k ash morsbröde Ä IM ä E AMHÄLLETS KÄRNA. ve old ANT d och soker NAGRA BILDER-ARE ÅA Må AF a 5 ÖNKEL ADÄM.() ; I . sön in0 2Jav jag fann det genast, då Ferdinand; eft.r sin vana mot okända, mottog er på Bitt sätt. Få förmå beberrska.sig såsom ni gjor: de; ni blef hvarken stöttseller nedslagen,scni tänkte: Frarötiden får väl utjemna förbållandena. di I ing Ch Ja, ungefär så... Men hvad skall jag Jo, bästa .Cecile,, sade öfverstintar och fattade min band, ni skall;-bli..pendeln till vår stackars. flicka, som ej sjelf bar förmågan att bämma byarken åina itankar eller siha känslor.., Ni skall bredvid benne bli detpraktiska förnuftet... I ören jemnåriga. Gecile, vet, att om de. äldre tala med ungdomen, så får detcalltid tonen af. moraler, och allraminst kan jag, som stjufmor, göra något. När jag tog emot den moderlösa lilla och hon kastade sina små. armariom min bals, lofvade jag Gud, att jag skulle bli en god-mor och ati hon aldrig skulle lida af att ha förlorat sin egen... Jag har kanske gått för långt, men jag menade så väl och hoppades på Gud. Emellertid bar Ferdinånd gjort saken värre, än den eljest kunnat vara, Han har, från barndomen sbeundrat mera: hennes yttre figring än hennes inre, mera hennes snille än hennes hjerta.s; I i Jag gissade något sådant, : aMin, man har den förträffligaste karakter, et kräftfullhet och en renhet i viljan, som är vördnadsyärd; Men hans ungdom baricke vanit den bästa. Han var rik, brianande afbegör efter ära och lycka, beundrande allt skönt TJ 59 Aftonbladet n:r 139, 140 och 143—149,