Article Image
STOCKHOLM den 8 Juli. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 2 Juli. Sedan någon tid har jag ej haft anledning att skrifva er till. Vi hafva nu inträdt uti den i Berlin så kallade surgurkstiden, då luften blir nästan odräglig af hetta och dam, teatrarne tillslutas, och småborgrarne söka någon skugga och svalka uti byarne i hufvudstadens grannskap, samt de förmögnare beifva sig på utflygter till Thiringen, Harz, hweiz, eller någon badort. Den som kan komma härifrån undflyr nu denna Sahara bland städer. Att under en sådan hjernförbrännande deh nervförslappande tid, hvilken denna gång haft en tiodubbel verkan i anseende till den under flera veckor fortfarande regnbristen, äfven politiken tager sig en sommarlur, i motsats till murmeldjuren, hvilka vid nordanvind och snöväder försjunka i letargi, bevisa eder mer ön tillräckligt våra tidningar, .som bära prögeln af tomhet och tråkighet. Ännu värna sig genom hvarjehanda konstlade melel mot de stora sjöormarne, hvilka eljest under denna tropiska period vanligtvis höja sina välbekanta, fabelaktiga hufvuden; men hvem vet, huru länge man kan hålla sig fredad från deras visiter! En liten välgörande lättnad har en försr äktande tyska menskligheten erfarit genom den feodala historikern och narren Leo i Halle, hvilken råkat i raseri öfver den fredliga och i liberal anda försiggångna lösningen af belgiska krisen, och dervid betett sig som en retad kalkontupp (för att låna ett kraftuttryck. af författaren till Universal-Historie). I ett obetydligt provinsblad, der han brukar utgjuta sin junkerliga galla, beklagade han sig öfver, att konung Leopold och den belgiska ministören lärt så litet af 1848: sÄnnu, såsom tillföreniev, utropar han, gifver man ett folks öde till pris, för att ej bringa i fara någraförvetna gapares kära lif, Uti ifråga? varande sfallskulle, efter all sannolikhet, en enda liter: choque mot-den onyttiga pöbeln, så väl den bätttesom den sämre, varit tillräcklig att lugtia all uppståndelse i landet: Men hade man; äfven måst gripa till kartescher och hade-10,000 -menniskolif blifvit bortmejade som valmoknoppar, :så skulle dock: ingen menniska, som har hjertat på rätta stället, kunnat anse det annorlunda än som.en handling af den renaste humanitet.n Man kän föreställa sig, hvilket komiskt löje detta fullkomligt allvarsamt menade. blodtörstiga -raserianfall hos en af feodalpartiets kämfrevakallat inom hela Tyskland. Men det var ck mer än blott:eh Federqvickelse i denna intresselösa historiska parentes; man kunde deraf draga denlugnande slutsatsen; att en del af oppositionspressetis : öfverdrifna farhåfa ait -herrehusets nya opposition i finansgor skulle tillvinna feodalismen inom ständerförsamlingen -oförtjenta sympatier, varit helt och hållet ogrundad; Man kan, såsom jag nämt uti en föregående. skrifvelse, låta yttersta högerns förvandling. ostördt bafva sin gång. Den oförbätterliga fraktionens hemliga afsigt, att genom motståndet mot det närvarande regeringssystemet, väsentligen uti finansfrågor, värfva röster för sina planer till genomdrifvande af en ny vallag, medför icke den ringaste fara. Så snart de framträda, skola de utan tvifvel mötas af allmän vedervilja. . Det var tillräckligt, som man ser, att, under diskussionen om den belgiska krisen, den parlamentariska principens hufvudvilkor kommo till offentlig debatt, för att visa, att en del af junkerpartiet lider af absolutistiskt återfally som lemnar föga hopp om ett förnuftigt politiskt tillfrisknande. Men dermed har man äfven, för så vidt intrycket på publiken kommer i fråga, ett kraftigt preservativ mot hvarje begreppsförvirring och principsneutralisering, : Under det; riddarståndet betjenar sig af parlamentariska medel och derigenom mot sin vilja erkänner parlamentarismen, blir detsamma sjelft om2dvetet Konstitutionelt. Men längtar hr v. Gerlach tillbaka till köttgrytorna uti det feodala -Egypten, utur bvilket händelsernas makt skickar sig till att befria så väl honom som bans trosförvandter, och yttrar han, vid en uppsvallning af det gamla öfvermodet, på tribunen, att hans parti tillhör framtiden, så skola berättelserna, om kamrarnes förhandlingar, hädanefter som hittills, uti parentes bifoga det vanliga allmän munterhet! Vill yttersta högern verkligen blifva populär, så måste den afstå ifrån att vinna Hberalismen, samt småningom öfvergå till dess grundsatser. Men då, upphör den äfven att vara den yttersta högern, och i stället för att vinna och förföra, drifves den sjelf framåt. an r, att hr v. Manteuffel nu bar fått en ny sotg. Han befarar, att de feodalesögh,vensterns faktiska närmande till hvar: andra skall hafva till närmaste följd byråkratiens försvågande, samt blifva farligt för hans egep.ställning. Man igenkänner här åter ministern, som ej ser en. näslängd utöfver peri ferien af tin portfölj, Ett ännu dunklare rykte, som hittills icke återgifvits af härvarande press, vill veta, att hr v. Manteuffel vill-spela.prevenire, somman -säger, och kasta öfver bord de medlemmar af ministören, sorti höra till Kreuzzeitungs, parti, nemligen kultusministern . och . inrikesministern, hrr v. Raumer och v. Westphalen. Detta :bebådar, till konuhgehs i Juli föreståefide återkomst, en af dessa berlinska ministerkriser, hvilka vanligtvis upplösa sig till nöjes. FRESTELSE TT EVE TINTISRSEAPA SAMHÄLLETS KÄRNA.

8 juli 1857, sida 2

Thumbnail