Sedan vi uti ett par föregående artiklar redogjort för de af konstitutionsutskottets majoritet.. beslutade anmärkningar mot konungens rådgifvare äfvensom för utskottets. yttrande i anledning af cen af hr Ridderstad framstälda anmärkningsanledningen, återstår att göra en öfversigt. af de anmärkningar, hvilka utskottets minoritet i reservationsform framstält. Till en början fästa vi då uppmärksambeten på den reservation, som af hr Wahlström i anledning af förkastandet af hr Ridderstads anmärkning blifvit afgifven. Den är så lydande: Uti den af utskottet uttalade åsigt om det brådstörtadt påskyndade tillkännagifvandet om neutraliteten, eller att denna nentralitetsförklaring varit förestafvad lika mycket af ett vist förutseende, som en riktig uppfattniog af stundens kraf., kan jag icke instämma: Andra makter, nära nog i samma ställning som Sverge och Norge, aktade icke nödigt att ens afgifva någon som helst förklaring; och det synes mig, som svensk-norska kabinettet åtminstone kunnat dermed skäligen dröja till dess något bebof af en sådan förklaring blifvit ädagalagdt, eller intill dess någob af de makter, som sedermera råkade i krig, af Sverges och Norges regeringbegärt ett förklarande, huru den i händelse af ett sådant möjligen utbrytande krig ämnade förhålla sig. Det vill synas mig, som hade det varit tids nog att då, och i fall en sådan händelse inträffat, förkunna, ätt Sverge och Norg8 för alla eventualiteter vore belutadt att binda Jag kan ej annat inse, än att en sådan förtidig förklaring om neutraliteten, som nu egde rom, S8ynnerligen. gynnade Rysslands intressen, emedan den befriade detsamma från all oro för att Finska viken och dess Östersjöprövinser imöjligen kunde bli den hufvudsakliga krigsteatern, som af dess fiender, de stora sjömakterna, kunde väljas och som i alla. hänseenden för dem varit fördelaktigare såväl i strategiskt som. finansielt afseende, än det aflägsnare Svarta hafvet och dess kuster, — en trygghet i afseende på Östersjön och Östersjöprovinserna leninad åt Ryssland, hvilken satte denna makt i tillfälle att använda eller koncentrera största delen af sina militäriska krafter i södern, eller på den för vestmakterna minst fördelaktiga terrängen. Jag yttrar detta ingalunda i den mening, aw Sverge bort ovilkorligen deltaga i kriget eller faktiskt afvika från neutraliteten, bvilket alltid klokheten fordrade att låta bero utaf händelsernas utveckling; men då jag icke kan skilja mig ifråo den. föreställnDiogen, att våra intressen gjorde det högst önskligt, att vestmakterna hade förlagt hufvudsakliga krigsteatern till Finska viken och Östersjöns farvatten — hvilket ock var deras eget tydliga intresse — för att möjligen förstöra ryska flottorna och marinetablissementen i Kronstadt, Sveaborg och Reval — hvil ket sannolikt icke fordvat så stora ansträngningar och uppoffriogar, som eröfringen och förstöringen af af Sebastopol, så kan jag icke heller annat än beklaga den förtidiga neutralitetsförklaringen, hvarigenom Sverge försattes i sådan ställning, att utförande! sedermera af en sådan krigsplan blef för vestmakterna omöjligt, derest de beslutat sig att den omfatta. Underkännandet af hr Mengels anmärkning rörande snvändandet af Upsala läns enöreskassas öfverskottsmedel till hertigens af Upland -gratifikationsfondhar framkallat en reservation af Johan Pehrsson, hvilken lika med motionären ansett, att ifrågavarande medel icke hade bort tagas från-en kassa, hvars bestämmelse är att bjelpa och understödja rotehållarne: vid: rekryteringsskyldighetens uter för att användas till främmande änReservationer inom utskottet, hvilka innebära nya anmärkningar, ba afgifvits af åtskilliga ledamöter, Hr Rinman bar ansett anmärkning ha bort öras emot förre utrikesministern för underåtenhet att vid föredragningarne af neutralitetsförklaringen och Novembertraktaten göra framställning, huruvida ;K. M:t icke ville gifva statsrådets samtlige ledamöter del af dessa beslut. Hr Rinman yttrar härom och, såsom oss synes, med rätta: Då .regeringsformens 11 4 stadgar, att af beslut i ministeriella. mål må konungen låta till statsrådets kunskap komma hvad honom nyttigt synes, så att äfven någon kännedöm af denna riksstyrelsens gren måtte hos statsrådet finnas, anser jag det hafva varit dåvarande statsministerns för utrikes ärendena