STOCKHOLM den 24 Jul. . Sedan äfven borgareståndet i går afton förehaft frågan om tulltariffen och beslutat uppskjuta pröfningen af densamma intilldess tolagsfrågan blifvit af r:kets städer slutligt atgjord, känner man således nu resultatet af den första behandling stånden egnat tullbetänkandet. Såsorma läsaren inhämtat a? rikedegsreferaterna, har förslaget om upptagande i sjelfva tullsetserna af afgiften till handelsoch sjöfartsfonden blifvit af tre stånd bif:llet samt af ett (presteståndet) återremitteradt; förslaget om tolagens ingående i tullafgifterna har deremot blifvit bifallet af adeln och borgareståndet, afslaget at bondeståndet samt äterremitteradt af presteståndet, äfvenledes i ändamål, enligt hvad diskussionen gaf vid handen, att få förslaget förkastadt. Man finner alltså, att i den vigtiga frågan om tolapen i sjelfva verket två stånd stannat oo två. Den fråga företer sig derföre, och blir tvivelsutan den, hvarom först kommer att tvietas inom bevillningsutskottet och inom stånden, buruvida tolagens upphörande såsom särskilt beskattningstitel och dess inlösning af statsmedei skall anses sågeom en beskattningsfråga, för hvars afgörande, derest icke alla fyra stånden deruti sammanstämma, erfordras votering i förstärkt statsutskott. För vår del anse vi en sådan behandling af frågan vara den enda, som öfverensstämmer med grundlagens bud och med :det sätt, hvarpå denna sak hittills vid innevarande riksdag blifvit af rikets ständer betraktad och behandlad; ty dels kunna vi icke inse annat än att frågan angår sättet för utgörande af en utaf rikets ständer beroende bevillning, dels får man icke förbise, att samtliga ritsstånden, genom att till bevillningsutskottet remittera K. M:ta proposition i ämnet, redan genom sina sammanstämmande beslut hu förklarat sig anse frågan om tolagen såsom en bevill. vingafråga, Sant är väl, att regeringen hittills ansett sig berättigad att förhöja tolags: afgifterna till förmån för vissa städer; men detta har; enligt vår tanke, varit en obehörig inkräktning på ständernas beskattningsrätt; och det har således förefallit oss såsom ett ganska giltigt motiv för komiterades, för K. M:ts och för utskottets förslag i denna punkt, att en gång för alla göra slut på denna konstitutiosella. tvist genom ati från städerna inlösa tolagsafgifterna och låta dem hädanefter ingå till statskassan, upptagna uti tullsfgitterna, hvilkas fastställande vomivisteligen tillhör rikets ständer allena. Analogier från behandlingen af andra beskattningstitlar saknas icke heller till. stöd -för den dsigt vi i detta bänseende anse sårom den enda rätta. Bestämmandet t. ex. af bränvinsförsäljningsafgiftens belopp och sättet för dess utgörände an:es och behandlas såsom bevillningsfråga, fastän staten sedermera till kommunerna -afstör en: del af de inflytande afgifterna, på samma sätt som hör skulle ske till städerna uief en del af. tuilafgifterna. Rikets ständer lära för öfrigt, genom ett bifall till hvad bevillningsutskottet i detta bänseende nu föreslagit, ingalunda kuuna anses ha afskurit sig rättigheten ati i framtiden pröfva och afgöra, i hvad mån städerna äro berättigade att uppbära tolsg eller tolagssrsättning samt huruvida do uppfyit eller uppfylla de för tolsgens upptagande ursprungligea stadgade vilkor. De: ör emellertid troligt, att en och aanan skall vilja betrakta tolagsfrågan såsom en ekonomisk fråga, hvilken förfaller då två stånd stapnat mot tvä, ellersom afslås dä tre stånd örenat sig om beslutet. I hvilketdera fallet ;om som helst af de tvä sistnämda skulle man i tystaet håfva sanktionerat regeringens behörighet att äfven framdeles härow partielt lagstifta sssom henne godt synes; hvilket efter vist förmenande innebure ett eftergifvande Af ständernas grundlagsenliga rätt att allena hostname hek sutVIt YVIJer Naturligtvis äfven, att vi anse frågan om handelsoch sjöfarts;fgiftens ingående i tullafgifterna böra, derest cke presteständet frångår sitt från de öfriga tägden skiljaktiga beslut, uti förstärkt statsnskoit slutligen afgöras. FE KORT