före slorskiftena, delade jorden mellan olika egare, och de smala, obetydliga remsor enhvar af dem erhöll af de spridda-egorna. Och ansåg talaren, på grund af hvad ban sålunda anfört, en förändring af nu gällande stadganden nödvändig och förenade sig derföre i yrkandet om återremiss. Hr 8. G. von Troil talade i samma syfining som grefva Sparre, och anförde för sin åsigt ungefär samma skäl som denne, tilläggande, att undantag från föreskrifterna i 1853 års förordniog blifvit medgifna för särskilta län, så att på vissa orter hemmanen kuona klyfvas ända till 48:de-delar. Hr v. Troilansåg jordafsöndringar fördelaktigare för staten och de fattige än hemmansklyfning. Hr Dalman, söm nu förenade sig med frih. Tersmeden i yrkande om återremiss, ville tillika fästa uppmärksamheten vid de stridigheter, som förekomma mellan 1853 års författving och allmän civillag. On t. ex. någon person egde inteckning i någon så liten del af ett hemman, att besutenhet dermed icke vore förenad, månne han då skulla vara sin inteckniogsrätt förlustig, och hindrad att låta försälja hemmanet; eller om det på exekutiv auktion försåldes för skuld, skulle då detta köp vara ogildt? Och hvem kunde i öfrigt tvioga en säljare att taga det sålda tillbaka eller att återbetala en måhända redsn uppburen köpeskilling, om t. ex. denna fordran raedelst en löpande revers redan vore i tredje mans hand? Kanske köparen då skulle både betala köpsskilliogen och mista hemmansdelen? Dessa skälansåg tal. vara väl förtjenta att af utskottet närmare begrundas. Vid aastäld votering blef emellertid utskotte:s förslag i förevarande puakt bifallet med 22 röster mot 16, hvilka voro för. återremiss.