BLANDADE ÄMNEN. Tobaksrökningen. För ett par år sedan var en ung medeilös man i Paris nog lycklig att vinna en likaledes uag och af naturen rikt utrustad flicka, som: derjemte hade att vänta en betydlig hemgift. Svärfadren var en fördomsfri man och gaf sitt samtycke till förbindelsen, trots den stora olikheten mellan de unga kontrahenternas förmögenhetsvilkor. Men i ett hänseende försiod han sig icke på skämt. Han afskydde nemligen tobak, och friaren måste, innan förlofningen fick eklateras, afgifva ett högtidligt löfte att för alltid försaka sin pipa. Smekmånaden förflöt också verkligen utan att ett enda tobaksmoln förmörkade den äktenskapliga himlen; men. efter tre månader började den unge mannen blifva dyster och tankspridd, oaktadt han ännu städse visade sig tillbedja sin hustru. Ofta gick han ut under de besynnerligaste förevåndningar, och då han kom tillbaka, sågs på hans ansigte detta strålande uttryck, som vittnar om ett fullständigt tillfredsställande af en häftig passion. Detta var naturligtvis mer än tillräckligt att väcka den uoga fruns svartsjuka. Hon låt utspionera alla sin mans förehafvanden, och upptäckte slutligen, att han hyrt sis ett par rum ute i staden. Detta åstadkom naturligtvis mycken gråt och tandagnisslan.: En dag beslöt den unga frun att taga sin far till råds och för ho nom yppa förhållandet. Älskade pappa; sade hon till honom, hela min lefnadsglädje är förstörd. Min man älskar en annan, och jag kan icke längre finna mig uti att lefva i samma förnedrande ställning som de: hustrur, hvilka deras män endast visa en yttre aktning för deras förmögenhets-skull Jag vill hvarken åstadkomma uppsgende eller väcka skandal. En vänskaplig skilsmessa i lugn och fred är allt hvad jag önskar. Men innan detta steg tages, vill jag komma honom på skam och öfverraska honom på bar gerning.. Fadren var tvungen att foga sig efter sin dotters önskan, antingen han ville eller ej och de begålvo sig tillsammans ut i staden. De stannade framför ett hus vid rue Poissonniere, gingo in i förstugan och togo denfrån vägen upp till femte våningen. Den unga frun bultade häftigt på en dörr, hvilken snart öppnades af en herre, som det i början var svårt att igenkänna, emedan han var inhöljd i tjocka moln af tobaksrök. De blefvo dock snart öfvertygade att han var den de sökte. Också var det i sjelfva verket ingen annan än den unge äkta mannen, som här i enslighet rökte sin pipa, emedan han icke vågat göra det hemma samt fruk-: tade att blifva röjd, i fall han tillfredsstälde sin passion på ett offentligt ställe. Svärfadern blef utom sig af förargelse, men den unga frun var utom sig af glädje öfver den oväntade vändning saken tagit, och fadren slapp icke förrän han samtyckt till att piporna fingo flyttas hem. Ena annan, liknånde anekdot går något längre tillbaka i tiden. På gatan Anjou Saint Honore fidnes ett hotell, som under långliga tider gålt i arf inom familjen Clary, och i hvilket man tog synnerlig vård om en paviljong, def enkedrottoingen af Sverge, som var beslägtad med egaren, en gång uppehållit sig. Alla möblerna stodo ännu i samma ordning som vid nämde tillfalle, och det var domestikerna st.ängeligen förbjudet att gå in i paviljoogen. Men denna befallning tjenaie till intet, ty plötsligen utbredde sig ett rykte, att en ande skulle drifva sitt spel i det fridlysta rummet. Hotellets egare, Joachim Clary, hvilken för t å år sedan afled som senator, fick vid sin hemkomst från en resa höra talas om spökeriet, hvarvid han visade si? klentrogen som en anhä gare af Voltaire. Men då han en afton promenerade i närheten af paviljongen, kände han sig plötsligen vackla i sin öfvertygelse och blodet stelna i ådrorna. Han såg unemligen ett skev glimma genom träjalousiersa i det rum, som fördom tjenat den svenska enkedrot:ningen till sofkammar . Han tog emellertid mod till sig och stört de som en bebjertad man in i paviljongen; der han såg sin kusk liggande utsträckt på en soffa och i begrepp att med en väldig fidibus tända sin pipa. Den ertappade förbrytaren föll på knä och ursäktade sig med, att hans hustru, fru Clarys fordna kämmarjungfru, förbjudit honom att röka tobak hemina; Damerna hafva nu i läkarekonsten erhållit en mäktig bundsförvandt mot tobaksrökningen. En ansedd läkare, vid namn Koastantin James, har nyligen utgifvit ett verk om bruket af mineralvatten, deri han förklarar, att tobaken utöfvar en ytterst försvagande inverkan på nerverna och synnerligast angriper ryggmärgen. Jag vill med hänseende härtills, säger han, endast erinra om resultatet af de experimenter jag för några år sed -n företog i förening med Magendie, och som, med undantag af några mindre väseniliga omståndigheter, öfverensstämde med de utidersöknibgar, hvilka för längre tid tillbaka blifvit anstälda af Orfila, Stas, van de Broeck, Bernard och Målier. Tobaksrökning i fria luften är dock, enligt denne läkares åsigt, mindre skadlig, hvaremot den obetingadt fördömes inne i rum, hvilkas atmosfer derigenom skall blifva alldeles förpestad. Detta förträffliga verk borde hvarje brud på bröllopsdagen förära sin följeslagare geuon lifvet; det skulle måhända verka bättre än det eviga predikandet om gardinerna. —A Ä— oem