0 20 må er Hör Aa JR DE ÅF OR AA RR vill bibringa qvinnan genom uppfostrån, denna vini aes ej på denna fäg;iåtminstone vore förbållandel för närvarande icke sådant raed karlarne. De för värfva (Sin affärsskicklighet genom den ganska Ayd köptål erfatethet,i som jdet pråktiska lifvetsjeltt ten mar; men; det sätt. och de. omständigheter, unde hvilka en sådan -trfarenhet vinnes, vore sådana, at: tal, befarade, att de-hos qvinnan skulle tränga fi sköggatl de egenskaper, som utgöra heönes förhämsta prydnad. Mannens naturliga fallenhetoför yttre bestyren vore dessutom gifven; likasom qvigDans för dåt husliga fvet; och Borde man väl di: tvinga henne utåt gerom lagstiftningen ? Voredd: rätt ått drifvå henhe ut på torget, på börden os. vår Justyderigerom, att qvinnan är befriad från deytt bestyren,; bibehåller -;hon, mera än mannes, själeds frid och renhet. Qvihnans naturliga bestöm melse i at blifva maka och mor. Såväl uppfostran som la stiftning böra följa denna naturens anvisning, och hvad.som är fegel bör få vara regel, ochnoh-ad som är undantag få varå undantag: Qvinnan blefve dessutom åter omyndig då hon .upphåddefsin natufliga bestämmelse och inträdde i äktenskapet, der h då skulle känna sig: tvungen om: honven gång rå sig sjelf; ty någon jemlikhet indllan man: och bust. torde ej kunnaresliseras, så vida icke familjen sk ega två hufvud. Hvad beträffade den gjorda intefpellatiopen rangådnde det-förhållände, som eligt d nya lagen skulle komma att ega tum. mellan för: drar-oeh barn; ville -tal.,-somräknade sig tilldela kloke; .upplysa, att för den. till mybdig fälder kom dottråd skulle den fullkomligaste frihet ega fum ved om hon; vistades i, föräldrahemmet. Om det ex. fölle henne in att säga: jag flyttar,, kunde fi aldrärn8 derbmöt icke lägga något hinder. Det fin ej förbises, a.t om den sjelfmyndige mannen begin; felsteg, äro dessa icke så outplånliga som qvinnai Tål. trodde; att öm morälda skall Behällt segrel måste den whderstödjas faf seder och Bruksjja, ol man så vill, af fördomar. Han varnade dessutol mot-vidtagande-af-en-åtgärd,-som-kunde blifva e steg mot denna så mycket bnitaladö emåncipatio af hvilken man dock ännu icke någonstädes ha någon. erfareåbet. Erinräde ffidare om det åtöd qvi nan i-andra länder, der hon är myndig,-eger uti skilliga ihSiitutiöder; såsom notariatet, familjeråd 0: 8: -v; hvilket allt här saknas; Det häri lag sta sade förmynderskapet vore derföre shärare att än 1 säsomen förmån än såsom, ett tvång. Då man de: utom stillerkände qvinnan så höga själsegenskap borde mail väl också tillerkännna henne förmåg attbedöma sitt eget bästs, sin egen bestämmelsb. För sin el hade talaren icke hört någon qvinng, so däskat den föreslagna reformen: Den koogl. prop sitionen) talade; för öfrigt öm vårsamhet; men Er fvit FE VARA sådan vore ingenstädes iakttagen; ty att myndij åldern skulle inträda före 25 år har af ingen Bli ifrågasatt. Densfenda.!finskränkning,: som. blifvit gjord, vore i st-dgandet om giftoman. Just i.detta afseende, om i något, skulle tal. vilja medgifva Hk nar föllkomligTriheta:ty en fåder; sen -förinyndate kan vida; oftare af.nyck, af fördomsmisstagaisig vid fråga om valet af make än i afseende på förvaltningen af dottrens eller myndlingens förmögenhet, Rbsumerande sinå a fue förklåråde tal; således, att dåibga öfvergångsätgårder blifvit föreslagna, då icktfågonrespit-blifvit lelnnad, under hvilken qvidHörna skulle hinsa, genom; uppfostran danas för de nyå förhållandena, och då slutligen qvinnornå sjelfva Jej önskade reformen, så fann hän icke något skål Att bifalla lagutskottets förslag. Deremot ville han gerna för de undantagsfall, då qvinnor sjelfva kunna a-blifva-myndiga,-göra-utvägarne-dertill så lätta som möjligt, hvarjemte: hati l6rinrade, att qvinna redan nu eger. råda. öfver, förvärfd. egendom, samt. att då frågan om. .gvinnans myndighet hade af lagkomi6, blifvit; bragt å ibane, afstyrktes förslaget af alla domstolar, liksom äfven lagberedningen,sedan frångick detsamma. Då sådana auktoriteter yttrat sig emot dem föreslagna åtgärden, borde man ej gifva vika fören dagsvindens tillfälliga påtryckning, verkad hufvudsakligen genom pressens, särdeles ep i hufvudstaden utkommande tidnings bearbetoingar samt genom inflytandet af några tendenSromaner: Rättvisat, 8Iöt talaren; tillfredsetalles lättast genom öfverensstämmelse med-naturcoch: sanbing. Hr-Nördenfeldt förklarade, att hatr-ansåg det i reservationen upptagna förslag visserligen utgöra ett Steg framåt, särdeles för detrö ofrälsö stånden; men för dem af ridderskapet och adelas döttrar; som ej boi-de-städer; der Kofrätt finnes, blefve förhållandet iodetoallra närmaste bförändradt Medsänledning af brefve Sparres-anmärkningår? erinrade -talären, att ingen förnuftig menniska satt i frågavatt göragvinnan till affärsmen, till börsspektlänt: Det yors endast fråga om att göra henne tillett fritt, sjelfständigt väsende, som egde att räda öfver sig sjelf ock sina handlingar. Tal. kände qvinnans nätur tillräck ligtyförratt veta; att.den: företrädesvis vore: vänd åt ihemmet; men; han: hade: äfven tillräcklig. erfarenhet,r för att-ha-funmit; attdeqvintor; som-känna något mera åf lifvet och Verkligheten omkring? dem; äro lika godaoch battre husmödrar an de; söm erhållit blött en Ytlig; på färd syftande Uppfösträn, såm lör. nar tomhet i både -och hufvad. Med aäfseEnde på grefve Sparres farhågor att de hustrur, som varit F myndiga såsom ogifta, ej skulle finna sig i äktenskapet, erinrade italvidare, att förhållandet med dem ej blefve något annat än det,som-egt och eger rum medalla de enkor, som gifta öm sig, och beträffande hvilka? man. ticke,;förnummåit.aft de blifvit sämre hustrur derföre att de varit myndiga. Den anståndstid af ett år, som bör förflyta efter kungörandet innan lagen träder i kraft, fann tal. visserligen icke-nog för att omskapa hela den qvinliga uppfostran, men den vore tillräcklig för att hinna öfverenskomma om sättet för: förvältningen af den förmögenhet, som skall efter förloppet af nämde tid af den förut omyndiga tillträdas) Och! förklarade tal. slutligen, det han väl icke kände förhållandena utrikes, men att han deremot ganska väl hade sig bekant, att här i landet funnes nog mänga redliga och erfarna män, somrkunnarbispringa medråd och hjel vid affärers handhafvande,hvarföre nägra)! vådor i detta hänseende alldeles idkd vore att befara. Hr Dålman, W.F. Sedan Ban anthält sig att tala, hade ätönet blifvit så mångsidigt behandlådt, att tro ligensen Hvar: af ståndets. ledamöter derist ögatisin mening. CSärskilt hade en af talarne,.hr.Nordehfeldt, på cett så vältaligt och öfvertygande sätt gen-; drifvit aomärkningarne mot utskottets betänkande, att det vore både förmätet och öfrerflödigt af iålkrer att med en ytterligare vedetläggting! upptaga i iden. Förssin del ville han-endast tilläggarisdu! då et gälde att stifta-läg) detförsta:;sjörsmälet: vb fö, buruvida.den grandsats, hvars tillämpning ifrågasates, vore vigtig och rättvis. Kunde detta ej bestridas, olefve nästa, fråga för lagstiftaren, om det inneburet något äf?entyt eller någon våda för? samhället att illämpa Froödtatsen. I försvarande fällskåde! ingen rågat bestrida 4vinnans!kättatt,i-likhet: med! nishsen, vid mog: ålder råda; sigfoch sitt 18008, d..1y.is. rara myndig k afseende på vådan af; att åt henbe orymma denh rätt hade vi-här i landet den erfaenheten, att, med nästan intet undåntag, ingen Af leqvinnöf, sömblifvit af-K. M;t myndiga förklarade, nissbrukat sin fr.het; Från ahdfa änder, der myh lighetstillståddet inträder ji följd,af läg,-Hade mån j heller en motsatt. erfarenhet; tvärtom hade: man ler erfarit ganska välgörande verkningar af den sjelftändiga ställting, hvåri. gvibhan derigenom blifvit örsatt, Talaren trodde icke) att der svänskaqvin-P fär Svore nera lättsinaiv, flyktig eller sbbetänksarh; in söderns qvinna,öch-beferade således icke mbdra örvillelser, afemyndiga svenska qvinnor, än-af qvibtorna i Tyskland, Frankrike, England :m, fl. stater, vilkas lagstiftning berättigar ogift qvinna att råda jä (ver sitt gods. Man hade sagt. att tgvinhah er 5 ;änön? sköulle blifva mindrö pasätnde för det husliga ifvet; men talaren. betvifixde; att någo man ikunde rarårmissbeläten dermed, att hans hustru hade be