STOCKHOLM den 2 Sept. Om Sverges skogsväsen. Då tiden snart för rikets ständer lärer vara iane att taga i betraktande den vigtiga skogabushållningsfrågan, och då omständigheterna väl nu omsider tor:e tvinga den lagstifiand makten ait i afseende på Sverges skogshushållning beträda en annan bana än den hifttilla följda. ha vi ansett oss böra ännu en gång och mera i detalj fösta alimänhetens uppmärksamhet på en redan i vårt blaa i korthet anmäld skrift af. biskop Agardh, utmärkt, likarom alla af samma författares hand genom outtröttlig forskning, varm fosterlandskänsla och ett snillrikt framställningssätt ). Skriftens grundtanke är, att staten bör återköpa de skogar, hvilkas lättsinniga afhändande varit der hufvudsakliga orsaken till det sköflingssystem, hvars frukter sent omsider börjat väcka reprezentationens. bekymmer, som redan vid förra riksdagen uttalade sig i en underdånig skrif velie, hvaruti påyrkas, att staten måtte ingripa i de enskiltas dispositionsrätt öfver sina skogar. Sistnämde åtgärd gillas lika litet af författaren som den af skogskomiten föreslagna, att kronan skulle för det enskiltas räkning sköta allmänningarne och boställsskogarne. Han anser den af honom uppgifne utvägen vara den enda, som kan afhjelpa det öfverklagade onda, hvars verklighet här at författaren skildras i lifliga färger. Så yttrar ban redan i företalet härom följande: Man nödgas redan vänja sig att frysa i nästan alla prövinser. Vedpriset tredubblas; och bygnadstimmer är i flera att anse såsom en utländsk vara, som mäste komma långvägs ifrån och på skepp. Kastar man ögat på H. K. H. Kronprinseno förtramiga skozskarta, — d t första törsöket ait gifva oss ett säkert begrepp om skogarnes statistik, — finner man hela den delen af Sverge, som ligger söder cm ne: Ara Dalelt ven och Wenern, nästan bloitad för tim merskogar, af hvilka de få inskränkta och glesnade varlefvor, som ännu fion:s, likna oaserna i en öken. fverallt der — reser man nu genom landsträckor af förstör a skogar — liksom reste man genom ett sköfladt land, bebodt af ett tanklöst folk. Detta tillstånd, som börjar tränga på oss närmare med hvarje viater, och om våren vid:hvarje ny husbygiäad, har dock birjat ändtligen väcka oss till be: sinning Det är genom säkra berä-niogar afgjordt, att s ogsförrödelsen är så stark, att sjelfva skogskapitalet förminskas hgst betydligt, och att således den tid närmar sig alltjemt, då bränsle och timmer skola bli otill äcklige för behofvet, och i samma mån, som virkespriset med fortskyndaafart höjes; äfven: skogarne måste starkare anlitas öch: slutligen försvinna, sksom kapitalet för den lättsinnige slösaren, som lefver öfver sina räntor. . Skriften börjars med en framställning om skogarnes. utbredning, . de. olika skogsbälten; som igenfinnas ötverallt der ej menniskohan: den utrotar dem, samt uppgifter på skögsarealen i åtskilliga länder. Lärorik och varnande är följande beskrifning öfver-Island: Islands skoglösa tillstånd är för Sverge vigtigt att känna, emedan denna ö, hvars storlek är 1800 qva dratmil, ligger emellan 63? 23 och 68? 33 eller under samma polhöjd som Westerbotteo, Ängermanland och Jamiland, hvilka izndskap kuona således vänta samma öde som Island, i fall skogarne der blifva en gång borthuggna. Kiimatet är mildare på Island än i nyssnämde provinser, emedan vintrens medeltempe ratar i södra dölen är 3 grader mildare än i Trondhjem, och 4 grader mildare ön i Umeå; och folket på södra delen derstädes då går alldeles lika kladda som om sommaren. Denna höga vintertemperatur anses härleda sig dels från den förbistrykande Golfströmmen, dels frås vulkanisk inverkan. Den gör att fåren gå ute hela vintern. Medeltemperaturen i Reikiavik för hela året beräknas till 4? 1C. Denna höga temperatur motarbetas af öns vidsträckta och höga isberg, så att den blir mycket mindre in i landet, än den-annars skulle varit. Genom sammanstötningen 2f hafvets varmare dunstmassor och isbergens: atmosfer förvandias. duasterna i rega, som derföre är mycket ymnigt på Island, och förhåller sig till regumängden i Danmark som 336 till 234. Derewvt INträmfår Asse DOgst sällan, hvilket Måhända står i sammanhang med skogarnes frånvaro. Når Island uppticktes, funnos der stora skogssträckniogar, utom hvilka S andinaverne icke der skulle bosatt sig, emedan de icke skulle onödigtvis underkastat sig ätt lida köld och vara utan sina vanda och väl försedda träboningar, De nedhöggo således skogen alldeles, och nu fianes der icke annat än några björkbuskar, strödde här och der. Ala försök att åter plantera skog, som under Danmarks visa r geriog icke kunde uteblifva, hafva hittills misslyckats. När man der hade skogar, hade man äfven åkerbruk, som ran ser af de gamla lagarne, hvaraf måaoga stadgar angå åkerbruke:. Men nu mers, eller alltsedan 14:de århond adet, är detta äfven öfvergifvet, ehuru både råg, korn och hafre mogaa der. Deremot vårdas ängsskötseln mycket och köksträdgårdarne tilltaga med stark fart. Boskapsskötseln inskränker sig hufvudsakligen till får, hvaraf fiovas ötver 600,000, eller nära hälften af hvad deraf fianes i hela Sverge. Genom bristen på skog nödgas invånsrne, utom de rikasie, bo uti hus med väggar af grästorfvor. Det förnätnia bränsleämnet utgöres af få gödsel, och dernäst år alla affall och afskräden af fisk och fogel, som fås i stor mängd och utgöra invånarnes förhämsta föda. Benraglen och de torkade inelfvorne af dessa samlas och bevaras med stor omsorg, men gifva vid bränningen en olidelig lukt(1). Lysningzen sker med tran. Vi bafva något utförligare behandlat Islands nuvarande tillstånd, emedan det utgör i sjelfva verket den spegel, hvaruti vi kunna se en bild af Jemtlands, ngermanlands och de nordliga länens, när det lyckas oss att utrota dessa landskaps skogar, Samme varnande exempel . skulle kunna hemtas från en stor del af Westergötland, der efter skogårnes utödände, den fordna fruktbarheten gått förlorad och hedar uppstått, der fordom voro: bördiga: åkerfält. Derefter följer en teckning af skogarnesinflytande på laudet och folket. Denna teckning inledes med en allmän betraktelse, som : Om Sverges skogsväsen af C. A. Agardh Karlstad 1857 (utgörande tredje delens första häfte af