EA onödiga förhöret vid höstterminhs början? I all I mänhbat är det farligt att för ofta anställa examina särde!es om lärjungen deraf får anledning draga der Åslu:sats, att ingen synnerlig vigt fästes dervid. Limp hgast måste alluid blifva att verkstilla flystniogs examen vid höstterm:nens, d. v. s. jäsårets börjän, då lärjungen alltid i densamma har en tillräcklig sporr at väl använda sina ferier. Detta har ocksåi mång: år brukats vid somliga läroverk. 5: Befordringslag. Här är isynherhet anmärkningsvärd den nästar diktatoriska makt, som aär lagd,i biskopens händer i egenskap af eforus. Då nemligen biskopen; som enligt 4 68 vid sysslas tillsättning i konsistorium har tvesne röster utom den afgörande rösten i h-ndel-e af lika röstetal, dessutom, tvärt emot vanan i alla kollegiala domstolar, skall före omröstningen till protokoilet afgifva sit yttrande, hvilken af de sökande han på förekommande skäl anser böra till sysslan utnämnas, så synes detta vara en tydlig fingervisning för -de-sedermera röstande -konsistoriales att icke un: derstå sig rösta på någon annan. Då dessa konsistoriales vanligen sjelfva äro medlärare, borde väl något mera afseende fästas på deras omdme, än att man skulle önska, såsom bär synes vara uttryckt. att de blott pro forma måtte afgifvå sina röster. Om de i den kongl. propositionen till rikets ständer föreslagna nya rektoraterna i smärre skolor komma i stånd, så synes denna nya befordringslag verkligen leda till besynnerliga resultater. De fordna pedagogierna skulle hädanefter få tvenne lärare, en rektor med 1800 och en kollega med 1000 rår rmts lön. Dessa rektorater blifva då troligen ganska eftersökta: platser. Men nu får enligt 98 för rektorsembete ingen ansökan ega rum. Tvärtom är tydligt, om man jemför denna med slutet af 65, att eforus vid rektoratens tillsättande är bunden vid de lärare, som redan finnas inom samma läroverk Om nu pedagog n råkar vara en förrektoratet otjenlig person, eller som möjligtvis, äfven förutsatt att han eljest gjort sig till sysslan kompetent, dock saknar efori och konsistorii förtroende, så är han dock snart sagdt sjelfskrifven till en så vigtig och dertill så jemförelsevis god plats som rektoratet. Välkan häremot invändas,-att i sådant fall utnämner eforu den nye läraren till rektor; men då denna lärareplåts blott är hugnad med lsgsta lönegraden, kunna ej ge:na andra än de allra yngsta lärarne söka den. Att nemligea någoa äldre lärare, som möjligen skulle vara för rektorat lämplig och deraf förtjent, men som möjligen redan förut innehar t. ex. andra lönegsradena, att — säga vi — en sådan för det ovissa hoppet att möjl gen bl:fva nämnd till rektor skulle sök: en plats, som är lägre än den han redan innebar och dertill sämre aflönad, är en orimlighet, och skulle alltid förutsätta, att hn gått hemliga vägar, som vore en sådan man ovärdiga. Detta befordringssystem skall således antingen framkalla forraption bland lärarne; eller åstadkomma oräwuvisor, i det ätt den mångåriga förtjensten måste se sig tillbakasatt för unga, ävnu oprifvade kräfter. Finge deremo: rektöraterna hädånefter som hittills i vanlig ordåniog sökas, så kunde sådana orättvisor ej komma i fråga och läroverken vid rektoraternas tillsättaade alltid hugnas med den skickligaste, då deremot cu slumpen får afgöra, om bland .de tvenne lärarnefin: nes. något rektorsämne eller icke; . Fastän. orimligheten vid en sådan mindre skola synes -påtagligast; blir förhållandet i mer eller mindre mån detsamma äfven vid större läroverk. Slutligen må tilläggas, att den långa tjenstetia at 35 år, som föreskrifves innan läraren vid afskedstagandet kan komma i åtojutande af emeritilön, synes vara nästan obilligt lång. Bland alla statens tjenster torde ingen finnas, som så medtager kroppsoch själskrafter, som lärarens, och högst få äro de, som i 35 år kunna gagna inom detta kall.7 Visserligen heter det i 78: sedan han värit 35 år i allmän tjenst, och deribland minst 30 år vid elementarläroverkn; men Dågon tjenstgöriog under någon del af tjensietiden inom annat mindre -beruvgande verk lär väl för elementarlärare; som ic:e före 30:de året af siv lärareverksamhet sökt. en rikligare utkomst, t. ex. inom kyrkan, -höra till sällsyntheterna. Dessutom inträder, som bekant är, peusionstiden tidigare inom andra, mindre tröttande embetsverk. Mycket mera vore vål om denna kongl. skolstadga att säga; men redan af det anförda hoppas ins., att den stora fara, en så vigtig institution som rikets elementarlåroverk löper, ifall cenna kongl. stadga obetingadt skall efterlefvas, målte synas uppenbar. Väl vore, om den revision af densamma, som vid-n. v. riksmöte blifvit från flere håll motionerad, snart komme till stånd, hofvudsakligen sammansatt af skollärare, och om den ginge rätt allvarligt och grundligt tillväga, så att denna olyckligt hopkomna lag, åtminstone i sitt närvarande skick, icke måtte få tillämpas. Detta tillämpande vore enligt insändarens och troligen nästan alla rikets elementarlärares åsigt en bland de största olyckor, som kunde hända våra Järoverk. Måtte blott icke nödvändigheten att revidera derna skolstadga föranleda rikets ständer att förvägra eller oppskjuta beviljandet af den högst nödvändiga löneförhöjningen för elementarläroverkets lärare, hvilkas aflöning i så hög grad är i behof af att blifva lämpad efter tidens fordringar. I de brister, som kunna vidlåda den nya skolstadgan, hafva de troligen ingen del. Vid dennas uppställande her icke veterligen någon lärarekomitå, ja icke ens, om ryktet talar sant, någon enda lärare varit tillfrågad. Håraf torde väl också lätteligen kunna förklaras, hvarföre den nya skolstadgan blifvit så opraktisk. Lärare vid elementarläroverk. Ravard Tavtvlar om Stackhalm