SAMHÄLLETS KÄRNA. NAGRA BILDER-ARE AF ONKEL ADAM.) Gubben Österberg; kantorn; dog redan fö ett halft år sedan, och din lille Petter, som du gaf ost på smörgåsen (ett sådant skifvanda med Guds gåfvor). blef vid valet enhälligt kallad till orgelnist och klockars. När du således får höra omtalas eller läseri tidaingarne, ait orgelnisten i Åbro, Pehr Edin (ty så he:er han efter Ede, postgården), har fått vaccinstionsmedaljen, så är det din lille Petter, som kom med postväskan. Han är gift och har redav ett par söta barnungar med sin lilla hustru, din läskamrat, zom är mycket duglig, efter hvad fru: Klagelin ilifstiden sade. Gumman Österberg bor i flygeln och sysselsätter sig med sina väfvar. Der är mycket trefligt i gården. På gubbens graf har Edin planterat syrener, den blir nog vacker med tiden. Då vi bättre folk vanligen baen hel hop krångel och tårefloder att öfvervada, innan vi komma i brudstol, så blir simpelt folk helt enkelt kära i KVvarandra och gifta sig och sätta bo, med liteteller intet ibland att börja med. Säkert är att sådant folk i detta fall bar en fastare tro än vi på Guds försyn, ty vi måste ha en så förskräckligt stor apparat för vår lycka och lita ej riktigt på vår Herrs, att han vill-besiå oss slipade ljuskronor, trymåer och sacmetsklädda soffor, utan hvilka vi, bevars, sku!le vara rent af olyckliga. Gamla Biixan lefver än, nu alldeles blind. och svår. döf också; men ändå småler hon så () Se Aftoabladet n:r 139, 140, 143—149, 151, 153— 155, 158—161, 164. 168, 169, 171—182, 184—188, 190 —194, 197—201.