gifva någon bill om eden: förändring; hela saken kunde hänföras till underhusets reglementariska-föreskrifter, hvaromi detta senare ensamt. hade att besluta, och om underbuset förordnadg, ntt jadac hädanefter skulle kur n. t ga plats på dess bänkar och deltaga förhbandiingarne, så vore tvisten dermed si ten,-utan att öfverhuset egde att blanda Bi; deri; Russells anförande vann allmänt bifall; man beslöt a!t understödja honom i unders huset, och man hyste föga tvifvel at: han ju skulle vinna majoriteten för sig, oaktadt det vore ovisst, om reseringer skulle gå in på, att man. på sådant sätt kringginge öfverhusets vedertägna beslutande rätt. Går förslaget igenom, så är första steget gjordt till utsträckande af den myndighet, ;som underbuset hittillsutöfvat i finan siella ämnen, till andra frågor; och öfverhusets anseende löper så stor fara, att dette hus säkerligen sksll göra hela sitt inflytande gällande, för att förhindra planens verkställande. Möjligt är det äfven, att det icke kommer till någon allvarsam brytning emellan de båda husen, emedan det Russellske förslaget kan betraktas bl tt. såsom ett ho! mot öfverhuset, för att visa det hvad det utsätter sig för genom ett fortsatt motstånd; och det saknar ej sannolikhet, att pärerna skola, fikasom händelsen varit förut, gifva vika fö nödvändigheten och heldre frångå sina ofördragsamma grundsatser, än utsätta sig för äfventyret att lida intrång i Bina prerogativer. ven SPANIEN. Cortes -hade: den 17 dennes blifvit prorogerade. Uti deputeradekammarens sammankomst den 13 interpellerades inrikesministern Nocedel i anledning af en mängd häktningsåtgärder, som blifvit vidtagna i Madrid; men han vägrade lemna några upplysningar derom, så länge det vore att befara, att de förklaringar ban ämnade afgifva kunde skada statens intresse. De papper man tagit i beslag hos det andalusiska upprorets anförare hafva lemnat märkliga upplysningar om den vidt utgrenade sarmansvärjaingen. Utom Spaniens, skola iäfven Italiens och andra länders revolutionära partier stått i sambard med de andalusis:a insurgenterna. Uti Spanien skulle upproret utbryta liktidigt i Sevilla, Malaga, Huelva, Saragossa, Hueska, Barcelona och Madrid. Sammansvärjningens karakter angifves hafva varit kommunistisk; ett formligt utrotelsekrig mot egendom skulle vidtagas, alla arkiver skulie förstöras, regeringens bygnader nedbrännas och telegraftrådarne öfverallt afskärss. Underhandlingarne mellan utrikesministern Pi al och mexikanska sändebudet Lafraqua berättas åter hafva tagit en gynsam vändning, och man hoppades att kunna bilägga tvisten under Englands och Frankrikes ifriga bemedling. I alla händelser skulle spanska eskadern få befallning att afstå från den förut tillämnade landstigningen och endast vidtaga en sträng blokad af de mexikanska hamnarne. ITALIEN. Från Genua berättas, att den sardinska ministören snart kommer att undergå en förändring, emedan ministrarne Ratazzi och Lamarmora ämna begära afsked. Deras afgång skall stå i samband med tilldragelserna i Genua. Den förstnämde tros komma att efterträdas af Genuas förra intendent, grefve Pallieri, och den senare af den mycket omtyckte advokaten Buffa. Dessa uppgifter torde dock tarfva bekräftelse. Sardinska senaten har den 13 dennes bifallit regeringens proposition om en tunnels anläggande genom Mont-Cenis. De italienska staterna berättas hafva sinsemellan afslutat ett skyddsoch anfallsförbund, hvarifrån cndast Sardinien blifvit uteslutet. Fördraget var väl ännu icke undertecknadt, men likväl redan definitift faststäldt. Från Turin skrifves, att frprungliga planen med expeditionen till ön Ponza skall ha inskränkt sig till fångarnes befriande och afförande till säker ort. En mängd ansedda personer hade för detta ändamål sammanskjutit penningar. Man hade först uppdragit expeditionens ledning åt en mycket aktad italienare, hvilken döck afböjde förtroendet. Sedan uppdrogs expeditionens anförande åt Pit sacane, som: måste lofva att ej underrätta Mazzini om saken. Pisacane, som gjort sig känd för mod och djerfhet, hade kort förut företagit en rundresa uti konungariket Neåpel, samt bos vänner och anhängare erhållit löften om allt möjligt understöd. Så väl Pisacane sjelffsom hans vapenbroder Nikotera voro fullt förvissade om företagets framgång. Mazzinis experimenter i Genua och Livorno ogillades af Pisacane. Neapolitanska regeringen hade, för att förmå befolkningen att deltaga i striden mot insurgenterna, utspridt ett rykte, att 800 galerslafvar rymt från Nisida och voro ute på rof, mord och plundring: Detta hade likväl icke önskad verkan, utan man måste med klingande mynt köpa sig böndernas bistånd. Öfverste Pisacane berättas hafva fallit för en bondes lia. Mazzini bade sålt hela sin egendom, för att bestrida kostnaderna för en del af resningsföretaget, samt endast förbehållit sig en liten lifstidsränta. Konungen af Neapel, som i de bref och handlingar, hvilka blifvit funna hos Pisacane, hoppades finna England och Piemont komprometterade, emottog och läste desamma i närvaro af preussiska och spanska sändebuden, för att hafva vittnen; men han fann ej VN NR ENN JA E0DE EROS SRA anaböstsdrr NrAR RA RR VR RR St NRA