väl och allmän rätt ifrande publicist, det ligger i öppen dag och torde icke kunna förnekas eller misskännas af någon; som med den ringaste uppmärksamhet följt hans offentliga bana. fen endast de, som haft tillfälle att med honom komma i personlig beröring, kunna till sitt fulla värde uppskatta den flärdfria redbarhet utan vank och lyte, hvilken hos honom aldrig förnekade sig; den brinnande verksamhetsifrer, som af inga mödor och ansträngningar kunde stäfjas och som icke en gång, då kroppsoch själskrafter voro af tillfällig sjuklighet medtagna, tillät honom att öfrerlemna sig åt ostördt lugn, utan dref honom till nitälskan och arbete för saker, som han ansåg maktpåliggande för det allmänna; dem orubbliga rättskänsla, som icke visste af någon menniskofruktan ; den jemna ihärdighet, som aldrig släppte ur sigte ett mål, som hans öfvertygelse för honom utstakat såsom sannt och godt och eftersträfvansvärdt; och slutligen den enkelhet och älskvärdhet i det personliga umgänget, som i förening med de nyssnämda karaktersegenskaperna hade förskaffat honom en så ovanligt talrik krets af enskilta vänner, hos hvilka hans plötsliga . bortgång måste framkalla den djupaste smärta och saknad, Svedbom har bortgätt i förtid, medan han: stod i mannadliderns högsta och fullmogna kraft, och då man kunnat hoppas att han ännu i en lång följd af år skulle kunnat verka för det allmänna; men han kunde dö med det lugna medvetandet att icke ha lefvat förgäfves. Frid med hans stoft! ära åt hans minne!