Detta var det sista längre samtal Berndtsson och Carlina hade med hvarandra. Den sista dagen han ännu lefde hade han svårt att tala; han arbetade dock att få fram någ;a ord, något som han förut tycktes ha glömt. Ändtligen hviskade han och sade hörbart: Låt Amy sköta affärerna; hon stöter dem ärligt och väl. . Detta tycktes ha verit en favorit-id6 ho: den gode mannen alltsedan han så noga stu derat Amys hsndelsböcker och funnit dem och affärerna i så förträfflig ordning. . Åtta dagar derefter, en varm, solig vårdag, ömdes Berndtssons stoft bredvid hans makas. ullen återförnyades och belades med torf. Nu blef den större ... ty der hvila två..nej, icke tu, utan ett. Det dröjde icke länge förrän Amy vor Rauchs firma på en gång försvann och en ny uppdykade på stadens affärshimmel, nemliger Berndtssons enka kompani. Det var Amy. som var själen i denna handel, hvilken nu. På grund af enkans privilegier, omfattad allt, som får köpas och säljas Amy var sitt element, spekulerade och reqvirerade vx: bjertans lust, skötte sjelf sina böcker, red u på de Springare, sedan kontorsarbetena vor: slutade, roade: sig med fiske i den lilla sjön och till och med jagt när det så bar til: Gud skall veta att kon icke var qvinlig. Det lifvi tt hon icke; var qvinlig. Det hade blifvit en stadgad och ganska affärsklot menniska af den flickar, som gtälde sig i torngluggen vid eldsvådan. Man ansåg ick henne för annat än hon var, en rask vare! se, brinnande af företagsamhetsanda, försigtig. spaream, men rask i sina beslut och orubbli; att utföra dem, Hon var: en qvinna, som ka etat bela sin kraft in i en yttre verksamhet, men som också derföre icke egentligen hade något hem, utan endast några vackra rum,