STOCKHOLM den 1 Jui. Konstitutionsutskottets framställning om regeringens utrikespolitik. Uti sitt i dechargebetänkandet afgilna yttrande med anledning af hr C.F, Ridderstads anmärkning emot konungens-rådgifvare i frågor rörande rikets förhållande till främmande makter, har konstitutionsutskottet lermnat en öfversigt af de förhandlingar, som egt rum i afseende på neutralitetsförklafingen samt Novembertraktaten. Utskottet hade, som bekant, redan vid riksdagens början. och dberoende af hr Ridderstads anmärkning; från regeringen infordrat och äfven fått del af de i statsrådet förda protokoll uti ministeriella mål samt snart derefter äfven af de depescher, som rörande neutralitetsförklaringen och Novembertraktaten blifvit vexlade, och sålunda kommit i tillfälle att om de ifrågavarande förbandlingarne taga närmare kännedom. Om det nu å ena sidan är tillfredsställande, att konstitutionsutskottet ansett sig böra i någon mån erkänna de rättmätiga anspråk nationen har att erHålla upplysning om det sätt, hvarpå tegeringeti under det tidskifte, som utskottets granskning nu omfattar, handhaft! och bevakat rikets fördelar i förbållande till främmande makter, så kunna vi å den andra icke annat än beklaga, att då utskottet ansett sig böra desto -heldre lemna en dylik framställning, som derigenom många irriga, ehuru allmänt spridda föreställningar borde kunna rättas, densamma hvarken är nog fullständig eller med tillräcklig reda och klarhet affattad, för att kunna göra till fyllest för besagde ändamål. Vi kunna icke inse, hvad som skulle hindrat utskottet att i ett särskilt memorial fullständigt redogöra för de diplomatiska förhandlingarne samt in extensojmeddela några sf de vigtigastenoterna. Genom den ställning de förenade rikena genom Novembertraktaten intagit, borde all skygghet för att låta vår regerings utrikespolitik framstå omaskerad, och i sin fulla dager, vara alldeles. försvunnen. Vi kunna icke heller finna, att ett dylikt offentliggörande skul!e innebära det ringaste afsteg från den-grannlagenhet, som främmande makter från vår sida kunna fordra, I de engelska, åt parlamentet meddelade blå böckerna införas ju in extenso de noter, som afsändts till och emottagits från främ mande makter, utan att sådant anses på ringaste sätt förnärmande. Då emellertid konstitutionsutskottets ifrågavarande yttrande utgör den utförligaste ur officiella källor hämtade framställning af regeringens utrikespolitik, som hittills erhållits, anse vi oss böra med dela detsamma i sin helhet; Efter att ha omnämt de förvecklingar, som år 1853 uppstodo emellan Ryssland och Turkiet och hvilka föranledde kejsaren af Ryssland att låta besätta Donaufurstendömena, yttrar sig utskottet på följande sätt: Sedan kejsaren af Ryssland, i enlighet med sin genom manifestet den 26 Juni 1853 kungjorda afsigt att besätta förenämde furstendömen, :åtit sina tropper den 3 nästpåföljande Juli öfverskrida gränsen, framträdde möjligheten af hvad som sedermera inträffade, eller en brytning emellan vestra Europas förnämsta sjömakter och Ryssland, så påfallande, att de skandinaviska rikenas konungar nästan samtidigt uppfattade tanken att rådgöra med hvarandra om den ställning, som, i händelse af ett krig emellan sjömakterna, borde af de skandinaviska folken intagas. Genom depesch den 15 Juli 1853 från dåvarande statsministern för utrikes ärendena, h. exc. friherre Stjerneld till K. M:ts chargå daffaires i Köpenhamn underrättades den senare att, derest den i anledning af orientaliska förvecklingarne uppkomna spänning emellan Europas östra och vestra stormakter skulle leda till en brytning emellan dessa makter, K. M:t beslutat bibehålla en strängt neutral ställning, men vid öfvervägande af de åtgärder, som för det närmare bestämmandet deraf kunde vara att vidtaga ansett det vara af största vigt att förskaffa sig visshet om danska regeringens tänkesätt i denna fråga och att söka vinna dess samverkan för vidtagande af samtidiga och likartade åtgärder; och skulle i detta ändamål konungens af Danmark minister för utrikes ärendena i förtroende meddelas ett vid depeschen fogadt memorandum, innehållande en närmare utveckling af H. M:ts tänkesätt i förevarande ämne. Uti detta memorandum framstäldes beskaffenheten af de emellan stormakterna uppkomna förrecklingarne; — öfverensstämmelsen emellan skandinaviska rikenas ställniog, i fall dessa stridigheter öfverginge till fiendtligheter; — K. M:ts afsigt att, derest hoppet om en fredlig biläggning afligsnade sig, låta tillställa. vederbörande makter en neutralitetsförklaring. under utiryckt önskan att densamma måtte erkännas; — lämpligheten och fördelarne deraf att,ihändelse H. M:ts höge vän och granne, konungen af Danmark, hyste samma afsigt, båda konungarnes särskilta förklaringar erhölle en i möjligaste måtto lika lydelse, i anseende hvartill öfverenskommelse borde träffas om det begrepp, som vid. neutraliteten fästades. Tillika angåfvos de grundsatser, hvilka H. M:t ansåg böra i neutralitetsförklaringen till erkännande upptagas, nemligen: afhållande, så länge fiendtligheterna varade, från allt, vare sig omedelbart eller medelbart, deltagande deri till förmån för den ena af de stridande makterna och till skada för den andra; — tillåtelse för båda sidornas krigsoch handelsfartyg att inlöpa i de förenade rikenas hamnar under iakttagande af brukliga inskräokningar i antalet af de förra uti krigshamnar, äfvensom för hvad beträffade de sundhetsåtgärder, som omständigheterna kunde hafva gjort eller komme att göra nödvändiga; — rättighet att sälja till de krigförande makterna alla de varor och gods, hvaraf de kunde vara i behof, med undantag af sådana, som hemföllo under benämningen krigskontraband ; — fortfarande åtnjutande för de förenade rikenas fartyg och deras laster af fullkomligt skydd i dessa rikens handelsförhållanden med de krigförande länderna, dock med skyldigt afseende å allmänt stadgade och erkända bestämmelser vid desärskilta fallen af. förklarade och i verkligheten tillvägabragta blokader; samt rättighet och iskyldigbet att från de förenade rikenas hamnar utestänga införandet af uppbringade fartyg i annat än bestyrkt fall af sjönöd, — deras dömande såsom .förbrutne ellerderas försäljning. . Slutligen tillkännagafs H. M:ts önskan att erhålla ett bestämd! svar å-följande frågor, nemligen: 1:0: buruvida de allmänna satser, som blifvit framstälda såsom börande ligga till grund för de förenade rikenas ifrågasatta neutralitet, vunne danska regeringens bifall i hvad heträffade sjelfva avstematas ornindval. och