BOD IOFaCiaKUIg. alKaSLDINg SyYyneSs ICKC vara all fo vänta. — Potates och öfriga rotfrukter gifva förhop, ning om god afkastning, hvaremot Grönväxterna, på naturlig äög som insådda fält, äro mycket klen så att ej ens half skörd torde kunna påräknas. — Redaktionen af Göteborgs Handelstidnin har: fått sig meddelad följande upprörand teckning, bämtad ur verkligheten: Ookså en följd :af katekes-utanläsning. Bland barnen i en af Ö. församlings rotskolö hvarest en gämröal f. d. sjöman förestår skolan, fanr för ej läsgesedan en gosse, som, i följd af svagt mit ns, sållän kunde, med den skyndsambet som lärar och föräldfar fordrade, låra sig utanltxor ikatekesei Ebura gossens minne var svagt, hade han dock e ganska godt förstånd. 1 konsten att rätt och v! Jäsa innantill hade han uppnått en hög grad af fä fighet, och uppmanades han att redogöra för inne hållet af det han läste (i t. ex. biblisk historia, ka tekes eller psälmbok), så gjorde han detta gansk försvårligt. Men ati ordagrannt ur minnet uppläs hvad han i desså böcker inhämtat, var honom oftas omöjligt, utan nästan alltid .stapplade ban då p ett eller annat ord, hvilket dock icke hindrade at han förstod meningen i det han läst, hvarom ma lätt kunde -fvertyga sig, om man upplåste det öf verlästa i så kallade grundfrågor och lät honor besvara dessa, Dock, att barnet fattade det lästa innehåll, dermed var icke nog tyckte den gamle sjö mannen (ifrågavarande gosses lärare); ty så länge d stycken, som till utanläsning voro anbefalde, ej kund fermt och till punkt och pricka ordsgraont ur min net återgifvas, så var det icke mycket bevändt me alltihop, och tör resten skulle kyrkherrn tycka ill vara och få anledhing att vid hösförhören skrupens både föräldrar, skolmästare och barn, derest det ick ginge friskt i katskesens utänläsning. Eo dag hade bemälte gosse — en torpareson, 1 år gammal — fätt till öfverläsning några stycken Lindblomska förklaringen öfver tredje artike!n, hvil ka stycken nödvändigt skulle utantill uppläsas föl jändedag — felfritt, ordagrannt, fermt och fly:ande det förstås. Anders läste och läste, lästeså, atthå: svettades och vardt hufvudyr; Väl 20 gånger had han med andeqväfvande vedermöda genomtröskat sil lexa, och då tiden tillstundade att den-för skolmä staren skulle uppläsas, trodde sig Anders ha så de tämligen god reda på styckenas ordagranna lydelse men: — 0 ve! — när stunden för lexornas uppläsan de var inne, visade sig att Anders ej var rått säkel å sin sak; d. v. s. han kunde ej sin lexa. Stackar: nders!... med tårar i ögonen stod han framför sir stränge mästare helt förbluffad, darrande i hvarje lem, ty det var honom väl bekant hvad som komnms skulle efter förhörets slut. Rytande som ett retad! lejon tog skolmaästaren den arme gossen i armen ock föste trögbocken, latsvinei, idrummelnv, erkelymmeln i skamvrån, hvarest han (Anders) fick re aa sin lexa, och med blygselns rodnad på sina inder åse, huruvsom de på minnets vågnar bättre lottade skolkamraterna hånlogo åt honom. Anders snyftade högt, under det han, stäende i den fröktade skamvrån, läste på sin läxa; men som allt snyftande vid boken var för den barske-skolmästaren en förargelse att åhöra, så, och då Auvders i alla fali gjort sig förtjent af aga, dröjde ej länge, innan hav fick smaka på den väldiga karbaås, som stäcdigt ut gjorde ifrågavarande skolmastares sälskop och Han: disciplars fasa. Den stackars gossen uppstämde höga klagorop,, bedyrande att han med all flit sökt lära aig sin lexs, ehuru deita ej lyckats. honom, och: under löfte att till påföljande dag hafva lärt sig den, bad ban ömt om förskoning från vidare misshandling denna gång. F. d. sjömannen upphörde väl nu att slå, men gaf såväl Anders som d2 öfrige strögbockårne en mundtlig påminnelse, hvilken troligen för de arma barnen kändes lika bitter som påminnelserna från karbasen. Blossande af vrede, höllroiskolmästaren till samtlige sina tretton elever ett dändrände tal, ur hvilket följande utgjutelser må bär anföras: Sakramenska kycklinga!.. hur vågen I komma i skolan utan att kunna de lexor, jag ålagt er ätt lära ?!.., Skall jag, som, på edra föräldrars och pre. sterskapets inom vår kristlga församling ofta förnyade böner, iklädt mig det höga ansvaret, att hös er inplanta gudsfruktan och dygd, äödgas att, för er låttjas, tröghets och dumhets. skull, vid husförhör och andra tillfällen höra klågomål öfver de ringa: fram steg I gjort i konsien att läsa katekesen utantill — en konst, uti, bvilken ingen menniska, som blifvit i kristligt , samhälle född, bör sakna skicklighet, såframt hon: ej vill gå miste om sina medmenbiskors aktning, sina lärares kärlek och förtroende, Guds nåd och syndernas förlåtelse... Men jag skall låta er veta, jag, att derest I icke på bestämd tid lären er de lexor, som eder i katekesen till utanläsning föreläggas, så vbankar, jag edra ryggar gula och blå... så sant jag heter Lars Petter... Och den af er, som i morgon, vid lexornas uppläsning, stsplår på ett enda ord — den är att beklaga... Han ommer att så grundligen kringklappas af min små ster Eriks, att svedan deraf skall kännas i många låvga är... Läggen det på minnet, kältringar!... Att barnen, särdeles de, som visste med sig sjelfve, hur svårt de hade att lära sig katekesen utantill, skulle af detta, om äkta byskolmästarenit vittnande tal känna sig häftigt uppskakade och skrämde, är naturligt. De sågo modfalde på hvarandra, under det döras ögon fyldes af tårar. I synnerhet Ander: såg ut att vara alldeles tillintetgjord, kastande skygga. besynnerliga blickar än på karbasen, än på Lars Petters, under det han på sin plats i skamvrån svettades vid sin lexa. Då Anders på aftonen samma dag hemkom från skolan, tillfrågades han af sin moder — en barsk, rå och tanklös styggelser — om han i dag kunnat lexan; och då gossen härpå med sorgsen ton svarade ett knappast hörbart nej, utbrast den grymma modren i vredesmod: Hvad?.. din genompiskade kanalje!.. har du äfven i dag stått der med skammen?... Nå så skall du också nu undfägnas med en äftonvard, hvars välsmaklighet du aldrig kommer att glömma, det lofvar jag!... Vänta bara! .... Och den vredgade modren framtog oförtöfvadt en köpp, med hvilken hon började obarmbertigt slå det stackars barnet, under det hon hväste om, huru hon nog skulle förstå att framkalla minne och fattningsgåfvor hos ogudaktiga pojkbytingar, som förorsaka sina föräldrar sorg och skam ioför både Gud och menniskor o. s. v. Det var ömbkligt att höra gossens jemmerrop ! — Söta, goda mamma!-.. slå icke ihjel mig!... Jag skall lära mig mina utanlexor... jag skall... jag skall!... slå mig blott icke såln utropade han, mon förgäfves lofvade och bad han, stryk skulle han hör och stryk. fick han. till öfverflöd.. Slutligen, efter det den onaturliga modren tilldelat Anders 40 a 50 käpprapp, gjorde han sig lös ifrån henne, sprang på dörren och ut. Väl hastade hon genast efter sin fyende son, men oaktadt han var illa tilltygad, und gick han, medelst sina fortkomstledamöters snabba Rh fa att af den förföljande modren upphinnas och försvann. Han sprang in i en närbelägen skog gra dagar derefter träffade man, efter mycket re Anders i skogen. Han satt uppkropen på en e0, stirrande vildt och himskt omkring ss