il dande sker i:SvenskasTidningenmed följar I de ord, som sluta med en uppmaning till A tonbladet att Sfven yttra sig i ämnet. Så söger Svenska Tidn ngen: Enligt riksaktens.7:da 4 synes ingen regeringså gärd kunna i imterimsstyrelsen företagas, utan a statsråden äro till lika antal å yenska och norska s d dan, så att, om nägra å ena sidan brisia i et fuil antalet 10, så måste också lika tiånga å andra s dan afgå. Så har också lagen alltid tillämpats d tvenne Rn interimsstyrelsen varit sammankalla Men häraf följer ovilkorligen, att om alla svensk statsråden nedlade sina embeten, så måste också. all de norska statsråden afhålla sig från all befattnin; med regeringsärendena. Styrelsen vore då i verklig heten nedlagd, och med allt skäl, emedan Sveorge j icke kunde styras af endast norske herrar och hn än Man hade då lyckats i den för några riksdsgar se dan så ryktbar vordna afsigten att göra all regerin; omöjlig. Vi. vilja, för vår del, hvarken hoppas elle; önska, att en sådaö nedläggiäing sködde; emedan der verkligen kunde bl fva vådlig, enär, såsom då ko. nung Adolf Fredrik nedlade egeringen, alla riket: embetsverk och offentliga myndigheter kanske till. kännagåfve, att, då ingen styrelse funnes, så kunde de icke heller i sin verksamhet fortfare. Vi hoppas sade vi, att icke något sådant steg af statsråden skall tagas, ty vi älska inga äfventyrliga åtgärder: men vi kunna icke heller bestämdt vänta, att statsråden skols tänka lika måd oss, och vi kunoä ännu mindre veta, hvilka skäl de : öjligen hade; som gjorde ött sådant steg å deras sida ursäktligt eller. förövarbart. Mer i alla fall antaga vi, för händelsen af en-sådan afsigt hos svenska s atsråden, att de skulle, såsom i konstitutionella länder vid dylika afskedstaganden är vanligt, hafva den grannlagenheten, som vi gerna ville upphöja till plikt, att qvarstå och sköta löpande, nödvändiga ärenden, intill dess deraå efterträdare vore utsedde. Då måste batärligivis interitmsregeringen ingå till ständer och :storthiby Möd anmälan om förhållandet, och då måste, på ett eller annat sätt, nå gon uppdragaås konungsiig makt och myndighet, om ej för annär, blött för att klona utnämna nya sven ska statsråd Ständerna vore då rakt nödgade att på interimsregeringeps snart sagdt pockande begäran göra. hvad de nekat på sin konungs förtroendefulla hems ällan. , Sådant vore ju ypperligt tillstäldt ? Vi hafva Här endast aniagit möjligheten att endast de svenska statsråden skulle begära sina afsked. Alldeles samma förbållande vore, om norska atatsråden giorde detta, hvartill, ifall -storihinget bifölle och ständerna afsloge den kongl. skrifvelsen, desse berrar hade ännpn mycket mera anledning än de svenska, ja så mycket, att vi skulle vara förr färd:ge att ursäkta dem, än de svenske. I alldeles samma knipa komme ständerna emellertid, om de norska statsråden önskade afgå och de svenske beslöte qvarsitta. Men det sannölika är väl i alla fallj att om den ena sidan töge btt sådant steg; så skulle det äfven, för kamratskapets skull, tagas af den andra, och förhållandet blefve icke fårre för det, endast mera i ögonen fallande och åtgärden mera högtidlig, då helainterimsregeringen gemensåmt nedlade sina embeten. I hela denna fråga om riksstyrelsens förande bafra vi icke kunnat gå lika långt som Dagbladets inändare. Så också nu. Vi konoa icke, i likhet med onom, påstå, att svenska statsråden måste, för hänlelsen af ett ständernas afslag å konungens skrifvele, nedlägga sina embeten, eller ått döt vore omöjligt ör dem att icke göra det, ty såsom vi ofvan sagt, vi inska det ingalunda och se visserligen intet tvång ör dem till ett sådänt steg; men möjligheten kunna i visserligen icke bestrids, samt att den erhåller nåon vigt af Dagbladsinsändarens ton. Saken torde också måhända förtjena Aftonbladets esvarande uppmärksamhet. Den blef af detta blad iseerligen i förbigående omnämd, men endast helt yktigt. Å Vi finna för vår del ingen anledning att ör närvarande närmare inlåta oss i undersökingar om hvad som möjligen skulle kunna ända, om det eller det först inträffade, men i vilja dock härtill i all korthet svara, tt vi alldeles iske känna öller -erkänna nåon rätt; än mindre någon obestridlig, för atsråden att nedlägga sina ewmbeten. Deras bestridliga rätt är att begära sitt afsked, och enna rätt kan äfven blifva en plikt i det ;rutsatta fallet. Men en lika obestridlig rätt ch plikt blir det i sådant fall för interimsgeringen att vägra detta afsked, så länge e förenade rikenas styrelse deraf skulle lida ågot äfventyr. kulle statsråden sedermera, såsom Svenska idningen antager såsom möjligt, söka genom ockande hos ständerna vinna: hvad de icke innit genom lockande, så hålla vi fullkomgt med Svenska Tidningen deruti, att psåint vore ju. ypperligt :tillstäldtI Det torde ck vara tids rög att tillse, hvad i sådant Il kunde vara att göra, när den fruktansirda händelsen inträffar.