en dylik åtgärd, som det sades på. riddarhuset den 18 sistlidne Februari, så kunde man omöjligen våga yttra. någon ;benägenhet för detsamma. Men jag kan verkligen icke tro på den stora faran. Vill man en annan gång öfverträda grundlagarne:förjstt göra en statskupp, så hindras sådant ingslunda deraf att man nu: för. ordalydeisens helgd, åsidosätrer d närvarande omständigbsternas kref... Och jag hoppa att den hittills fördröjda försndiingen i gronalsger snar; kommer till stånd, så att en dylik å:gärd, som den ifrågavarande, hädanefter icke. blirsexceptionel, utan kommer att stadgas af ordalydelsen, Då så är, synes mig .omständigheternas kraf böra tagas i betraktande. Nödvändigheten kan vara mer eller mindre tvingande, och man kan väl icke säga, att. den nu är det i en ytterlig grad. Dock äro de olägenheter, somsen interimsregering af 10 svenskar och 10 norrmän uti ett helt års tid skulle medföra, icke, obetydliga, och deras vigt, som i statsrådsprotokollet omförmäles, kan ingalunda förnekas. Ed betänklighet, sorhajag haft, är nu undanröjd, och frågan. har kommit uti ett nytt stadium. Norges storthing har. uppdragit riksstyrelsen åt kronprinsen. Visserligen -hsr Norges storthing icke sällan förkastat de internationella beslut, som svenska riksdagen förut fattat... Men icke bör svenska riksdagen gå till väga på samma sätt. Om nu Sverges ständer vägra detta och låta riksstyrelsen i 12 månader förvaltas af en 20-marnaregering, huru skall det då gå med de båda rikenas förening under. ett öfverbufvud? Hvem inser icke uti hvilka betänkliga förveckliogar med brödrariket. man härigenom inledes? Det är icke åt en afligset. arfsberättigad, prins, som regeringen skall öfverlemnas, utsn åt-tronföljaren, kronprinsen, som redan, uppnått 31 års, ålder, och som förr eller senåre kommer att såsom konung intaga tronen. Så vidt jag konnat inhämta, är också den allmännaste meningen inom svenska nationen; att en sådan åtgård är den lämpligaste under närvarande ställning. Under dessa omständigheter synes det äfven mig vara för riket nyttigast, att rikets ständer bifalla hvad K. M:ts nådiga skrifvelse uti detta afseende innebåller.