S TS KÄRNA. NÅGRA BILDER-ARE AV ONKEL ADAM. () Det var en skön sommareftermiddag der dagen, då Jacobina reste. Den lilla familjen gick ut i trädgården, der fruntimren, Carlina intagen i räkningen, sutto med sina arbeten, och prosten läste högt för dem. Plötsligen lade han från sig boken och ssde: Nej! jag tror att det är bättre att Cecile fortsätter sin berättelse; jag är allt litet nyfiken att höra huru det går med Amy.o Ja, det kan jag verkligen icke säga; Amy är densamma ännu, som hon förut varit. Jag vars, fortsatte Cecile, nära ett år i öfvetstens hus, sedan Abraham friat; jag bade svårt att besluta mig, men öfverstinnan rålde mig att säga ja, och jag sade ja.n Mycket beskedligto, anmärkte prosten. pEmellertid var jag qvar, men kunde på intet sätt inverka på Amys lynne. Hon var på det bela lugaar2 och började Bysselsäta sig med hushållsgöromål, som hon -förut föraktat. Detta verkade välgörande på hennes lynne; jag bar mörkt, att dylika rent mekaniska arbeten äro välgörande. Det eviga funderandet, den oupphörliga själssysselsättningen spänner slutligen alla krafter ända till pinsamhet. Det finnes en gräns, vid hvilken den djupaste tanke -och den väldigaste fantasi mäste stanna, och vid den irra en mängd tankens. martyrer, . oupphörligen blickande ut öfver den oändliga rymden och förgäfves kastande sin lodlina i toma luften, med fara att () Se Aftonbladet n;r 139, 140, 143—149, 151, 153 och 154. k