Vi bifoga några ord till svar och förklaring hänvisande i öfrigt till den i n:r 161 införde uppsatsen. I. Vi hafva alldeles icke lagt hr Seger dahl till last, oatt han offentliggjort behåll. ningen från kronoparkerna, men vi ha visat att hans uppgifter i det af honom meddelade sammandraget icke äro riktiga. Dessa uppgif. ter äro redah på god tro intagna i sista häftet af biskop Ågardhs statistik. De skola så. ledes spridas vidt omkring och skada, i stället för att gagna, den vigtiga saken. Hr Se erdahl hade dessutom icke offentliggjort den rätta behållningen, som kronoparkerna lemnat; han har uppgifvit, att den rena behållningen blir 445 rdr eller icke fullt 24 sk. bko :pi tunnland, men motsäger sig strax derpå, då han yttrar: erinras måste dock, att bland u!gifterna icke är upptagen den egentliga förvalt ningskostnaden. 2. I vår förra uppsats ådagalades, att fullständiga räkenskaper icke finnas för samtlige kronoparkerna, emedan uti åtskilliga län icke ännu någon jägeristat är införd. Men äfven antaget, att utd agen af årsräkenskaperna, der sådana blifvit upprättade, äro riktiga, så äro dessa utdrag icke gjorda med tillbörlig urskilning. Detta omdöme har i främsta rummet afseende på de regultaero, som hr Segerdahl meddelat i sitt sammandrag; ty dessa kunna icke dragas af summan på inkomster och utgifter för kronoparkerna. Det är nemligen gifvet, att, då en kronopark blifvit tidigare reglerad, eller varit mindre nedbränd, eller uthuggen, än en annan, den behållna afkastningen för hvsrdera parken måste blifva högst skiljaktig, hvadan resultatet för alla icke kan blifva ett tal, som har sanningens värden. Det enda rätta förfaringssättet hade alltså varit att den behållna inkomsten antingen anförts för hvarje park särskilt, eller för så många parker gemensamt, som i ofvanberörde afseende voro med hvarandra jemförga. 3. Att det ofvan gjorda påstäendet, att kronoparkernas förvaltning blott skulle upptaga en mindre del af skogsoch jägeristatens tjensteverksamhet, är uppenbart oriktigt, bevisas af kongl. brefvet af den 19 Mars 1836, andra Paren, och af kongl. instruktionen af den 6 Mars 1838 2, begge befintliga i författhingssamlingen för samma år. Vi hänvisa dem, som intressera sig för frågan, till berörde författningar. Att här ingå i en närmare detalj, medgifver icke utrymmet. 4. Vid uppgifterna om skogsplanteringskassans inkomster få vi först och främst anmärka, att för så vidt vi på vederbörligt ställe kunnat inhämta, äro alldeles icke några jägerihemman försålda. Man har försäkrat oss, att derom icke ens väckts fråga. Deremot ha vid flera tillfällen hemman för skogsplanteringskassans medel blifvit inköpta, dels till skogsplantering, dels till boställen åt jägeribetjeningen. Vidare måste vi anmärka, att skogsplanteringskassan alldeles icke påen gång uppburit arrenden och jordräntor samt statsanslag, utan har det senare beviljats sedan de förra upphörde; och slutligen, att hr Segerdabl, på samma gång han framställer kassans ofvan omförmälde inkomster, hade för rättvisans sku!l äfven bort omförmäla kassans höget betydliga utgifter till kronobetjeningen, till inköp af boställen, till bygnader å desamma, till flygsands hämmande o. s. v. 5. Redan i vår första artikel framhölls just, att kronoparkerna i de norra länen icke äro uppmätta. Då äfven hr S. nu vitsordar detta förhållande, så är det ju påtagligen icke behörigt af hr S. dels att i sammandraget så bestämdt uppgifva arealen å den skogsbördsdugliga marken i nämde län, och dels att till styrka härför åberopa tillgängliga vräkenskaper,, enär sådana räkenskaper hvarken finnas eller hafva funnits att tillgå. Någon bevisning :örande de af hr S. angifna siffertalens oriktighet göres alltså icke behof, då redan visats af skogskomitåns betänkande, hvilket äfven af hr S. sjelf underskrifvits, att den skogsbördsdugliga marken icke ör uppmätt. Att hr S. till bestyrkande af sina uppgifter i det granskade sammandraget åberopar hvad han anfört i sin reservation, är en ganska egendomlig metod. Erinras bör, dels att ingen annan ledamot biträdde hr S:s reservation, och dels att de i deh förekorhmande, af hr S. nu åberopade uppgifterna stå i strid med hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande meddelat. Hvad vidare beträffar den höge embetsmannen vid landtmäteriet, som hr Segerdahl åberopar, så få vi anmärka att, buru hög han än må vara, så kan lika litet han, gom någon annan känna den skogsbördsdugliga arealend i de norra länen, enär den icke är uppmätt, hvadan man måste förundra sig öfver att-han tilltrott sig lemna deomförmälta uppgifterna. Dessutom söges ju i sammandraget uttryckligen, att uppgifterna äro ndade på officiella räkenskaper? Nu åter åberopas en annan icke ens namngifven storhet. Då hr Segerdabl till slut låter förstå, att de anmärkningar vi gjort emot hans sifferuppgifter skulle mera åsyfta att franiställa honom och hans handlingar i en ofördelaktig dager, än att öfvertyga om begångna misstag, måste vi på det bestämda:te tillbakavisa denna beskyllning. Vi hafva tillräckligt tydligt angifvit anledningen till våra med stöd af offentliga bandlingar gjorda anmärkningar emot hans förhastade uppgifter, då vi i slutet af den artikel, som framkallat detta hr Segerdåhls svar, uttryckligen förklarade,. att vi icke skulle gjort oss den mödan, att så fullständigt framhålla hans misstag, oxom han icke genom ofvan anmärkta oriktiga uppgifter om den ringa inkomsten af kronoparkerna, satt ett så fruktansvärdt vapen i hand på de många, som af olika skäl icke vilja veta af att staten vårdar sig om sina skogar, att vi ansett 0ss för frågans stora vigt böra blotta halten af desss misstag., RIKSDAGEN TITETR OTPE PR Ä AI A RITSEN.