sådant af god benägenhet och fri vilja dem jefterlåta, äfvensom landshöfdingarne en och annan obehörig lemnade pass för åtnjutande af friskjuts. Sedan samtlige landshöfdingarne afgifvit förslag till ny gästgifvareordning, utfätdådes en sådan den 12 December 1734. Äfvön i denna bibehölls stadgandet, att, derest flere hästar erfordrades än gästgifvaren kunde åstadkomma och hålla borde, då skulle nästa granvar honom till bjelp komma. Men nu tillgreps äfven ett annat medel för resandes fortskaffande. Man hade, såsom ofvan blifvit anmärkt, år 1633 förordnat, att för beredande af mera jemnhet i skjutsningsbesväret skulle de, som afsides från de stora vägarne bodde. 08 länsmännen hbafva hållhästar i beredskap, en dessa hållhästar fingo då icke af andra begagnas än af dem, som reste i konungens äreuden och hvilka färdades fritt. Nu togs steget fullt ut och förordnades, att med dessa hållhästar skulle bestridas jemväl vanlig gästgifvareskjuts. Då likväl legan bestämdes till 8 öre för land och 16 öre för stad samtdess ätom 1 öre för en kärra pr mil och denna lega med inberäkning af kärrpenningar efter jemförelse emellan markegångsprisen 1731, 1732 och 1733 raed dem, som gälde för 1854, 55 och 56 å spannmål och höj motsvarade 31 sk. 117, r:st.. för land och 1 rår 12 sk. 4 r:st för stad, om spanmål tages till värdevätare, och 37 sk. för land samt 1rår 21 sk. 11 rst, allt bko, för stad om hö blir värdemätare, bör det med allt skäl kunna antagaiy att den skjutsskyldige den tiden fann sig. fult ersatt för sitt besvär, helst tillfällena tilsdföförtjenst då icke kunde vara särdeles storav: Det dröjde likväl icke länge innan klagomiien emot skjutsväsendet åter läto höra sig. Anledningen dertill var, att den år 1734 bestämda 1ega genom myntförsämring efter någon tid icke kom att stå i ett tillbörligt förhållande till besväret. Uppå rikets ständers tillstyrkan förordnades derföre den 23 Dscember 1756, att legan skulle höjas till 12 Äre för land och 24 öre för stad. Genom: denna förhöjning, som utom kärrpenningar motsvarade 25 sk..9 rst. för land och 1 rdr 3 sv. 6 rst. för stad, om spanmål, och 27 sk. 8 r:st. för land samt 1 rdr 7 sk. 4 rst. allt bko, för stad, om hö tages till värdemätare, trocldes att gästgifverierna kunde sättas i stånd att sjelfve underhålla skjutsen. Man umgicks derföre redan då. med den plan, att inrätte lämpliga fraktvagnar, och att kunna indragabållskjutsen, såsom mest öfverklagad; men frågan derom fick dock hvila till 1766, då genom författning närmare bestämdes i hvilka fall hållskjuts fick läggas till något gästgifveri. Detta borde endast ske i yttersta nödfall och, på det någon lindring dessutom skulle de skjutsskyldige beredas; inskränktes rättigheten att få anlita gästgifvareskjuts. Detta oaktadt har skjutsningsbesväret äfven senare tid fortfarande varit föremål för både befogade och allvarsamma klagomål; men någon annan bufvudsåklig lindring har likväl icke blifvit de skjutsskyldige beredd, än att, atom det att legan vid en och annan tidsperiod, då den till följd af försämring i myntvärdet icke längre. stod: i skäligt förhållande ill skjutsningsbesväret, blifvit höjd, åtgärder ir 1844 vidtagits för entreprenaders tillvägaoringande. E—