undantogos derifrån de, som med våra egne bref äre förpassbordede,, kurirer och riksråd, då de i tjensteärenden färdades. Andre, som fordenskap behöfde, hette det, må taga sig hästar hos gästgifvarne eller andra, hvar de dem: bäst bekomma kunde, och gifva derföre hvad sor tillbörligt och lideligt : vara kan. Tillika beslöts det taverner skulle allestädes vidmakthällasefter såsom. i Sverges lag förmäles och de varit förordnade, på det vägfarande hos dem måtte bekomma sitt nödtorft för en skälig betalning. Konung Johan visade mycket nit vid behandlingen af denna vigtiga fråga, och ej mindre än åtta särskilta författningar i ämnet utfärdades under hans regering. Det stadgades i ett patent af den 1 Sept. 1584, att. statens tjenare och adeln samt deras tjenare, då de i wikets ärenden foro, skulle vara berättigade att af gästgifvaren erhålla skjuts mot en viss lega, i hvilket afseende de skulle förses med ett obesynnerligit varteckn; men den, som icke egde något sådant att uppvisa, fick komma öfverens med göstgifvaren om legan; hvarom icke, så må den gå till fots, som sjelf häst icke hafver,. Konung Karl IX hade. åter bestämt en viss lega äfven för resande i lenskilta ärenden; men genom en af Gustaf Adolf år 1615 utfärdad förordning förklarades ånyo, att resande i. enskilta ärenden icke ovilkorligen vore berättigad till skjuts, med mindre han vore en konungens tjenare eller adelsman, i hvilket fall en viss, lega sulle erläggas, men finge alla andra förlikas med tävernerne: det bästa. de vele. Utom det att enhvar förordning, som om tkjutsväsendet intill nämde tid varit utfärdad, innehåller ett längre eller kortare referat af de klagomål, hvilka från allmogen till regeringen ingått, rörande det besvär, som af skjutsen föranleddes, är nämde förordning 1615 särskilt märklig för den mörka skildring af -ställningen. uti landet, som deri förekommer iDet heter nemligen, att oaktadt förbudet mot :fri gästning och skjutsning; så vore allmogen mu som förr deraf betungad, ej njutandes huseller hemfrid, ej frid på vägarna och Aeras rätta resa och blifva ändå derofvan uppå med hugg och slag som oftast öfverfallne. Sunnolikt hindrades sistnämde konuog af de stots krigen att vidtaga några hufvudsakligare vvätt och steg för skjutsväsendets ordnande; vaen året näst efter hans död utfärdade regeringen en författning, hvarmedelst anbefaldes, att för beredande af mera jemnhet i skjutsningsbesväret skulle de, -som: afsides från de stora vägarne bodde, hos länsmännen bafva hållhästar för dem, som reste i konungens ärenden. Det torde icke böra betviflas, att ehuru klagomålenz emot skjutsningsbesväret voro. både många och af betänklig art, så att under tiden emellan 1560—1694, eller på omkring 130 år, utfärdats icke mindre än 30 författningar i frågan — ett antal som uppenbart åda-galägger, huru vigtig denna fråga varit — å andra sidan äfven förts ganska allvarsamma klagomål deröfver, att resande icke blifvit -med skjuts fortskaffade. Andraganden i detta hänseende syriäs dock icke hafva. varit föremål för regeringens behandling före år 1686. För afbjelpande af den-anmärkta olägenheten widtog regeringen gistnämde år åtskilliga åtgörder för inrättande af gästgifverier vid alla allmänna vägar; men tillika stadgades då, att, derest flera resande till. någon-gästgifvaregård ankomme, än som af gästgifvaren kunde med skjuts förses, skulle närmaste grannar dermed biträda emot viss lega. Då, allt detta oaktadt, den öfverklagade våldskjutsen likväl fortfarande egde rum, beviljades vid 1642 års riksmöte af kronooch skattebönderna en ännu utgående afgäld under namn af skjulsfärdspenningar, för skjuts . och gästnings afskaffande.. Dermed afsågs befrielse från skyldigheten att prestera fri skjuts och gästning, emedan uti en kongi, försäkring :af den 1 Okt. 1649, deri Kongl, Majst fast ;stält hvad som såmedelst blifvit: belefvadt fförräles att, jemte det Kongl. Maj:t för re ssånde ville upprätta gästgifverier, skulle emel ilertid såväl som sedan, på det resande. m komma fort och fram i landet och allmoger hafva lägenhet med sina hästar att förtjen: sig penningar, när sträckningen blifver. fö yppigh och gästgifvaren icke hinner: alla häs lega, denne efter lag straxt göra de nästom liggande bönder härom bud och de vara för pligtade att släppa -höstar till. för så mycke: ipenning:2rs SOM skjutsfärdsordningen förmå soch gästg. varen eljest borde bekommap. Genom en den 1 mg utfärda ästgi : s är et Ork ara , att er beat node tilll ar apprätta Böstgifvenoden att jordegaren derti, ( hade förvaänsrätt. VI ; sk vore i behof afgäst ej han, men orten doc . tingen anskaff gifveri, då skulle jordega. 21 ästgitver någon annan, som på har? fer g att deranlade, men rättighet för jor. AME taga för en skälig profijt och vederk P2? rå eller ock åtminstone tillåta, atv (AE. Mmåge obehindrade och utan inira.18 BE nemligen gästgifveri inrätta. pt . Vissa fribeter voro visserligen göm gifvarer tillerkände, på det den vägfarande matte så mycket hellre blifva betjenad och gästg V? ren sjelf: behållen, men 1ivan har likväl an ledning till det antagande, alt den lega, sor den tiden blifvit bestämd, fullt motsvarad: skjutsningsbesväret. -Deraf följer, att de s allmogen, hvilka i anseende til! grannskapet med gästgifveri, i vissa fall ålåge att skjuts emot samma lega som gästgifvare erhöll Jemväl då kunde anses fullt ersatta och sål: FR den tiden hade mindre skäl till klagar If Ma alt Igen trade värdet, förstmrade örhållande derti öjdeg fingo ;klagomålen öfver cjulpningsbesväret n: ; näring:. Också voro dessa klagomål städs föremål för regeringens omsorg. Men fråga: var af den beskaffenhet, att lösningen dera icke var lätt, och bland de svårigheter son vid densamma uppstodo, var icke den minst att regeringens egna embetsmän gåfvo anled ning till klagomålen. Uti ett k ning till klag 1662 heter det kongl. bref a a ma KR hy fo ww ww cc OH