STOCKHOLM den 29 Aug. Europas armåer. I en af de senast hitkomna numrorna af tiiningen Sigcle anmäles ett nyligen utkommet arbete af-statistikern Larroque, f.d. rektör vid akademien i Lyon, och hvaruti författaren uppgjort en beräkning öfver underhållskostnaden för Europas stående armåer. Dessa armåers effektiva styrka till lands och vatten utgör enligt denna beräkning för närvarande 2,800,00) man; deras underhå lskostna! enligt officiella handlingar 1515 milioner rdr riksmynt. Men om man derjemte tager i betraktande, hvilken förlust jordbruksoch industriproduktionen årligen lider genom det arbete, som dessa 2.800,000 man, urvalet af de yngsta, de starkaste, de djerfvaste bland hela den manliga befolkningen, skulle kunga åstadsomma, men -som nu går förloradt, så fioner man denna farbetsförlust, som beräknad till 549,730,000 rdr, äfven böra tilläggas. Och om man vidare upptager i räkningen årliga intressöt efter endast 4 prosoent på de fastigheter och den lösegendom, ssom nu är bunden vid krigsstaten, och hvilket å ett kapital, efter ganska låga värden uppgående tiil 14,250 millioner, utgör 570 : millioner, så blir totalbeloppet af de europeizska armåernes och flottornas årliga underhållskostnad 2,634,750,000 rdr rmt. Men det ät ej nog härmed. För att kunna underhålla sina krig, ha de europeiska nationerna nödgats åsamka sig skulder. Um man nu härvid ej beräknar andra lån än dem som särskilt upptagits för att bestrida krigskostnader, så finner man denna del af europsiska statsskulden uppgå till ej mindre än 500 millioner, hvaruppå de årligen i räntor betala 1,311 millioner. Om mån nu lägger denna summa till den föregående totalsumman, så kommer man till det resultat. att de stående armfberna och flottorna hvarje år kosta Europa 3,945,750,400 rdr riksmynt. Frankrike och En land betala ensamma nära ihälften af denna fabelaktiga summa. ,Antagom nu — tillägger Siecle i sin artikel, att af dessa femtusen millioner francs iEuropa ville använda endast två till uppdämning af sina floder, till skogsplanteringar på sina berg, till arbeten af allmäna nytta, till sina barns undervisning, så skulle inom tjugo år dess utseende vara förändradt och en ny verld bildad. Och hvartill tjena väl dessa armåer? Hvartill dessa förfärliga utgifter; hvartill detta tillstånd af. ständigt misstroer: de och beväpnad fred emellan medlemmarne af samma familj? Ingea lärer väl nämligen bestrida, att Europas folk, som äro ställda i i spetsen för -menskliga civilisationen, ju tillhöra samma familj. Hvart och ett bland dessa folk skall säkert befinnas färdigt att under alla förhållanden försvara sitt område och sitt obe oende, i händelse dessa skulle hotas. Ingen omsorg kan vara aktningsvädare än denna, och det vare långt ifrån. oss att vilja iklandra densamma. Men skulie man ej kunna vinna; samma mål på mindre farliga vägar och erhålla samma resultatigenom enklare och mindre kostsamma medel ? Efter att ha visat, huru under medeltiden äfven de enskilta förde krig på egen hand ainsemellan, men att de i en senare tid måst underkasta sig lagarnes makt, tror författaren i Siecle sig finna, att samma utgång borde kunna-:vara att hoppasci afseende på nationerna, och kommer slutligen till det resultat, att tvisterna folken emellari skulle kunna biläggas på allmänna kongrasser, bildade ungefär på samma sätt som den senast i Paris hållna. Vi anföra en del af Sigcles yttrande härom, så lydande: Uader fordna tider var kriget ett ganska vanligt tidsfördrif och ett hårdhändt redskap för civilisationen. Till följd af tidens barbari kommo nåtionerna knappast på något annat sätt i-beröring med. hvarandra. Men det är nu längesedan, som forhållandena förändrat sig. De politiska grundsatser, som tillämpats att börja med af Frankrike och Eogland, och sedermera af ändra stater, framstegen i vetenskaperna, de mildrade sederna; den för ick3 länge sedan gjorda upptäckten af ångan och elektrieiteten, hafva i grund förändrat vilkoren för Europas bestånd. Kriget är och kan numera icke vara annat än en beklaglig undantagshändelse. Hela verlden erkänner, och regeringarne sjelfva erkänna, att det är ett plågoris, samt att alla fredliga utvågar måste uttömmas, innan nationerna väpnas mot hvarandra. Men när man bar för ögonen ett plågoris, som det alltid är möjligt att genom rättvisa och försonliga åtgärder besvärja, hvarföre skall man då göra sig till ett ständigt och frivilligt offer för ett anhat plågoris, hvilket under förevändning att förekomma krig och. under namn af stående armå:r årligen drager 2,800,000 menniskor från fredliga värf och uppslukar ea summa af mer än 5 milliarder francs? Men, invänder man, det hör till Guds. plan, att krig skola fincas; det år en de hemlighetsfulla och förfårliga nöd:ändigheter, som Försynen lägger oss. Vi känna dessa teorier, de hafva blifvit uppstälda af den ultramontana skolans mest oförvägne och vältalige förfat.are, hr de Maistre. Vi bestrida på det bestämdaste riktigheten af dessa teorier, emedan-allt godt och ädelt, som: finnes hos oss, sätter sig upp mot dem, emedan då utgöra den oblygastedermenti, som någonsin gifvits åtevangelii sanningar. Kriget skall försvinna, likasom mörkret förjagas afdet strålande ljuset: Härtill Behöfves endast, att regentfamiljerna taga ett sådant steg framåt, som de enskilta familjerna tagit. Eno tid har ju favnits, då familjerna ivom en och samma statuppgjorde sida tvister med svärdet och hänsköto dem till hvad man genom. ett upp: och: nedvändande.sf de sundaste moriska -begrepp kallade Guds. dom. Huru går det mw tili? Jo, familjerna och de-enskilta personerna hänskjuta sina tvister till domstolarne, hvilkas domslut respekteras och af.en särskilt väpnad styrka, geösdarmeskåren, vid behof bringas till efterlefnad,., Hvarföre: kunna icke, på sätt, Sieclex så ofta frågat med anförande af Henrik. IV:s och Napoleons skäl, de tvister, som söadra nationerna, bäaoskjuatas till en stor europeisk domstol, liknande den, som sammanträdde i Paris efter kriget på Krim? Hvad var kopgressen. i Paris? Var def äicke en högsta domstol, der alla nationer voro represente