plundrare, Toredrog att öfverlemna sig 1 händerna på gensdarmer, och i valet emellan et bräddjup. på ena sidan och en kasern på den andra, slutligen ibestämde -sig för kaserner (Brefskrifvaren begagnar hör ordleken: cavernt et caserne). — Med ett så frikostigt statsutskott, som innevarande riksdags, i a:seende på en mängd löneanslag visat sig vara, bör det icke förvåna att utskottet tagit likasom för alldeles otvif: velaktigt, att. någon besparing i de äldre anslagen omöjligt skulle kunna tillvägabringss eller en bättre hushållninz deri kunna åstadkommas. Detta axiomatiska antagande, som uteslutit all slags undersökning eller utredning huru hushållningen bedrifvita, gör det således omöjligt att bedöma huru härmed kar sig förbålla.. Således finner man, att ehuru anslaget för försvarsverket -i allmänhet, eller krigskollegii departementer, för närvarande utgör den rätt ansenliga summan af 1,054,180 rdr bko, samma anslag likväl nu blifvit förhöjdt med 81.500 rdr, och sådant utan att mer än en ledamot af statsutskotttet (hr Björck) deremot anmölt sin reservation. Man ser att tiderna förändrats:betydligt. Vid 1828—1830 årens riksdag, då ansleget till krigskollegii departementer utgjorde endast 939,000 rdr, föreslog en ledamot af ridderskapet och adeln en tillökning: af 70,000 rår bko att anvisas å statsverkets öfverskotter, bvilket emot honom väckte en sådan ovilja, att han nära på ansågs vara såld åt regeringen, och anslaget. kunde med plats genomdrifvas i förstärkt statsötskott med ett par rösters pluralitet. Vid denna riksdag tillstyrkes nu för krigsadministrationen wo illionerstill. lönförhöjningat, utan att ens bondeståndets ledamöter reserverat sig! Hvad angår -armåns : materiel, så bör väl icke heller förgätas, att regeringe. 1848 erböll ett kreditiv med anledning af det danska kriget af 2 millioner riksdaler, deraf: största delen användes för armåns och: flottans materiella behoöf; att af mindre kreditivet en half million blifvit lyftad 1853, samt vid 1854 års riksdag ett extra -kreditiv af 21, millioner, af hvilka senare omkring 600,000 rår blifvit använda för armåns. materiel och omkring 700,000 rdr för flottans. En liten jemförelse mellan frikostigheten hos denna riksdagens statsutskott och föregående statsutskotts uppfattning af sitt ansvarsfulla uppdrag under de sista 34 åren är eljest rätt karakteristisk och i åtskilliga hänseenden intressant. Vid 1823 års riksdag t. ex. äskade K, M:t icke större tillökning än 140,000 rdr bko för supprättkållande af rikets ära och sjelfständighet i en tid, som påkallar vaksamhet äfven under :fredslugnet och manar till uppoffringar, för att icke oberedd förlora detx. Efter mycket prut, och sedan K. M:t under brinnande riksdag förnyat sin uppmaning, tillstyrktes-denna förhöjning, likväl icke utan reservation af en för sin moderation allmänt aktad ledamot i statsutskottet af ridderskapet och adeln, hr af Uhr, som bland annat yttrade: att sjelfva försvaret genom dess Syrbarhet undergräfde nationens sjelfbestånd och förr eller senare torde bereda dess undergång., Vid den påföljande 1828—1829 årens riks: dag, som likväl ansågs vara så medgörlig, kunde ändå en större tillökning i det ordinarie anslaget för landtförsvaret icke genomdrifvas, än 68,488 rdr, utom ofvannämde 70,000 rdr på öfverskotten. Vid 1834 års riksdag tillökades samma anslag med 147,500 rdr. Äfven då hade regeringen begärt löneförhöjningar, likväl i oändlig diminutiva proportioner, t. ex. för alla tre gardesregementena 18,568 rdr, för kronprinsens husarer 1326 rdr, för Wermlands fältjögare 678 rdr, fyllnadsanslag i den år 1833 verkstälde lönereglering för indelta armen 19,300 rdr o. 8 v., hvarpå likväl följde ett bleklagdt nej; ja, man erinrar sig ganska väl, att då Kongl. Ma:jt, sådant oaktadt, ville från bespsaringarne låta anordia det för gardesregementenas förändrade organisation begärda nyssnämde belopp, hvilket nu för tiden betraktas såsom en riktig spottstyfver, dåvarande statssekreteraren Noraenfalk vägrade sin kontra. signation och kort derefter tog afsked ur rådkammaren. Det var vid samma riksdag, som hr Thore Petr och sedermera statsrådet Jonas Weern i statsutskottet yrkade indragning utaf ett af gardesregementena. Likaledes afstyrktes de för krigskollegii departementer eller armåns materiel begärde 90,000 rdr bko; det enda som beviljades var att de vid föregående riksdag å öfverskotten anviste 70,000 rdr flyttades på ordinarie stat. G 1840 års statsutskott tillstyrkte till och med en manskning ing i det ordinarie anslaget af 43,000 rdr, deraf 29,333: 16 för kriggkollegii departementer. Äfven detta utskott afstyrkte u; pförande -på-stat-af--de-ånyo-begärde 18,00 rdr för gardesregementena och tillstyrkte i stället, att konungens lifgarde till häst måtte minskas från 415 till 332 man, och de båda fotgardena sammanslås till ett regemente på tre bataljoner. Derförutan föreslog samma statsutskott successiv indragning af Wermlanda fältjägareregemsente och krigsakademiens på Karlberg förvandling till. en tillämpningsskola för armåns befäl af alla vapen; hvarigenom behof af särskilta privatinrättningar för nämde ändamål kunde. försvinna, likväl så, att en mindre del af anslaget afsattes för att användas till bildande af sjökadetter.o : Vid den så kallade förtjusningsriksdagen 1844 föreslog statsutskottet likväl såsom tillökning å ordinarie anslagen för S:de hufvudtiteln endast 28,000 rdr; vid 1847—1848 årens riksdagar 71,440 rdr; vid 1850—1851 åreno riksdagar 51.660 rdr; 1853—1854 togs ett större steg framåt, och statsutskottet tillstyrkte 28 da ordinarie anslagens öksnde för för Rn RR NE a a RA AE