döles icke vore oundgäögligt, då ständerna endast beviljat medel till påbörjande af en från hufvudstaden utgående jernbana, hvilken ingalunda är ämnad att fallbordas intill nästa riksdag, hvartill komme att intet kostnadsförslag för ifrågavarande bangård och verkstad blifvit uppgjordt, och ständerna således ej. kunde veta huruvida den föreslagna summan vore den rätta. De beslut, ständerna möjligen vid nästa riksdag komma att fatta i afseende på en jernvägsavläggning norr ut från hufvudstaden, kunde för öfrigticke vu förutses och lämpligaste platsen för en. bangård således ej nu bestämmas, hvaraf lätt kunde hända att de penningar, som användes på en nu beslutad bangårdsanläggning, blefve helt och hållet bortkastade. Dessa talare ansågo under sådana förhållanden skäl ej förefinnas för ridderskapet och adeln att frångå sitt en gång i ämnet fattade beslut. För bifall uppträdde deremot bhrr Printzenskjöld, Montgomerie-Cederhjelm och Lilliehöök, hvilka sökte ådagalägga, att beviljandet af det ifrågavarande anslaget vore ett ovilkorligt korollarium af ständernas beslut i afseende å Stockholm-Katrineholmvägea, hvilken är ämnad icke blott att påbörjas, utan så långt medel och ti räcka äfven fullbordas, dervid bär, i likhet med hvad som egt rum i Göteborg, bangårdsoch vägbyggnad borde samtidigt påbörjas. Utlåtandet bifölls utan votering. Ekonomiutskottets betänkande n:r 108, inbjudande presteoch böndestånden att förena sig om adelns och borgareståndets b slut angående den medicinska undervisningens reglering, lades till bandlingarne. Samma utskotts utlåtande n:r 109, tillstyrkande en skrifvelse till K. Maj:t med anhållan; att svenska ångfariyg, som, enligt på förhand upprättade reseturer göra reguliera resor, måtte befrias från skyldigheten att, kommande från sjön, taga lots — detta utlåtande afslogs med 22 röster : ot 12, efter en långvarig debatt, under hvilken grefve Puke, hr Printsensköld, grefve Mörner och hr Blomstedt förfäktade den mening, som nu blef ståndets beslut, hvaremot friherre 4. C..Raab och. grefve Björnstjerna försvarade utskottets förslag och sökte ådagalägga obilligheten deraf, att då rer än två tredjedelar af de sjögående ångfartygen redan genom särskilta licenter äro från ifrågavarande onus befriade, de återstående fartygen skola vara dermed betungade; hvarförutan dessa herrar erinrade derom, att utskottets förevarande betänkande tillkommit just med anledning af en från ridderskapet och adeln erhållen återremiss, och att det vore föga helsobringande för den aktning, hvarmed ståndets beslut komma att anses, om ståndet äfven i detta fall i dag upphäfde sitt för några dagar sedan fattade -beslut. Detta sista yttrande föranledde en särskilt debatt om betydelsen af återremisser, dervid grefve Mörner uttalade den mening, att en återremiss icke innebure något ståndets beslut. Orimligheten af detta påstående ådagalades likväl af grefve Björnstjerna och frih. Raab, som erinrade, att då ståndet nyligen återremitterade ett betänkande, som tillstyrkte just hva1 grefve Mörner nu påyrkade, så måtte väl detta ha inneburit, att ståndet icke ville veta af ett sådant tillstyrkande, och att följaktligen, om ståndet nu bifölle hvad utskottet förra gången tillstyrkt, så stannade ståndet vid ett beslut, snörrätt stridande mot hvad ståndet förra gången beslöt. Vid voteringen segrade emellertid, såsom vi ofvan nämt, den af grefve Mörner och hr Printzenskjöld representerade åsigten. Statsutskottets betänkanden n:ris 115—131 (se gårdagsbladet) biföllos utan diskussion. Presteståndet. Efter skedd protokollsjustering anmäldes, att prosten Ljungdahl blifvit ytterligare suppleant i konstitutionsutskottet; prosten Gahne ordinarie ledamot i bankoutskottet i stället för hofpredikanten Nordlund, som inträdt såsom bankofullmäktig och nu förflyttades till ekonomiutskottet, hvarest äfven prosten Håhl blef ordinarie ledamot. Till ytterligare 8 suppleanter i förstärkta bevillningsutskottet valdes följande: prostarne Landgren 35, Milln 30, Euren 29, Collen 28, biskop Björck 28, prostarne Melander 27, Gahne 26 och Håhl 22. Derefter föredrogs lagutskottets betänkande n:r 40, om en författning angående ansvar för förfal.kning och bedrägeri; Ståndet biföll att utskottet egde förändra hvad som kunde varaaf nöden till följd af de förändringar som stånden kunna besluta. Riksarkivarien Nordström frågade hvilka lagrum de äro som skulle undergå förändring till följd af det nya förslaget. Domprosten Björling och prosten Ljungdahl ansågo förändringarne tydligen synas af jemförelsen mellan gamla lagen och de nu föreslagna straffbestämmelserna. Hr Nordström framhöll, att tvifvelsmål kan uppkomma, huruvida den gamla lagens stadgar ännu i vissa stycken skola tillämpas jemte de nya strffbestämmelserna, och yrkade återremiss för att få afgjordt huruvida, i fall, som omförmäles uti 30 6, gåfvorna skulle vara förbrutna, då någon genom bedräglig uppgift förledes till äktenskap. Domprostarne Bring och Björling ville väl hafva infört föreskrifter om skadeersättning, men trodde det följa af sig sjelf. Ingressen, med de dervid gjorda anmärkningar, återremitterades. Vid första anmärkte riksarkivarien Nordström, att missbruk af insegel synes ej vara omnämdt i förslaget, och ville hafva en återremiss för att updanrödja tvetydigheter. Prosten Ljungdahl ansåg detta vara afbjelpt genom 2:dra , der straff är utsatt för besegling af falsk skrift, Domprosten Björling ansåg det vara innefattadt uti 1:sta 8, der straff. utsättes för den som annorledes förfalskar. Domprosten Bring trodde, att början af 2:dra innehåller hvad som erfordras, der förfalskning af allmän handling omtajag. Den lemnades utan anmärkning. Vid 2:dra anmärkte domprosten Björling, att allt hvad som är af nöden för bruket af falskt insegel på riktig handling, är här omförmöäldt och förbudet; ty till handlingen hörer både innehållet och namnet. Doktor Säve trodde, att det äfven vore straffvärdt, om man på riktig handling. tillsatte falsk besegling, hvilket icke omförmäles. Riksarkivarien Nordström yrkade ytterligare återremiss, för att äfven få detta förfalskningsbrott bestraffadt. Professor Agardh instämde med riksarkivarien Nordström, ty en skrift kan vara äkta, men namn eller insegel falskt. 2 återremitterades. ; 3 och 4 lemnades utan anmärkning. Vid 5 yttrade sig riksarkivarien Nordström, doktor Sandberg, prosten Emanuelsson och doktor Säve, att det icke vore tydligt huruvida betyg, som af prest utgifves avgående frejd eller fattigdom, eller af läkare om sjukdom, innefattas: uti 5 eller 2 , hvilket utskottets ledamöter deremot funno ganska tydligt. Ståndet lemnhade denna utan anmärkning, hvaremot hrr Nordström och Sandberg. sig reserverade. 6 lemnades utan anmärkning. Vid 74 anmärkte doktor Säve, det tillåtelsen att nedsätta straffbestämmelsen till hälften icke syntes vara