qvarstå, ty -det-vore rättast att angifva fartygets storlek genom maskinstyrkan, hvarefter dimensioner och bestyckning sedermera kunaa lämpas. 350 nominella hästkrafter motsvarade för öfrigt ungefär dubbelt så många effektiva, och den engelska,såsom mönsterfregatt ansedda Imperieuse hade just en maskin om denna styrka. I afseende slötligen å frågan om byggandet af roddfartyg, ansåg talaren; det man ej borde döma något oförsökt, och då man hade så godt som visshet derom, att slupar af bättre modell än de nuvarande kunna åstadkommas, borde man icke uraktlåta dermed göra ett försök. Twlstyrkte alltså utskottets förslag. Hr Bjerta upptog några af hr Klinckowströms yttranden samt framstälde åtskilliga interpellationer till männen af facket, men tillstyrkte för öfrigt utskottets förslag. Grefve Anckarsvärd hade med det uttryck, att skärgårdsflottan blifvit försummad, afsett den omständigheten, att den ej utvecklats i afseende å materielens beskaffenhet alltsedan 1824. Ehuru han hade hört, att både de danska och de norska sluparne vore bättre än de svenska. Friherre C. A. Raab talade för skärgårdsflottans skiljande från linieflottan och för angelägenheten att ega en örlogsflotta, särdeles för att kunna hålla de mindre makterna stången, för hvilket ändamål den ingalunda behöfde vara så stor, att den skulle utsuga alla landet resurser. Önskade derföre bifall till K. M:s förslag. Hr Mannerskantz trodde, att Sverge såsom sjömakt aldrig borde sträfva att vinna någon betydelse genom mängden af fartyg, utan genom förträffligheten hos dem det eger, och att man följaktligen i afseende å den ifrågavarande fregatten borde lemna K. M:t fria händer, på det att ett försök måtte göras, att åstadkomma ett fartyg, som, med egenskapen att vara lämpligt för våra farvatten, förenade största möjliga snabbhet med största möjliga artilleristyrka. Hr Liliehöök upplyste, att alla de svenska kanoasluparne äro sedan 1834 nybygda efter förbättrad modell, och att komparativa försök i rodd och segling blifvit verkstälda mellan dem och de danska, dervid det visat sig, att de svenska hade föreirädet i ena, de danska i andra hänseendet. På de svenska sluparne vore numera den förbättring införd, att de med sina 72-pundingar kunna skjuta äfven åt sidan. De norska sluparne åter voro bestyckade med 60-pundiga kanoner, en kaliber, den talaren ansåg aldeles olämplig, enär de vore i afseende å skottvidden un derlägsna våra 30-pundigar, hvaremot de svenska 72-pundingarne hade samma skottvid som d ssa. En fregatt af aldra största dimensioner vore ej lämplig för våra farvatten och ej här afsedd. Att ästadkomma ett fartyg, som i superlativ grad egde alla de bästa egenskaperna hos ett fartyg, vore en omöjlighet, ty i allmänhet vinnes den ena goda egenskapen på bekostnad af en annan. Hr Brakel trodde, att vi hvarken till sjös eller lande kunde ensamme motstå Ryssland, men att det i förening med andra vore vida lättare till sjös än till lands. Då Rysslands krigiska instinkt förmått denna makt att ej vidare bygga roddfartyg, i hvilket afseende Ryssland lika väl, som i afseende å linieflottan, kunnat skaffa sig en flerdubbelt större styrka äa vår, borde icke heller vi längre bygga några roddfartyg. Såsom genmäle å det påstående, att Sverge ej kan underhålla en stor linieflotta, inlät sig talaren i en beråkning af Sverges skatteförmåga, dervid han icke tycktes hysa ringaste betänklighet vid att under hvarjehanda former uttaga en ökad beskattning af tio millioner årligen för underhållet af en flotta. Vi skulle dessutom, i afseende å våra utsigter såsom sjömakt, icke förgäta, att vi vore förbundna med Norge, som hade en handelsmarin, bemannad med 80,000 sjömän, och att de nationella sympatierna tenderade till en anslutning äfven af Danmark. Utt-yckande tal. slutligen den åsigt, att vår handel, som han tycktes anse för närvarande på sätt och vis ligga i lägervall, derföre att vi ej direkte från de transatlantiska platserna importera alla våra kolonialvaror, skulle aldeles ofantligt uppblomstra, blott vi finge en stor flotta att utsända till främmande verldsdelar. Vid derefter framstäld proposition blef utskottets förslag i afseende å nybygnaderna i sin helhet bifallet. De tillstyrkta 200,000 rdr för åtskilliga angelägna bygnadsarbeten och anskaffningar vid flottans stationer, samt de 350,000 rår, för jernbron mellan Skeppsoch Kyrkoholmarne i Stockholm biföllos utan diskussion, och var dermed behåndlingen af femte hufvudtiteln afslutad. De på förmiddagen aflemnade kongl. propositionerna bordlades, hvarefter ståndet åtskildes. Borgareståndet, Statsutkottets utlåtande n:r 72, rörande utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel (sjöförsvaret), företogs, och beslötos deri följande ändringar: Departementschefens lön, föreslagen till 15,000 rdr, nedsattes till 13,500 rår: 7:de punkten föreslår, att naturaportionsvärdet för såväl de särskilta kårerna som för de till års och sommartjenst uppfordrade båtsmän må sammanföras i en anslagssumma, som, under benämning sgemenskapens vid flottans kårer naturaunderhåll, Ik apptages under 5:te hufvudtitelns afdelning för di-b verse anslag., Denna punkt afslogs, och beslöts, ilo enlighet med hr Gråås reservation, att de medel, la om för anskaffande af naturaportion åt manskapet r rid flottan beviljas, må sammanföras med den detta ri nanskap i öfrigt tillkommande aflöning, samt beIy oppen å de särskilta aflöningsstaterna upptagas. g 9:de punkten, angående anslag till matroskåren, Ii; sterremitterades på yrkande aft hrr Wallenberg och åa Lallerstedt och genom votering med 22 röster mot 19. It, I 11 punkten återremitterades föreslagna anslaget 1; ill skeppsgossekåren, i följe med beslutet om maÅr roskåren. Aflöningen för de begge äldste maski-Iy vistofficerarne, föreslagen till 2500 rdr, återremittevy ades, sedan hrr Lallerstedt, Danielsson och Palander I h o. fl. yrkat ett högre belopp. Hrr Wallenberg och åh råå förordade återremissen. öl 32:dra punkten, deri utskottet föreslår en tillökling af 150,787 rår 50 öre i anslaget till exercis oj ned flottans bemanning, med vilko: att högst 110,787 I re dr 50 ören må användas för öfning å större fartyg, Its öranledde en debatt, derunder hr Wallenberg ansåg vc lenna fördelning olämplig, såväl derföre att icke på lir amma gång uttryckts hvad med större fartyg meli as, som äfven derföre att den visade en misstro, la wilken, ehuru inrotad, vore alldeles oriktig och utan käl, då ej visas kan att skärgårdsvapnet erhållit ög nindre öfning än örlogsvapnet. Hr Palander inÅs tämde. Mot honom och till bifall för fördelniogen ÅA ippträdde hrr Björck, Hörnstein, Henschen, Gråå, Hasri elrot, Rinman och Stolpe, emedan derigenom säkert rore, att skärgårdsvapnet blefve öfvadt, samt emelan K. M:t i sin proposition framstält en sådanföre lelning. Utskottets förslag bifölls. 33:dje punkten angående ,diverse anslag återre1: nitterades på grund af beslutet i 11 punkten. k Alla öfriga punkter i betänkandet angående den j, rdinarie statsregleringen biföllos. På hemst:llan af : ar Gråå uppsköts till nästa plenum afgörandet af le extra anslagen, hvilka han förmodade skulle uppås aga en längre tid. Bondeståndet. r Vid fortsatt behandling af statsutskottets utlåfa ande n:o 72, angående anslagen till sjöförsvaret, bi) bl ölls från och med 9 punkten allt hvad utskottet tillIsa tyrkt, utom i följande afseenden: den årliga tillökvå ingen zaf 25,060 rdr för flottans reserustat afslogs; Im entillstyrkta förhöjningen till exercis för flottans åm emanning nedsattes till. 100,000 rår; deraf högst åm 0,000 får användas för linieflottan; frågan om anse isandet af. 371,813 rdr till dels linieskeppet Skandif1le aviens komplettering till segelskepp, och dels till påte Crjandet af ett nytt för sjöförsvaret afsedt ångfaär-h