— Den vid den s. k. barlastplatsen så förhinderliga klippan har nu på stadens. försorg blifvit bortsprängd. — En uti Sågarebacken, qvarteret Tjärhofvet större, inom Katarina församling, belägen bruon har genom drätselkommissionens försorg blifvit upprensad, iståndsatt och försedd med brunnshus. — Hr Le Tort ger i afton en representation på Ladugårdslands teatern. — Vid Assistanskontoret ha ifrån och med den 1 till och med den 7 dennes utgifvits 2080 lån med 11,096 rår och inbetalts 2641 lån med 12,926 rdr bko. — — Med anledning af en p telegrafisk väg erhållen underrättelse. om -den å bane varande planen att emot grundlagens tydliga stadgande utnämna kronprinsen till regent yttrar Göteborgs Handelstidning för den 3 dennes: Hvad som öfverraskar är den utväg man med anledning häraf funnit sig föranlåten att vidtaga, nemligen att, med åberopande af 92 S rege ingsformen, öfverlemna till rikets stän der att taga den författhing om rikets styrelse, hvilken de nyttigast finna. Såsom hvar man inser; här detta skett ällenast för, att undvika den republikanska interimsstyrelsen, hvilken ock, i ocaför -den beslutande rätt norske statsråd :derigenom komma att utöfva öfver svenska, angelägenheter (hvarigenom, för att tala med vissa norska storthingsmän, Sverge komme attstyras af utlänningar) icke kan vara populär i Sverge. Men den 92 Näer: Om konungs sjuklighet är af den be: skaffenhet, att han längre tid än tolf månader: med regeringsärendena sig icke befattat. Här står icke befattat,, men ej: icke kan befatta. . Då nu grundlagens ord: skola efter deras. ordalydelse förstås, förstå vi ej, att rikets ständer kanna grundlatsenlipt ställa ärendet på den punkt, som telegrafrapporten antyder, nemlig n att taga den befatthing ned rikets styrelse, att de förordna kronprinsen till regent. — — Övesundsposten, i hvilken religionsfriheten här i landet har en af sina varmaste och talangfullaste förfäktare, innehåller för den 31 Augusti en uppsats i nämde fråga, som vi göra oss ett nöje att här återgifva: Religionsfribeten vibner för hvar dag nya segrar inom pressen, som är ett uttryck för den allmänna opinionen i landet. Sålunda är det glädjande att se, att äfven sådana organer som Folkets Röst (?) och .Fäåderneslandet, hvilka förut varit fientliga mot de religiösa rörelserna, nu kommit derhän, att förstnämde tidning tillstyrker rättighet till affall och blott fordrar straff å proselytmakare (sålunda har samma program som kyrkoherden Angeldorff och Göingepresterna), medan sistnämde blad går längre och förordar alla kristna sekters lärofribet, eller norska dissenterlagen af 1845. Bland tidningar, som göra anspråk på att vara liberala, finnas dock ännu några, som fäkta mot religionsfriheten, ej inseende att religionsoch lärofriheten är första vilkoret för politisk. Sålunda står ännu Östgötha Correspondenten i denna fråga ej på den liberala linien, utan strider i statskyrkans intresse, sålunda för prelatväldet och de katolska formerna inom lutherdomen. Det förundrar oss emellertid att en man med så pass geni och insigt, som hr Ridderstad eger, ej erinrar sig, att det var lika mycket religionstvånget) och prestväldet, som adelsväldet, hvaremot den franska revolutionen riktades och hvilkas tillintetgörande såsom politiska korporationer behöfdes för en friare politisk utveckling. Det lutherska påfvedömet är, mutatis mutandis, nu lika starkt och vådligt i Sverge, som det katolska var vid revolutionen i Frankrike. Genom en nära 200 år gammal lag ingriper det i nästan alla äfven borgerliga förhållanden, jagar i landsflykt, insätter i fängelse och förföljer, alldeles som dess katolska typ. Det är då kortsynt att arbeta ett sådant i händerna, skrämd af de spöken, som statskyrkans presterskap skickligt förstått framkalla, och hvilka benämnas katolicism och jesuitism, båda lika aflägsna från norden. Vi bedja alla, som väl önska religionsfrihet, men som frukta för katolicismens återvändande, gifva akt på, att vid mötet i Köpenbamn innevarande sommar alla de danska presterna intygade, att under de 8 år, Danmark egt religionsfrihet, katolicismen ej vunnit en enda fots bredd i nämde rike; lika litet i Norge (enligt de norska presternas uppgift), hvarest religionsfriheten varit lagligen rådande sedan år 1845. För alla, som ej förakta historiens och erfarenhetens vittnesbörd, mås e våra grannfolks intyg vara af någon vigt, och vi hoppas, att den dag ej är aflägsen, då man äfven här i landet allmänt inser att religionsfrihet måste föregå representationens ombildning, ja bereda densamma. För vår del anse vi det platt omöjligt att få vare sig samfäld eller allmän valrätt förrän åtminstone de mest tryckande bojorna på samvetet och öfvertygelsen blifvit krossade. edEReeneeetnn — Vi fästa bufvudstadens folkskolelärares uppmärksamhet på nedanstående inbjudning till e:t sammanträde för gemensam öfverläggning i morgon afton af den om Sverges folkskoleväsende högt förtjente grefve Torsten Rudenachöld. Till Stockholms folkskolelärare. Undertecknad önskar att med erfarne folkskollärare få samråda om ett för folkskolan vigtigt ämne, och anhåller derföre ödmjukeligen om ett ällmänt sammånträde med Stockholms folkskolelärare i morgon onsdag den 9 Sept. kl. 5 (fem) e: m. i-S:t Nicolai församlings folkskolas lokal, Huset n:r 6 vid Skärgårdsgatan.. enig Stockholm den 8 Sept. 1857. T. Rudenschöld. Ookså några ord i skolfrågan. Ehuru de underrättelser -vi hittills erhållit om läroverksangelägenheternas nu pågående behandling i statsutskottets utgiftsafdelning cke gifva anledning befara, att hvad somi verkligen är behjertansvärdt i nedänstiende ramställning af Järoverkens behof skall blifva af statsutskottet förbisedt, sårom det blifvit il