nistration alltför många sådana der slags sek eterare och expeditionsbafvaude, både med och utan rang, heder och värdighet af chefer, och vi tro icke, att undervisningsväsendet skulle vinna det ringaste på att ytterliga blifva ,begåfvadt med ännu en sådan, 1 öfrigt ingen väsenilig förändring göres i styrelsens organisation. Alldeles nödvänigt synes vara, icke allenast att åtminstone hvardera af de nämde båda grenarne af undervisningsyäsendet får sin man för big, uta äfven att de sakkunnige män, som kallas till äylika befattningar, i anseende till den egna art verksamhet, som af dem måste fordras, äfven erhölle en helt annan ställning, än som det nu föreslagna expeditionssekreterarembetet synes innebära, en Ställnihg,) söm Biminstone gjorde det till en tänkbar möjlighet att kunna få Pemer af verklig duglighet till sådana befattningar, hvilket väl ändå lärer vara ett nödvänd gt vilkor, om genom embetst något nyttigt I uträttas. Hvad stiftsoc) lokalstyrglagn beträffar, så är det sannerligen beklagligt, stt regeringen icke gjort något annat, än att ännu mer-utvidga biskoparnes redan förut alltför absoluta makt, Man hade väntat att, såsom tidsandan och sjelfva sakens behof kräfva, och såsom ätven rikets ständer sjelfve längesedan uttryckligen begärt, få se någon inrättning af eforalstyolle eller stiftsdirektioner, väl med biskopen såsom ordförande, men i hvilka äfven andra medborgare än de, som nu utgöra assessorer i könsistorierna, kunde blifva ledamöter. Ehvad man än må invända mot en eller annan dylik. redan befintlig direktion, är det tydligh att man endast på det antydda sättet, i förening med en verksam och sakkunnig ceritralst ,relse å ena sidan, samt goda val af rektorer å der andra, kan hoppas någon bättrin i de Iokalaskolstyrelserna; under det ma deremot svårligen lärer kunna vänta rätt mye; ket af en enda person, af lagen försedd endast med rättighet till ovi vad Iydnad, men utan andra skyldigheter, än den att besöka läroverket så ofta tiden medgifver. Lägger man dertill, att biskoparnes tid och kd säkerligen allt mer och mer komma att tagas i anspråk för kyrkans angelägenheter, så är det visst mindre anledning än någonsin att lyckönska läroverket till det biskopliga enväldet. Hr Hjrrta har med afseende härpå ingifvit en ganska väl motiverad motion, och vi önska bögeligen, att ekonomiutskottet och rikets ständer ville taga densamma i noggrannt öfyervägande, Det bästa sättet att i denna sak gå tillväga vore otvifvelaktigt att, såsom motionären föreslår, anmoda regeringen om nedsättandet af en komite till uppgörande af förslag i ämnet, hvarjemte vi, i likhet med motionären, skulle önska att äfven andra medborgare, än blott lärare och embetsmän, blefve invälde uti denna komit, i fall någor sådan Kommer till stånd, Skandinaviska kyrkomötet. Vi ba förut redogjort för sjeliva törhanulingarne vil detta möte och tillägga uu några andra med: delanden -om deteamma efter de i går ankomna danska bladen. Deltagarne i mötet uppgingo till ett antal a? något öfver 400, bland hvilka 16 voro prester från Norge, 28 prester från Sverge och 137 prester från DanmarksSlesvig, oberäknadt ett stort antal icke prestvigda teologiska kan iidater; Till bestyrelse för nästa skandinaviska kyrkomöte, som om två är skall hållas i Lund, valdes genom sluten: omröstning, för Sverge: biskop Thomander. prosten Lindblad och pastor Hammar; för Norge: lektor G. Johnson, paster Wexels och prosten Folkestad; för Danmark: år Hammerich, piator Bledel och dr Kalkar. Närmast i rösteantal voro, för Sverge: prosten Ealej.. slomprosten Wieselgren och dr Berg: Bruun och pastor Steensiuiy för Vanmark: biskop Kierkegaatd, de 1. Helveg och professor Clausen. ÅTAR aFedrelandet, yttrar, att mötets resultat är stort och glädjande, men tror dock, tt detta mera bestod i särskil a utmärkta mäns väc kande, lärande och redande meddelanden, i hela samlifvet mellan ky:kolärare och 1; kmän af olika åsigter och som förut hade stått aflägsnåde från hbysarandra, men här funno sig samlade under inverkan af både kristendomens lefvende ande och af det nordiska brödrasinnet, samti det ic tryck, som de presterlig: deltagarne medföra hem till sina församlingar, än ufi de diskussioner, som egt rum och iör hvilka en plan med besfämda diskussionsämnen icke på förhand var uppgjord: Vi ha förut i korthet omnämt, att efter besöket i Roeskilde en afzkedsmåltid egde rum på kongl. skjutbanan. Den: stora salen: var prydd med nordiska flaggor och vap:ny guirlander och sköldar ned framstående kyrklig: mäns namn. Presidiet vid festen fördes at professor Clausen, som föreslog den första skälen, för Skandinaviens tvenne konunr, hvilkas namn kunde förenas, i kraft af len inbördes vänskap, som de nyligen uttalat och som säkert skulle stå sitt prof. Dr F. Helveg : föreslog skålen för de nordiska j folken, eller, såsom man väl äfven kunde säga, det. nordiska folket, i det ban utvecklade den nationella betydelsen af detta första skandinaviska kyrkomöte, hvars grundton hade varit frihet, erkännande af friheten, der den finnes, pe kallande af Arma mna, der den maj nas, Efter afsjungå en vacker 4 SNordena öl mande, aften. vacke 4 ONE